< Halelu 95 >
1 I NA kakou, e kahea olioli aku ia Iehova; A e hooho hauoli hoi i ka pohaku o ko kakou hoola.
Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
2 E hele kakou imua o kona alo me ka hoalohaloha aku, E kahea olioli aku kakou ia ia ma na himeni.
Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
3 No ka mea, he Akua nui o Iehova, He alii nui hoi maluna o na'kua a pau.
Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
4 Aia ma kona lima na wahi hohonu o ka honua; Nana hoi na waiwai o na kuahiwi.
Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
5 Nana no ka moana, a nana ia i hana; A na kona lima hoi i hooponopono i ka aina maloo.
Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
6 E hele mai kakou, e kulou hoomana, a e moe hoi; A e kukuli iho imua o Iehova nana kakou i hana.
Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
7 No ka mea, oia no ko kakou Akua, A o kakou na kanaka ana i hanai ai, A me na hipa hoi o kona lima; i keia la, Ke hoolohe oukou i kona leo,
Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
8 Mai hoopaakiki i ko oukou naau, me ia ka hoonaukiuki ana, I ka la i hoaoia'i ma ka waonahele;
I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
9 I ka wa i hoao mai ai ko oukou kupuna ia'u, A hoao mai hoi ia'u, a ike iho la i Ka'u hana.
Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
10 Hookahi kanaha makahiki o ia hanauna i hoehaeha mai ai ia'u, A i iho la au, he poe kanaka keia i lalau ma ka naau, Aole hoi lakou i ike i ko'u mau aoao.
Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
11 Nolaila hoohiki iho la au i ko'u huhu, Aole lakou e komo iloko o ko'u wahi e hoomaha'i.
Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.