Halelu 89
1 E HOOKANI mau loa aku au i ka lokomaikai o Iehova; Ma ko'u waha e hoike aku at au i kou oiaio i kela hanauna, i keia hanauna.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 No ka mea, ua olelo no wau, e hoopaa mau loa ia kou lokomaikai; A e hookumu no hoi oe i kou oiaio ma ka lani.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 Ua hana au i berita me kou poe i waeia, Ua hoohiki aku au no Davida, ka'u kauwa,
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 E hoonoho paa loa wau i kau poe mamo, A e hana no hoi au i nohoalii nou no na hanauna a pau. (Sila)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Na ka lani no e hoolea i kou mau mea mana, e Iehova, I kou oiaio kekahi, ma ke anaina o ka poe pono.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 No ka mea, owai la ka mea ma ke aonli e ku like me Iehova? Iwaena hoi o na keiki a ka poe kiekie, e hoohalikeia me Iehova?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 He Akua woliweli loa hoi ia ma ke anaina o ka poe pono; A he mea ia e hopohopo ai no ka poe a pau e noho hoopuni ana ia ia.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 E Iehova, ke Akua o na kaua, Owai la kekahi Iehova e like me oe? Me kou oiaio hoi e hoopuni ana ia oe?
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 O oe no ka i hookouopono i ke kupikipikio ana o ke kai; A pii nui ae kona mau ale, nau ia e hoomalielie.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Ua paopao no oe ia Rahaba, me he mea la i pepehiia; I ka ikaika o kou lima, na hooauhee oe i kou poe enemi.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 Nau no ka lani, nau no hoi ka honua; Ua hookumu no oe i ke ao, a me kona mau mea e piha'i.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 O ke kukulu akau, a me ke kukuluhema, nau no i hana ia mau mea; E olioli no o Tabora a me Heremona i kou inoa.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 He lima no kou i lako i ka ikaika: Ua ikaika no kou lima, ua kiekie hoi kou lima akau.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 O ka pono, a me ka hoopono, oia ke kumu o kou nohoalii: E hele ae no imua o kou maka ka lokomaikai, a me ka oiaio.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Pomaikai ka poe kanaka ike ia leo hauoli: E Iehova, e hele no lakou ma ka malamalama o kou maka.
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 E hauoli no lakou i kou inoa a po ka la; A ma kou pono hoi e hookiekieia'i lakou.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 No ka mea, o oe no ka nani o ko lakou ikaika; A ma kou lokomaikai e hookiekieia'i ko makou pepeiaohao.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 No ka mea, aia no ia Iehova ko makou paku, A i ka Mea Hemolele hoi o ka Iseraela, ko makou alii.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Alaila, olelo iho no oe i kou mea hemolele ma ke akaku, I mai la. Ua kau aku au i ka mana maluna o ka mea ikaika; Ua hookiekie au i ka mea i waeia mai o na kanaka.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 Ua loaa ia'u o Davida, o ka'u kauwa; Ua poni aku no au ia ia me kuu aila laa.
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 E paa mau no ko'u lima me ia, A e hooikaika aku no ko'u lima ia ia.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 Aole e kii mai ka enemi i kana, Aole hoi e hookaumaha ke keiki a ka hewa ia ia.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 Na'u no e hooauhee i kona poe enemi imua ona, A e luku aku hoi i ka poe inaina mai ia ia,
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 E noho no ko'u oiaio a me ko'u lokomaikai me ia; A ma ko'u inoa e hookiekieia'i kona pepeiaohao.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 E hookau aku au i kona lima ma ke kai, A me kona lima akau hoi ma na muliwai.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 E hea mai no oia ia'u, O oe no ko'u Makua, O ko'u Akua hoi, a me ka Pohaku o ko'u hoolaia.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 E hoolilo no wau ia ia i ko'u makahiapo, I mea kiekie maluna o na'lii o ka honua.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 E malama mau loa no wau i ko'u lokomaikai ia ia, A e ku paa loa no ko'u berita me ia.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 E hoomau loa no wau i kona poe mamo, A me kona nohoalii hoi, e like me na la o ka lani.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Ina haalele kana poe keiki i ko'u kanawai, Aole hoi e hele ma kou hoopono ana.
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 Ina kuu aku lakou i ka'u olelo pau, Aole hoi e malama i ka'u mau kauoha;
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 Alaila e hoopai aku au i ko lakou hewa i ka laau hahau, A me ko lakou hala hoi i ke kaula.
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 Aole nae o lawe loa aku au i ko'u lokomaikai mai ona aku. Aole hoi au e hoole i ko'u lokomaikai.
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Aole au e ae maluna o ka'u berita, Aole hoi e hoololi i ka olelo i puka aku ma ko'u lehelehe.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Hookahi no ko'u hoohiki ana i ko'u hemolele, Aole au e wahahee aku ia Davida.
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 E mau loa ana no kana poe mamo, A me kona nohoalii, e like me ka la imua o'u.
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 E hoopaa mau loa ia no hoi ia, e like me ka mahina, Me he mea hoike oiaio la ma ke aouli. (Sila)
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 Aka, ua hooki mai oe, a ua hoopailua mai, A ua huhu mai no hoi oe i kau mea i poni ai.
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Ua hoole mai no hoi oe i ka berita o kau kauwa: Ua hoolei oe i kona leialii i lalo i ka lepo.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Ua wawahi no hoi oe i kona mau pa a pau, Ua haawi mai no hoi oe i kona mau pakaua i ka lukuia.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Hao wale ia ia ka poe a pau e maalo ana ae malaila: He mea hoomaewaowa ia i kona poe hoalauna.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Ua hookiekio oe i ka lima akau o kona poe enemi; Ua hoohauoli oe i ka poe a pau i inaina mai ia ia.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Ua hoohuli ae no hoi oe i ka maka o kana pahikaua, Aole hoi oe i hookupaa ia ia ma ke kaua.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Ua hooki mai oe i kona nani, A ua hoolei i kona nohoalii ilalo i ka lepo.
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 Ua hoopokole mai oe i na la o kona wa opiopio; Ua uhi mai no hoi oe ia ia i ka hilahila. (Sila)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Pehea la ka loihi o kou hoonalo ana ia oe iho, e Iehova? E mau loa anei? E a mai nei anei kou huhu me he ahi la?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 E hoomanao mai oe ia'u, pehea la ka loihi o ke ola ana? No ke aha la oe i hana makehewa ai i na kanaka a pau?
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Owai ke kanaka e ola nei, aole oia e ike i ka make? E hoopakele anei oia i kona ola, mai ka lima aku o ka mea make? (Sila) (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Auhea la kou lokomaikai o na manawa kahiko, e ka Haku? Ka mea au i hoohiki ai ia Davida ma ka oiaio?
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 E hoomanao mai oe, e ka Haku, i ka hoinoia o kau kauwa; Ua lawe no wau ma kou umauma i na lehulehu a pau o kou poe kanaka.
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 No ka mea, ua hoino wale mai kou poe enemi, e Iehova, Ua hoino wale mai hoi i na kapuwai o kou mea i poniia.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 E hoomaikaiia o Iehova, a i ka manawa pau ole. Amene, Amene.
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
