Halelu 73
1 O IAIO, he lokomaikai ke Akua ia Iseraela, I ka poe naau maemae.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 A owau nei la, aneane haule ko'u mau wawae; Mai pahee io ko'u mau kapuwai.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 No ka mea, ua huahua au i ka poe naaupo, I kuu ike ana i ka pookeokeo ana o ka poe hewa:
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 No ka mea, aohe mea e paa ai i ko lakou make ana; Ua mae ole ko lakou ikaika.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Aohe o lakou popilikia e like me na kanaka e ae; Aole lilo lakou e like me na kanaka e ae, i ka lauwiliia.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Nolaila i hoopuni ai ka haaheo ia lakou me he kaula hao la; A o ke kolohe ka i uhi mai ia lakou me he kapa komo la.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Ua puka ko lakou mau maka i ka momona; A oi aku ko lakou waiwai, mamua o ko ka naau makemake.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Ua henehene lakou, a ua kamailio hewa: No ka hooluhi hewa ana, ua olelo hookiekie lakou:
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Ua hooku e lakou i ko lakou waha i ka lani, A ua holoholo ko lakou alelo ma ka honua.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Nolaila i hoi ai kona poe kanaka ilaila; A ua kowiia na wai o ke kiaha piha no lakou.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 A olelo lakou, Pehea la e ike ai ke Akua? He ike anei hoi ko loko o ka Mea kiekie loa?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Eia hoi, oia ka poe aia e maluhia ana ma ke ao nei; Ua mahuahua ko lakou waiwai ana.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Oiaio, hoomaemae mea ole au i kuu naau; Ua holoi hoi au i kuu mau lima me ka pono:
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 No ka mea, ua lauwiliia au a po ka la; A ua hahauia mai au i na kakahiaka a pau.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Ina e i iho au, E olelo aku wau peneia: Eia hoi, e kumakaia paha au i ka hanauna o kau poe keiki.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 A, i kuu noonoo ana e ike ia mea, He hana luhi no ia no'u;
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 A komo aku au i kahi hoano o ke Akua, Alaila maopopo ia'u ko lakou hope.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Oiaio, ua hooku oe ia lakou ma na wahi paheehee, Ua hoohaule iho oe ia lakou ilalo i ka hoopaiia'na.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Ua hookae koke ia lakou me he imo ana la o ka maka! Ua hoopau loa ia hoi lakou i na mea makau.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Me he moe la i ke ala ana'e o kekahi; Pela, e ka Haku, i kou ala ana, e hoowahawaha ai oe i ko lakou ano.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 No ka mea, ua pono ole ko'u naau, A walania ae la ko'u mau puupaa.
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 A ua naaupo hoi au, me ka ike ole; Ua like au me ka holoholona imua ou.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Aka, ke noho mau nei no hoi au me oe; Ua paa mai oe ia'u ma kuu lima akau.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 E alakai no oe ia'u ma kau oleloao, A mahope aku, e hookipa ia'u i ka nani.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Owai la ko'u ma ka lani? Aohe hoi mea ma ka honua nei a'u e makemake nei mamua ou.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Ke maule nei ko'u kino a me ko'u naau, Aka, o ke Akua ka ikaika o ko'u naau; A me ko'u kuleana a mau loa.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 No ka mea, aia hoi, o ka poe mamao e ia oe, e make lakou; E luku mai hoi oe i ka poe a pau e hele moekolohe ana mai ou aku la.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Aka, he pono no'u e hookokoke aku i ke Akua; Ua hilinai aku au i ka Haku, ia Iehova, I hai aku ai au i kau hana a pau.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
