Halelu 72

1 E HAAWI i kou mau kanawai i ke alii, e ke Akua, A i kau pono hoi i ke keiki a ke alii.

Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

2 E hooponopono oia i kou poe kanaka ma ka pololei. A i kou poe haahaa ma ka pono.

Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

3 A e halihali mai no na mauna i ka pomaikai i kanaka, A me na puu liilii hoi, ma ka pono.

Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

4 E hooponopono oia i ka poe kaumaha o na kanaka, E hoola oia i na keiki a ka poe ilihune, E hana pepe i ka mea hooluhihewa.

Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

5 E weliweli mau lakou ia oe i ka wa o ka la, A i ka luli ana o ka mahina, i na hanauna a pau.

Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

6 E iho mai no ia e like me ka ua maluna o ka aina mauu i okiia; Me na kulu ua hoi i hoopulu iho i ka honua.

Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

7 E mohala ae ka poe pono i kona mau la, A me ka pomaikai nui a e ole loa ka mahina.

I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

8 E hoomalu aupuni oia mai ke kai a i ke kai, A mai ka muliwai hoi a i na welelau o ka honua.

Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

9 A imua o kona alo e kulou iho ai ko ka waonahele; A e palu no hoi kona poe enemi i ka lepo.

För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

10 E halihali mai na'lii o Taresisa a o na mokupuni i na makana; A e haawi mai no hoi na'lii o Seheba a me Seba i ko lakou mau haawina.

Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

11 Oia, e moe iho hoi na'lii a pau imua o kona alo; E pau hoi na lahuikanaka i ka malama ia ia.

Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

12 No ka mea, hoopakele no oia i ka mea waiwai ole i kona kahea ana; I ka mea ilihune hoi, a me ka mea nele i ke kokua ole.

Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

13 E hookoe mai no oia i ka mea haahaa, a me ka nele, A e hoola hoi i na uhane o ka poe hemahema.

Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

14 E hoopakele oia i ko lakou uhane i ka wahahee a me ka lalau wale: A he mea minamina ko lakou koko i kona mau maka.

Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

15 E ola no ia, a e haawiia nona ke gula no Seheba: E mau ana no ka pule nona; A e hoomaikai no ia i kela la i keia la.

Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

16 E nui auanei ka palaoa ma ka honua, ma ka piko o na mauna; A e luliluli kona hua e like me Lebanona: A e mohala ae ko ke kulanakauhale me he mauu la o ka honua.

Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

17 E mau ana no hoi kona inoa; E ulu no kona inoa, a e ole loa ka la: A e pomaikai na kanaka ia ia: E pau hoi na lahuikanaka i ke kapa aku ia ia he pomaikai.

Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

18 E hoomaikaiia o Iehova ke Akua, ko Iseraela Akua, Ka mea nana wale no i hana na mea kupaianaha.

Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

19 E hoonani mau loa ia'ku kona inoa ihi, E hoopaapuia ka honua a pau i kona nani; Amene, a Amene.

Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

20 Pau na pule a Davida ke keiki a Iese.

Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.