Halelu 44
1 E KE Akua, ua lohe makou me ko makou mau pepeiao, Ua hai mai ko makou mau makua ia makou, I na hana au i hana'i i ko lakou mau la, i na wa kahiko.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Kipaku aku la oe i na lahuikanaka me kou lima, a hookomo mai ia lakou la; Hoopilikia iho la oe i na kanaka a kiola aku la:
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 No ka mea, aole me ka lakou pahikaua iho i loaa ai ia lakou ka aina; Aole hoi no ko lakou lima ponoi i hoola iho ia lakou iho: Aka, o kou peahi akau, a me kou lima, a me ka malamalama o kou maka; No ka mea, ua lokomaikai mai oe ia lakou.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 O oe no ko'u Alii, e ke Akua; E kauoha mai i ka hoola ana ia Iakoba.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Ma ou la e pahu aku ai makou i ko makou poe enemi: Ma kou inoa e hehi iho ai makou i ka poe ku e iluna ia makou.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 No ka mea, aole ma kuu kakaka e hilinai aku ai au: Aole hoi e hoola mai ka'u pahikaua ia'u.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 Aka, nau no makou i hoopakele i ko makou poe enemi, A ua hoohoka oe i ka poe i inaina mai ia makou.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 Iloko o ke Akua e kaena ai makou a po ka la, A e hoomaikai mau loa aku i kou inoa. (Sila)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 Aka, ua haalele ae nei oe a ua hoohilahila ia makou; Aole hoi oe i hele pu me ko makou poe kaua.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 A ua hoohuli oe ia makou i hope mai ka enemi mai; A o ka poe hoowahawaha ia makou, ua hao mai lakou no lakou iho.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Ua haawi oe ia makou me he mau hipa la e lilo i ai; Ua hoopuehu hoi ia makou iwaena o na lahuikanaka.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Ua kuai hoolilo aku oe i kou poe kanaka no ka mea ole, Aole hoi i hoomahuahua ma ka uku no lakou.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Ua waiho oe ia makou he mea e hoinoia iwaena o ko makou poe hoanoho, He mea e hoowahawaha ai a e henehene ai no ka poe e hoopuni ana ia makou.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Ua hoolilo oe ia makou i huaolelo ino, A i luli poo ana iwaena o na lahuikanaka.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 E mau ana ko'u hoinoia imua o ko'u maka; A ua uhi mai ka hilahila o ko'u maka ia'u:
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 No ka leo o ka mea i hailiili a i hoino wale mai; No ka enemi hoi a me ka mea hoopai.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 Ua pau ia mea i ke kau mai maluna o makou, Aole hoi makou i hoopoina ia oe; Aole hoi i hoopunipuni makou ma kou berita.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Aole i hoohuliia ko makou naau, Aole hoi i kapae ae ko makou mau kapuwai mai kou aoao ae;
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Ua hanapepe loa oe ia makou ma kahi nahesa; A ua hoouhi mai oe ia makou me ka malu o ka make.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 Ina i hoopoina makou i ka inoa o ko makou Akua, Ina i kikoo aku ko makou mau lima i kahi akua wahahee;
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Aole anei i imi ke Akua ia mea? No ka mea, ua ike oia i na mea huna o ka naau.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Oiaio, nou makou i pepehiia'i a po ka la; Ua manaoia makou me he mau hipa la e hoomakeia.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 E ala'e, o ke aha kou mea e hiamoe ai, e ka Haku? E ku mai hoi iluna, mai haalele mai ia makou a mau loa.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 No ke aha la i huna ai oe i kou maka? A i hoopoina hoi i ko makou popilikia, a me ko makou hooluhihewaia?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 No ka mea, ua kulou iho ko makou uhane i ka lepo; Ua pili ko makou opu i ka honua.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 E ku mai oe e kokua no makou, A e hoola ia makou no kou aloha.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
