Halelu 2

1 NO ke aha la e kupikipikio ai ko ka aina e? A e noonoo ai ka poe kanaka i ka mea lapuwale?

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Ua ku e aku na'lii o ka honua, Ua ohumu pu aku no hoi na luna, Ia Iehova, a i kona Mea i poniia,

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 E moku aku kakou i ka laua mau mea paa, A e hoolei aku hoi mai o kakou aku nei i ka laua mau kaula.

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4 O ka Mea e noho ana ma ka lani, e aka mai no ia: A e hoomahua mai no hoi o ka Haku ia lakou.

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Alaila e olelo mai oia ia lakou i kona inaina, A e hoomakaua mai hoi ia lakou i kona huhu nui.

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 Ua poni ae nei au i ka'u Alii maluna o Ziona, Maluna iho o ko'u mauna hoano.

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7 E hai aku au i ke kauoha: Ua olelo mai la o Iehova ia'u, O oe no ka'u Keiki; I keia la no, ua hoohanau aku wau ia oe.

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 E noi mai oe ia'u, a e haawi aku au ia oe I na lahuikanaka i hooilina nou, A i waiwai hoi nou na welelau o ka honua.

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 E uhai oe ia lakou me ke kookoo hao: E ulupa hoi oe ia lakou me he ipulepo la.

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10 No ia hoi, e hoonaauao oukou, e na alii; E aoia'ku no hoi oukou, e na lunakanawai o ka honua.

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 E malama ia Iehova me ka weliweli, E hauoli hoi oukou me ka haalulu.

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 E honi aku i ke Keiki, o huhu mai ia, O make hoi oukou ia aoao, ke hoa iki ia mai kona inaina. Pomaikai wale ka poe a pau i hilinai aku ia ia.

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.