Halelu 107
1 E MILILANI aku ia Iehova, no ka mea, ua maikai ia; Ua mau loa no hoi kona lokomaikai.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 E olelo mai no ka poe i hoolapanaiia e Iehova, Ka poe hoi ana i hoolapanai ai, mai ka lima mai o ka enemi.
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 No ka mea, ua hooili mai oia ia lakou mai na aina mai, Mai ka hikina, a me ke komohana mai, E mai ke kukulu akau, a mai ke kai mai.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Kuewa wale lakou ma ka waonahele, Ma ke ala waoakua hoi; Aole i loaa ia lakou ke kulanakauhale kahi e noho ai.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Pololi iho la lakou, a makewai hoi, A maule ko lakou uhane iloko o lakou.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Alaila, kahea aku lakou ia Iehova iloko o ko lakou pilikia, A hoopakele mai oia ia lakou i ko lakou popilikia ana.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Alakai mai la oia ia lakou ma ke ala pono, I hiki ai lakou i ke kulanakauhale, kahi e noho ai.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 E mililani aku na kanaka ia Iehova no kona lokomaikai, A no kana mau hana kupanaha i na keiki a kanaka!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 No ka mea, nana no i hookena i ka uhane makewai, A nana hoi i hoomaona i ka uhane pololi i ka maikai.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 O ka poe i noho ma ka pouli, ma ka malu hoi o ka make, A paa no hoi i ka popilikia a me ka hao;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 No ka mea, ua kipi lakou i na olelo a ke Akua, A ua hoowahawaha i ke ao ana mai o ka Mea kiekie;
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Alaila hookulou oia i ko lakou naau i ka luhi, Hina iho la lakou ilalo, aohe mea nana e kokua.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Alaila, hea aku lakou ia Iehova i ko lakou pilikia ana, A hoola mai oia ia lakou i ko lakou popilikia ana.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Hoopuka mai la oia ia lakou mailoko mai o ka pouli a me ka malu o ka make, A uhai hoi i ko lakou mea i paa ai.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 E hoalohaloha aku na kanaka ia Iehova, no kona lokomaikai, A no kana mau hana kupanaha i na keiki a kanaka!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 No ka mea, ua wawahi oia i na pani keleawe o na pukapa A ua uhai no hoi oia i na kaola kipuka hao.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 O ka poe i lalau ma ka aoao o ka poe hewa, A me ka lawehala, ua hoopilikiaia lakou.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Hoopailua no ko lakou uhane i na mea ai a pau; A hookokoke no lakou i na pukapa o ka make.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Alaila, hea aku no lakou ia Iehova i ko lakou pilikia ana, A hoola mai no oia ia lakou i ko lakou popilikia.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Haawi mai la oia i kana olelo, a hoala iho la ia lakou, A hoopakele no hoi ia lakou, mai ko lakou lua aku.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 E hoalohaloha aku na kanaka ia Iehova no kona lokomaikai, A no kana mau hana kupanaha i na keiki a kanaka!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 E mohai aku no hoi lakou i ka mohai o ke aloha, A e hoike aku i kana mau hana me ka hauoli.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 O ka poe iho ilalo i ka moana, ma na moku, A hana i ka hana ma na moana nui;
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Ua ike no keia poe i na hana o Iehova, A mo kana mau mea kupanaha ma ka hohonu.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 No ka mea, olelo wale mai oia, a hoala i ka makani kupikipikio, A piipii aku la na ale.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Pii aku la lakou i ka lani, a iho ilalo i ka hohonu: A hehee ko lakou uhane i ka ino.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Hikaka lakou i o, a ia nei, a kunewanewa hoi e like me ke kanaka ona, A pau wale aku no ko lakou akamai.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Alaila, hea aku lakou ia Iehova i ko lakou pilikia ana, A hoopakele mai oia ia lakou, mailoko mai o ko lakou popilikia.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Hoolilo no oia i ka ino i pohu, A malie loa iho la na ale.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Alaila, lealea lakou, no ka mea, ua malie; A hoopae no oia ia lakou ma ke awa a lakou e makemake ai.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 E mililani aku na kanaka ia Iehova no kona lokomaikai, A no kana mau hana kupanaha i na keiki a kanaka!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 E hapai no hoi ia ia ma ka ahakanaka, A e halelu aku ia ia ma ke anaina o ka poe kahiko.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Hoolilo no oia i na muliwai i waonahele, A me na waipuna i aina maloo;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 A me ka aina hua nui, i aina hua ole, No ka hewa o ka poe e noho ana malaila.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 A hoolilo no hoi oia i ka waonahele, i wai lana, A me ka aina maloo hoi i wai puna.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 Malaila no oia e hoonoho ai i ka poe pololi, A hoomakaukau no hoi lakou i kulanakauhale, kahi e noho ai;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 A lulu no hoi lakou ma na mahinaai, A kauu iho no i na mala waina, A haawiia mai ka hua i hoohuaia'i.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Hoomaikai mai la oia ia lakou, a kawowo nui ae la; Aole ia i hoemi i ka lakou poe holoholona.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 A mahope, hooemiia lakou, a hoohaahania no hoi, No ka hookaumahaia, a me ka hewa, a me ka pilikia.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 Ninini mai oia i ka hoomaau maluna o na'lii, A alakai no hoi oia ia lakou ma kahi mehameha, ala ole.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Hookiekie nae oia i ka poe hune mailoko aku o ka pilikia, A hoolilo i kona mau ohana, me he ohana hipa la.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 E ike aku no ka poe pono, a e lealea lakou; A e paa no ka nuku o ka hewa a pau.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Owai la ka mea akamai, a malama i keia mau mea! O lakou ka i hoomaopopo i ka lokomaikai o Iehova.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
