Solomona 9
1 KUKULU ae la ka naauao i kona hale, Kalai iho la oia i kona mau kia ehiku.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Kalua oia i kana mau mea momona; Kawili ae la oia i kona waina; Hoomakaukau no i kana papaaina.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Hoouna aku la oia i kana poe kauwawahine, E hea aku maluna o na wahi kiekie o ke kulanakauhale,
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 Owai ka mea naaupo? e huli mai ia io'u nei: I ka mea noonoo ole hoi, olelo ae la oia ia ia,
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 Ina, e ai mai oukou i ka'u berena, E inu hoi i ka waina a'u i kawili ai.
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 E haalele i ka poe manao ole, i ola oukou, E hele hoi ma ke ala o ka naauao.
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 O ka mea e ao aku i ke kanaka aia, E loaa ia ia ka hilahila; O ka mea e ao aku i ka mea hewa, e loaa ia ia ka palahea.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Mai ao aku i ke kanaka aia, O hoowahawaha mai oia ia oe; E ao aku i ka mea naauao, A e aloha mai oia ia oe.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 E haawi na ka mea naauao, A e oi mau ka naauao; E ao hoi i ka mea hoopono, A e mahuahua ae la kona ike.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 O ka mole o ka naauao, Oia ka makau ia Iehova; O ka ike i ka Mea hemolele, Oia ka noonoo ana,
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 No ka mea, ma o'u nei, e mahuahua ae ai kou mau la, A e nui ai hoi na makahiki o kou ola ana.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Ina e naauao oe, e naauao no oe nou iho; Ina e hoowahawaha oe, maluna ou wale no ia mea.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 O ka wahine naaupo, he walaau kona; Ua manao ole, aole oia i ike i kekahi mea.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Noho no oia ma ka puka o kona hale, Ma ka noho hoi ma kahi kiekie o ke kulanakauhale,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 E hea aku i ka poe hele ma ke ala, Ka poe hele pololei ma ke alanui;
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 Owai ka mea manao ole? e huli mai i o'u nei; I ka mea naaupo, olelo aku la oia ia ia,
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 Ua ono no na wai i aihueia, Ua mananalo hoi ka berena ke ai malu.
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
