Solomona 6
1 E KUU keiki, ina e hoohiki oe e panai no kou hoalauna, Ina i pai kou lima me ka malihini,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 A i puni oe i ka olelo a kou waha, A i punihei oe i ka olelo a kou waha.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Ano la, e kuu keiki, e hana oe i keia, i pakele. I kou lilo ana i ka lima o kou hoalauna: O hele, e hoohaabaa ia oe iho, e hoolaulea i kou hoalauna.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Mai haawi i ka hiamoe i kou mau maka, Aole hoi e pipili kou mau lihilihi:
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 E hemo aku oe me he dia la mailoko ae o ka lima, A e like hoi me ka manu mai ka lima ae o ke kuhea manu.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 E ka mea hiamoe, e hele oe i ka anonanona, E nana i kona aoao a e hoonaauao iho:
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Aohe alii ia ia, Aole haku, aole hoi lunakanawai;
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 Hoahu no oia i kana ai i ke kau, I ka wa e ohi ai, hoiliili oia i kana mea ai.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 E ka mea hiamoe, pehea ka loibi o kou hiamoe ana? Ahea la oe e ala mai ai mai kou hiamoe ana mai?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 He moe iki ae, he hiamoe iki ae, He pelu hou iki ae i ka lima a hiamoe:
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 A e hiki mai kou ilihune me he kanaka hele la, A me kou nele e like me ke kanaka kaua.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 O ke kanaka aia, o ke kanaka hewa, Hele no oia me ka waha hoopunipuni.
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 Iimo oia me ka maka, ao aku oia me ka wawae, Kuhikuhi oia me kona manamanalima;
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 He kolohe no ma kona naau, Noonoo ino oia i na la a pau, Hookonokono oia i ka hakaka.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Nolaila, e loohia koke mai oia e ka make; E haihai koke ia oia, aole mea nana e hoola,
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 O keia mau mea eono, he mau mea e inaina mai ai o Iehova; Ehiku hoi e hoopailua ai o kona naau.
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 O na maka kiekie, o ke elelo wahahee, A me na lima hookahe koko hala ole,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 O ka naau e imi ana i na manao kolohe, A me na wawae e holo kiki ana i ka hewa,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 O ka mea hoike hoopunipuni e hana ana i ka wahahee, A me ka mea hookonokono i ka hakaka mawaena o na hoahanau.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 E kuu keiki, e malama oe i ke kanoha a kou makuakane, Mai haalele hoi i ke kanawai o kon makuwahine.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 E hawele mau oe ia mau mea ma kou naau, E nakii oe ia mau mea ma kou a-i.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 I kou hele ana, ea, e kai aku ia ia oe; I kou moe ana e kiai oia maluna ou; I kou ala ana iluna, oia ke kamailio pu me oe.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 No ka mea, he kukui ke kauoha, He malamalama ke kanawai, O ka aoao o ke ola oia ke ao ana e naauao ai:
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 I malamaia oe i ka wahine ino, I ka malihini i hoomalimali me kona elelo.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Mai kuko aku i kona maikai maloko o kou naau, Aole hoi e puniheiia e kona mau lihilihi.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 No ka mea, no ka wahine hookamakama, E nele ke kanaka a i ka apana ai; Hoohalua no ka wahine moe kolohe i ka uhane i minaminaia.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 E lawe anei ke kanaka i ke ahi ma kona poli, Aole hoi e wela kona kapa?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Ina o hele ke kanaka ma na nanahu e aa ana, Aole anei e wela kona kapuwai?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 Pela ka mea e komo ae ana i ka wahine a kona hoalauna; Aole e aponoia na mea hoopa ia ia.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 Aole i hoowahawahaia ka aihue i kona aihue ana, Ina he mea ia e maona ai kona pololi.
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 Aka, i loaa oia, e uku pahiku no, E haawi oia i ka waiwai a pau o kona hale.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 O ka mea moe kolohe me ka wahine, aole ona naauao; O ka make o kona uhane kana i hana'i.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 E loaa ia ia ka eha a me ka hoowahawahaia mai. Aole hoi o holoiia kona mea e hilahila ai.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 No ka mea, o ka lili, oia ko ke kanaka mea e ukiuki ai; Aole oia e hoopakele i kona la e hoopai aku ai.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 Aole oia e manao mai i ka uku; Aole hoi oia o oluolu, ke haawi mai oe i na makana he nui.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
