Solomona 31
1 NA olelo a Lemuela ke alii, ka wanana a kona makuwahine i ao mai ai ia ia.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Heaha, e ka'u keiki? Heaha, e ke keiki a ko'u opu? Heaha hoi, e ke keiki no ko'u hoohiki ana?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Mai haawi aku i kou ikaika i na wahine, Aole hoi i kou aoao i ka mea e make ai na alii.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Aole na na'lii, e Lemuela e, Aole na na'lii e inu i ka waina, Aole hoi na ka poe aialo e inu i ka mea ikaika;
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 O inu lakou a hoopoina i ke kanawai, A kapae i ka pono o ka poe pilikia.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 E haawi i ka mea ikaika i ka mea e make ana, A i ka waina hoi i ka poe i kaumaha ka naau.
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 E inu iho oia a o hoopoina i kona ilihune, Aole hoi e hoomanao hou ae i kona mea kaumaha.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 E oaka oe i kou waha no ka mea kuli, No ka hoopono i na keiki makua ole a pau.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 E oaka oe i kou waha, e hooponopono ma ka pololei, E imi hoi i ka pono no ka poe ilihune a me ka mea nele.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Owai ka mea i loaa ia ia ka wahine noho pono? He waiwai oia i oi aku i ko na momi.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Paulele ia ia ka naau o kana kane, Aole e nele oia i ka loaa ole.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 He maikai no kana e hana'i ia ia aole hoi ho hewa, I na la a pau loa o kona ola ana.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Imi oia i ka huluhipa a me ke olona, Oluolu oia i ka hana me kona mau lima.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Ua like no ia me na moku kalepa, Mai kahi loihi e mai i loaa'i ia ia kana ai.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 I ka wanaao, ala oia a haawi i ka ai na ko kona hale, A me ka mea e maona ai na kana poe kauwawahine.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Noonoo oia i ka mahinaai a kuai lilo mai; Me ka hua o kona mau lima, kanu iho no oia i ka malawaina.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Kaei oia i kona puhaka me ka ikaika, Hooikaika hoi oia i kona mau lima.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Hoao oia i kona waiwai i maikai ia; Aole i pio kona kukui i ka po.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 O aku kona mau lima ma kahi e kau ai ke olona, Lalau kona mau lima i ka mea milo lope.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 O aku oia i kona mau lima i ka poe nele; Kikoo oia i kona mau lima i ka poe ilihune.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Aole ona makau e ana ko kona hale; No ka mea, pau ko kona hale i ke komo kapa ulaula.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Hana oia i na kapa hoalii nona iho; O ke kilika a me ka mea ulaula, oia kona kahiko ana.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Ua ikeia kana kane ma na ipuka, I kona noho pu ana me na lunakahiko o ka aina.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Hana oia i ka lole olona maikai, a kuai aku; Haawi oia i na kaei i ka poe kalepa.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 O ka ikaika, a o ka hanohano, oia kona kahiko ana; E hauoli oia i ka manawa mahope aku.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Oaka oia i kona waha ma ka naauao; A o ke aloha oia ke kanawai o kona alelo.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Kiai oia i ka hele ana o ko kona hale, A o ka ai no ka palaualelo, aole oia e ai iho.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Ku ae kana mau keiki a hoomaikai ia ia; O kana kane hoi, mahalo oia ia ia.
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Nui na kaikamahine i hana pono, A ua oi aku oe mamua o lakou a pau.
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 He hoopunipuni ke alohaia mai, he mea ole ka maka maikai; O ka wahine hoi i makau ia Iehova, oia ke hiilaniia.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 E haawi aku nana i ka hua o kona mau lima; O kana mau hana, oia ke hiilani ia ia ma na ipuka.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
