Solomona 26
1 E LIKE me ka hau i ke kau, E like me ka ua i ka wa e ohi ai, Pela i ku ole ai ka hanohano i ka mea lapuwale.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 E like me ka zepora e auwana ana, E like me ka derora e lele ana, Pela ka poino, aole ia e hiki wale mai.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 I mea hahau no ka lio, i kaulawaha no ka hoki, I laau hahau hoi no ke kua o na mea lapuwale.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Mai olelo aku i ka mea lapuwale e like me kona naaupo ana, O like oe me ia.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 E olelo no i ka mea lapuwale e like me kona naaupo ana, O naauao oia i kona maka iho.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 O ka mea oki ne i na wawae a loaa ia ia ka poino, Oia ka i kauoha aku i na manao ma ka lima o ka mea lapuwale.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 E lawe aku i na wawae o ka mea oopa, A me ka olelonane mailoko ae o ka waha o ka poe lapuwale.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 E like me ka nakii ana i ka iliili ma ka maa a paa, Pela ka haawi ana i ka hanohano no ka mea lapuwale.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 O ka mea oioi e o ana i ka lima o ka mea ona, Oia ka olelonane ma ka waha o ka poe lapuwale.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 O ka mea nui nana i hana na mea a pau, Oia ka mea nana e hoopai i ka mea lapuwale a e hoopai hoi i ka poe lawehala.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 E like me ka ilio i hoi hou aku i kona luai, Pela ka mea naaupo e hoi hou ana i kona lapuwale.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Ua ike anei oe i ke kanaka naauao i kona manao iho? He lana ka manao no ka mea naaupo aole nona.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 I ae la ka mea palaualelo, He liona ma ke ala, He liona iwaena o ke kuamoo.
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 O ka luli ana o ke pani ma kona ami, Oia ka mea palaualelo ma kona moena.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Hookomo ka mea palaualelo i kona lima iloko o ke pa, A he mea kaumaha ia ia ke hapai hou ae ia i kona waha.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 He naauao loa ka mea pulaualelo i kona manao iho, Mamua o na kanaka ehiku e hoike ana i ka oiaio.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 O ka mea lalau i ka ilio ma na pepeiao, Oia ka mea e maalo ana, a lawe pu i ka hakaka pili ole ia ia.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 E like me ka mea e hooleilei ana i na ihe wela, a me na pua a me ka make;
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 Pela ke kanaka e hoopunipuni ana i kona hoanoho, I ae la hoi, Aole anei he paani ko'u?
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 I ole ka wahie, e pio no ke ahi, I ole ka mea holoholo olelo, pau ka hakaka.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 O ka nanahu i na nanahu wela, a me ka wahie i ke ahi, Oia ke kanaka huhu e hookonokono ana i ka hakaka.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 O na olelo a ka mea holoholo olelo, Ua like no ia me na olelo paani, Komo ilalo nae ia a iloko lilo o ka opu.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 O ke kala maemae ole i hoopiliia me kahi pohue, Oia na lehelehe e alohaloha ana me ka naau ino.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 O ka mea inaina, huna oia ma kona mau lehelehe, A iloko ona iho i waiho ai oia i ka hoopunipuni.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Ina i oluolu kana olelo, mai manaoio aku ia ia; No ka mea, ehiku mau mea ino iloko o kona naau.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 O ka mea i hunaia kona inaina i ka hoopunipuni, E hoikeia kona hewa imua o ke anaina kanaka.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 O ka mea eli i ka lua, oia ke haule ilaila; O ka mea olokaa i ka pohaku, e hoi hou mai ia maluna ona.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 O ke elelo wahahee, oia ke inaina aku i ka mea poino malaila; O ka waha malimali, oia ke hana i ka mea e make ai.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
