< Solomona 18 >
1 NO ka makemake wale e imi ai ke kanaka manao ku e, A pale aku no i na manao pono a pau.
Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Aole i haliu mai ka mea lapuwale i ka ike, Aka, ma ka hoike ana i kona naau.
Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 A hiki mai ka hewa, hiki mai no hoi ka hoowahawaha; A o ka hilahila pu kekahi me ka hoomaewaewa.
Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 He wai hohonu na olelo o ko ke kanaka waha; He punawai e hu ana, ke kumu o ka naauao.
Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 O ka hooluolu aku i ka mea hewa, aole ia he maikai; Aole hoi ka opea aku i ka mea pono ma ka hookolokolo ana.
Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 O na lehelehe o ka mea lapuwale, aia no ma ka hoopaapaa; Ua maopopo kona waha e pono ke hahauia.
Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 O ka waha o ka mea lapuwale, oia kona mea e make ai; A o kona mau lehelehe hoi, oia ke pahele o kona uhane.
Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 O na olelo ahiahi, ua like me na olelo paani, A komo no nae iloko loa o ka opu.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 O ka mea hoomolowa ma kana hana ana, He kaikaina oia o ka mea hoomaunauna wale.
Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 He pakaua ikaika ka inoa o Iehova; Malaila e holo ai ka mea pono a maluhia iho la.
HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 O ka waiwai o ka mea waiwai, oia kona kulanakauhale paa I ka pa, Ua like hoi me ka pa kiekie i kona manao.
Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Mamua o ka make, ua haaheo ka naau o ke kanaka, Mamua hoi o ka hookiekieia mai, he akahai.
Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 O ka mea hoopuka i kona manao mamua o kona lohe ana, He lapuwale ia, a he mea ia nona e hilahila ai.
Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 O ka uhane o ke kanaka, hoomanawanui no ia i ka nawaliwali; Aka, o ka uhane e eha ana, owai la e hiki ai ke hoomanawanui?
Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 O ka naau o ka mea naauao e loaa ia ia ka ike; O ka pepeiao hoi o ka poe akamai, e imi no i ka naauao.
Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 O ko ke kanaka makana, he mea ia e hookaawale ai i wahi nona; A e kai aku hoi ia ia imua o na kanaka koikoi.
Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Ua pono ka mea i hoopiiia i kana olelo mua ana; Aka, hele mai kona hoanoho a imi ae i kona ano.
Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 O ka hailona ana ka mea e pau ai ka hoopaapaa; He mea hoi e uwao ai iwaena o ka ikaika.
Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 Aole ikaika ke kulanakauhale paa i ka pa e like me ka hoahanau i hoonaukiukiia; A o ko laua hoopaapaa ana, ua like me na kaolahao o ka halealii.
En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 Ma na hua o ko ke kanaka waha, e maona ai kona opu; A ma ka waiwai o kona mau lehelehe e piha ai oia.
Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Ma ke elelo ka make a me ke ola; O ka mea makemake malaila, e ai oia i kona hua.
Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 O ka mea loaa ia ia ka wahine, loaa no ka mea maikai, Ua loaa hoi ia ia ka lokamaikai no Iehova mai.
Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 He noi ko ke kanaka ilihune; A o ka mea waiwai, ua olelo kalakala oia.
Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 O ke kanaka i nui na hoalauna, e poino oia malaila; Aka, o kekahi hoaaloha ua oi aku kona pipili ana mamua o ko ka hoahanau.
Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.