Nehemia 4
1 A LOHE o Sanebalata, e uhau ana makou i ka pa, alaila huhu mai no ia a nkiuki loa iho la, a akaaka mai no hoi ia i ka Iuda.
När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren, vredgades han och blev högeligen förtörnad. Och han bespottade judarna
2 A olelo ae la ia imua o kona mau hoahanau a me ka poe koa no Samaria, i ae la, Heaha ka mea a ka Iuda a ka poe nawaliwali e hana nei? E oki anei lakou, o lakou iho? e mohai anei lakou? e hoopau anei lakou i ka la hookahi? e hoala anei lakou i na pohaku mailoko ae o na puu opala i puhiia?
och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk: »Vad är det dessa vanmäktiga judar göra? Skall man låta dem hållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv åt stenarna i grushögarna, där de ligga förbrända?»
3 A aia o Tobia ka Amona ma kona aoao; a i ae la ia, O keia mea a lakou e uhau nei, ea, ina e pii kekahi alopeke maluna iho, e hoohiolo no ia i ko lakou papohaku.
Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: »Huru de än bygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blott han hoppar upp på den.»
4 E hoolohe mai oe, e ko makou Akua; no ka mea, ua hoowahawahaia makou; a e hoihoi aku oe i ka lakou hoino ana maluna o ko lakou poo iho, a e hoolilo aku oe ia lakou i poe pio ma ka aina e noho pio ai.
Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro. Låt deras smädelser falla tillbaka på deras egna huvuden. Ja, låt dem bliva utplundrade i ett land dit de föras såsom fångar.
5 Mai uhi oe i ko lakou hala, aole hoi e holoi i ko lakou hewa mai kou alo aku; no ka mea, ua hoonaukiuki mai lakou ma ke alo o ka poe e uhau ana.
Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke varda utplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande till förargelse.
6 A uhau iho la makou i ka pa; a huiia ka pa a pau a hiki i ka waenakonu ona; no ka mea, he hoihoi ko ka poe kanaka e hana.
Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva höjd; och folket arbetade med gott mod.
7 A i ka wa i lohe ai o Sanebalata, a me Tobia, a me ko Arabia, a me ko Amona, a me ko Asedoda, ua hoalaia ka pa o Ierusalema, a ua kiekie a kokoke no e paniia ae na wahi i wawahiia, alaila huhu loa iho la lakou.
Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga upp Jerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevo de mycket vreda.
8 A ohumu pu ae ia lakou a pau e hele mai a e kaua mai ia Ierusalema, a e hana i ka mea e keakea ai.
Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripa Jerusalem och störa folket i deras arbete.
9 Aka, pule aku la makou i ko makou Akua, a hoonoho iho la i poe nana e kiai aku ia lakou i ka po a me ke ao. mamua mai o ko lakou alo.
Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag och natt för att skydda oss mot dem.
10 A i mai la o Iuda, Ua pau ae la ka ikaika o ka poe nana e amo, a ua nui ka opala; a aole e hiki ia makou ke uhau i ka pa.
Men judarna sade: »Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltför mycket; vi förmå icke mer att bygga på muren.»
11 A olelo ae la ko makou poe enemi, Aole e ike lakou, aole hoi e nana mai, a hiki makou iwaena konu I o lakou, a Iuku aku ia lakou, a hooki ae i ka hana.
Våra ovänner åter sade: »Innan de få veta eller se något, skola vi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut på arbetet.»
12 A i ka wa i hiki mai ai ka poe o ka Iuda, e noho ana ma kahi kokoko io lakou la, he umi ka lakou olelo ana mai ia makou, Maluna auanei o oukou, mai na wahi mai a pau a oukou e hoi mai ai ia makou.
När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från alla håll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,
13 A hoonoho iho la au ma na wahi haahaa iho ma ke kua o ka pa, a ma na wahi kiekie ae no hoi, hoonoho iho au i ka poo kanaka ma ko lakou mau ohana me ka lakou mau pahikaua, a me ka lakou mau ihe, a me ka lakou mau kakaka.
då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna av staden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sina svärd, spjut och bågar.
14 A nana au a ku ae, a olelo aku la i na kaukaualii, a me na luna, a me ke koena o ka poe kanaka, Mai makau oukou imua o lakou; e hoomanao oukou i ka Haku nui hooweliweli, a e kaua oukou no ko oukou mau hoahanau, a me ka oukou mau keikikane, a me ka oukou mau kaikamahine, a me ka oukou mau wahine, a me ko oukou mau hale.
Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Frukten icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur och edra hus.»
15 A lohe ko makou poe enemi, ua ikea ia e makou, a ua hookahuli ke Akua i ko lakou manao, alaila hoi ae la makou a pau ma ka pa, o kela kanaka keia kanaka ma kana hana iho.
Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi alla vända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
16 A mai ia la mai, hana iho la ka hapalua o ka'u poe kauwa ma ka hana, a paa iho la kekahi hapalua o lakou i na ihe, a me na palekaua, a me na kakaka, a me na puliki koa; a o na luna, ma ke kua lakou o ko ka hale a pau o Iuda.
Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt med arbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut, sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus.
17 O ka poe e uhau ana i ka pa, a o ka poe e amo ana, a me ka poe e hoouka ana, hana iho la kela mea keia mea me kekahi lima ona ma ka hana, a me kekahi lima hoi paa iho la ia i ka mea kaua.
De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet.
18 No ka mea, o ka poe o uhau ana, ua kaeiia lakou ma ko lakou mau puhaka, kela kanaka keia kanaka me kana pahikaua, a uhau iho la. A o ka mea nana i puhi ka pu, ma ko'u aoao ia.
Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunblåsare.
19 A i aku la au i na kaukaualii, a me na luna, a me ke koena o ka poe kanaka, Ua nui no ka hana, a ua palahalaha aku la, a ua kaawale kakou ma ka pa, a ua mamao aku kakou kekahi me kekahi.
Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro spridda över muren, långt ifrån varandra.
20 Ma kahi a oukou e lohe ai i ke kani o ka pu, malaila oukou o akoakoa mai ai io makou la: o ko kakou Akua, oia ka mea nana e kaua marauli o kakou.
Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till oss; vår Gud skall strida för oss.»
21 A hana iho la makou i ka hana; a o ka hapalua o lakou, paa iho la lakou i na ihe, mai ka wanaao a kau mai la na hoku.
Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till dess att stjärnorna kommo fram.
22 A ia manawa olelo aku hoi au i ka poe kanaka, E moe kela kanaka keia kanaka me kana kauwa iloko o Ierusalema, i lilo lakou i poe kiaipo no kakou i ka po, a e hana hoi i ke ao.
Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
23 Aole hoi au, a me ko'u poe hoahanau, a me ko'u poe kauwa, a me ka poe koa i hahai mahope o'u, aole makou i wehe ae i ko makou kapa: me kela kanaka keia kanaka hoi kana mea kaua i ke kii ana i ka wai.
Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var och en för lika nödvändiga som vatten.
