Mareko 3
1 A KOMO hou aku la ia iloko o ka halehalawai, malaila kekahi kanaka, ua maloo kona lima.
Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.
2 Hakilo aku la lakou ia ia, ina paha e hoola mai oia ia ia i ka la Sabati, i hoopii aku ai lakou ia ia.
Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.
3 I mai la ia i ke kanaka, nona ka lima maloo, E ku maioe, iwaena konu.
Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: "Stå upp, och kom fram."
4 Alaila, ninau mai la oia ia lakou, He mea pono anei ke hana i ka maikai i na la Sabati, ake hana i ka ino paha? Ke hoola anei, ko pepehi paha? Pilipu iho la lakou.
Sedan sade han till dem: "Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?" Men de tego.
5 Nana ae la oia ia lakou me ka inaina, no ka mea, ua minamina ia no ka paakiki o ka lakou naau. I ae la ia i ua kanaka la, E o mai kou lima, A o mai la ia, alaila hoolaia iho la ia, e like me kekahi lima.
Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: "Räck ut din hand." Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --
6 Hele aku la ka poe Parisaio iwaho, a me ko Herode poe, ohumu iho la lakou e pepehi ia ia a make.
Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
7 Hele aku la Iesu i ka moanawai, me kana poe haumana; he nui no hoi ka poe i hahai aku ia ia, no Galilaia a no Iudea.
Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.
8 A no Ierusalema, a no Idumia, a no kela aoao o Ioredane, a me ka poe e kokoke ana i Turo, a me Sidona, he poe nui loa: i ko lakou lohe ana i na mea ana i hana'i, hele mai la lakou io na la.
Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.
9 A no ka nui o kanaka, kauoha mai la ia i kana poe haumana, i wahi moku iki nona, o hooke mai lakou ia ia.
Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.
10 No ka mea, ua hoola oia i na mea he nui loa, nolaila lakou i lulumi mai ai e hoopa aku ia ia, o ka poe a pau i loohia i ka mai.
Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.
11 A ike aku la na uhane ino ia ia, moe iho la lakou imua ona, kahea ae, hai ae la, O oe no ke Keiki a ke Akua.
Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: "Du är Guds Son."
12 Papa ikaika mai la oia ia lakou e hoike ole aku ia ia.
Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.
13 Alaila, pii ae la ia i ka mauna. hea mai la i ka poe ana i makemake ai, a hele aku la lakou io na la.
Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.
14 Wae mai la ia i umikumamalua e noho pu me ia, I hoouna oia ia lakou e ao aku,
Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,
15 I lako hoi lakou i ka mana e hoola i na mai, a e mahiki aku i na daimonio.
och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
16 Haawi ae la oia ia Simona i ka inoa hou, o Petero,
Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;
17 O Iakobo a Zebedaio, a me kona kaikaina o Ioane kapa mai la hoi ia ia laua, o Boanerege, oia hoi keia, Na keiki a ke hekili;
vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);
18 A me Anederea, a me Pilipo, a me Baretolomaio, a me Mataio, a me Toma, a me Iakobo a Alepaio, a me Tadaio, a me Simona no Kanaana,
vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
19 A me Iuda Isekariote, ka mea nana ia i kumakaia'ku. Komo aku la lakou iloko o ka hale.
och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
20 A akoakoa Lou mai la na kanaka, he nui loa, no ia mea i ole ai e hiki ia lakou ke ai i ka ai.
Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.
21 A lohe kona poe, hele mai lakou e lalau ia ia, no ka mea, olelo lakou, Ua hehena ia.
Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.
22 Olelo iho la ka poe kakauolelo i iho mai, mai Ierusalema mai, Ia ia no o Beelezebuba, a ma ke alii o na daimonio kona mahiki ana i na daimonio.
Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23 Hea aku la Iesu ia lakou, olelo aku la ma na olelonane, Pehea la o hiki ai ia Satana ke mahiki aku ia Satana?
Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: "Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24 A ina i mokuahana kekahi aupuni ia ia iho, aole e mau ia aupuni.
Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;
25 A ina i mokuahana ka hale ia ia iho, aole e mau ia hale.
och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.
26 A ina ku e mai o Satana ia ia iho, a mokuahana, aole ia e mau, aka, e pau no ia.
Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --
27 Aole no e hiki i kekahi ke komo iloko o ka hale o ke kanaka ikaika a hao i kona waiwai, aia nakinaki mua oia i ke kanaka ikaika; alaila e hao oia i na mea o kona hale.
Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
28 He oiaio ka'u e hai aku nei ia oukou, e kalaia no na hala a pau o na keiki a kanaka, a me na olelo hoino a pau o lakou e hoino ai:
Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;
30 No ka mea, ua olelo mai lakou, He uhane ino kona.
De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
31 Alaila, hele aku la kona makuwahine a me kona mau hoahanau, ku iho la iwaho, hoouna aku la io na la e kii ia ia.
Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.
32 Ua puni oia i ka poe nui i noho mai la, a hai ae la lakou ia ia, Aia iwaho kou makuwahine, a me kou mau hoahanau, ke imi mai nei ia oe.
Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: "Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig."
33 I mai la oia ia lakou, ninau mai la, Owai ko'u makuwahine, a me ko'u mau hoahanau?
Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?"
34 Nana ae la ia i ka poe e noho puni ana ia ia, i mai la, Aia ko'u makuwahine a me ko'u mau hoahanau!
Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: "Se här är min moder, och här äro mina bröder!
35 No ka mea, o ka mea hana i ka makemake o ke Akua, oia ko'u hoahanau, a me ko'u kaikuwahine, a me ko'u makuwahine.
Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder."
