< Mareko 10 >

1 A LAILA ku ae la ia iluna, a hele aku la ia ma kela kapa o Ioredane, a i na makuna o Iudea; a akoakoa hou mai la na kanaka io na la, ao hou mai la oia ia lakou, e like me kana oihana mamua.
Och då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, vid sidon af Jordan. Och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.
2 Hele mai la ka poe Parisaio io na la, me ka hoao mai ia ia, i mai la, He mea pono anei i ke kane ke hooki i kana wahine?
Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lofligit skilja sina hustru ifrå sig? frestande honom.
3 Olelo aku la ia, i aku la ia lakou, Heaha la ka mea a Mose i kauoha mai ai ia oukou?
Då svarade han, och sade till dem: Hvad hafver Mose budit eder?
4 I mai la lakou, I ae mai no o Mose e kakau i ka palapala hoohemo, alaila e hooki aku.
Sade de: Mose tillstadde skrifva ett skiljobref, och öfvergifva henne.
5 Olelo aku la Iesu, i aku la ia lakou, No ka paakiki ana o ko oukou naau, i palapala mai ai oia ia olelo na oukou.
Svarade Jesus, och sade till dem: För edor hjertas hårdhets skull skref han eder detta budet.
6 Aka, i kinohi o ka honua nei, hana ke Akua ia laua, he kane, he wahine.
Men af första skapelsen hafver Gud gjort dem man och qvinno;
7 Nolaila hoi e haalele ai ke kanaka i kona makuakane, a me kona makuwahine, a e hoopili ia i kana wahine:
Fördenskull skall man öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sina hustru;
8 A e lilo no laua elua, i hookahi; no ia mea, aole elua hou aku laua, aka, hookahi wale no io.
Och de tu varda ett kött; så äro de nu icke tu, utan ett kött.
9 O ka mea a ke Akua i hoopili mai ai, mai hoohemo ae ke kanaka.
Hvad Gud hafver tillhopafogat, det skall menniskan icke åtskilja.
10 A iloko o ka hale, ninau aku la kana poe haumana i kela mea.
Och i huset frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.
11 I mai la oia ia lakou, O ka mea hooki i kana wahine, a mare hou i kekahi, he moe kolohe no kana ia ia.
Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.
12 A i hooki ka wahine i kana kane a mare hou i kekahi, ua moe kolohe no hoi ia.
Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.
13 Halihali aku la lakou i kahi mau keiki liilii ia ia, i hoopa mai oia ia lakou: papa ae la kana poe haumana i ka poe nana i lawe aku.
Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade.
14 Ike mai la Iesu, alaila, huhu iho la ia, i mai la ia lakou, E ae aku oukou i kamalii ke hele mai io'u nei, mai papa aku hoi ia lakou; no ka mea, e like me lakou nei ke aupuni o ke Akua.
Men när Jesus det såg, vardt han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
15 He oiaio ka'u e olelo aku nei ia oukou, O ka mea aole e launa i ke aupuni o ke Akua, me he keiki uuku la, aole loa ia e komo mai ilaila.
Sannerliga säger jag eder; Hvilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
16 Hiipoi iho la oia ia lakou, kau ae la i kona lima iluna o lakou. a hoomaikai mai la ia lakou.
Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem,
17 I kona hele ana aku ma ke alaloa, holo kiki ae la kekahi io na la, kukuli iho la imua ona, i ae la, E ke Kumu maikai e, heaha la ka'u mea e hana'i, i loaa ia'u ke ola loa? (aiōnios g166)
Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag måtte få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
18 I mai la Iesu ia ia, No ke aha la oe e kapa mai ai ia'u he maikai? Hookahi wale no mea maikai, o ke Akua.
Men Jesus sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god utan en, det är Gud.
19 Ua ike no hoi oe i na kanawai; Mai moe kolohe oe; Mai pepehi kanaka; Mai aihue; Mai hoike wahahee; Mai alunu; E malama oe i kou makuakane, a me kou makuwahine.
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor: Du skall icke dräpa: Du skall icke stjäla: Du skall icke tala falskt vittnesbörd: Du skall ingen bedraga: Ära din fader och moder.
20 Olelo ae la ia, i ae la ia ia, E ke Kumu, ua pau ia mau mea ia'u i ka malamaia mai ko'u wa uuku mai.
Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det hafver jag allt hållit utaf min ungdom.
21 Nana mai la Iesu ia ia, aloha iho la, a olelo mai la ia ia, Hookahi ou mea hemahema; e hoi aku oe, e kuai lilo aku i kou waiwai a pau, a e haawi aku i ka poe ilihune, alaila e loaa ia oe ka waiwai ma ka lani; a e hele mai oe e hapai i ke kea, a e hahai mai ia'u.
Jesus såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas dig; gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.
22 Alaila kaumaha loa iho la kela ia olelo, a hele aku la me ka minamina, no ka mea, ua nui loa kona waiwai.
Och han vardt bedröfvad af talet, och gick bort sörjandes; ty han hade många ägodelar.
23 Alawa ae la o Iesu ma o a o, i mai la i kana poe haumana, Manomano ke komo pilikia ana o ke kanaka waiwai iloko o ke aupuni o ke Akua!
Och Jesus såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds rike!
24 Kahaha iho la ka naau o ka poe haumana i kana olelo. I hou mai la Iesu ia lakou, E na pokii, he mea pilikia loa ke komo ana o ka poe paulele i ka waiwai, iloko o ke aupuni o ke Akua!
Men hans Lärjungar vordo förskräckte af hans ord. Då svarade åter Jesus, och sade till dem: Huru svårt är det, kära barn, dem som sätta sina tröst på sina rikedomar, ingå uti Guds rike.
25 E hiki e ke kamelo ke komo aku iloko o ka puka kuikele, mamua o ke komo ana o ke kanaka waiwai iloko o ke aupuni o ke Akua.
Lättare är en camel gå igenom ett nålsöga, än en rik gå in uti Guds rike.
26 Kahaha loa ko loko o lakou, i iho la ia lakou iho, Owai la uanei e hiki i ke ola?
Men de förundrade sig öfvermåtton, och sade vid sig sjelfva: Ho kan då varda salig?
27 Nana mai la Iesu ia lakou, i mai la, He mea hiki ole keia i kanaka, aka, aole i ke Akua; no ka mea, e hiki no na mea a pau loa i ke Akua.
Men Jesus såg på dem, och sade: För menniskom är det omöjeligit; men icke för Gud; ty när Gudi äro all ting möjelig.
28 Alaila, hoomaka aku la o Petero e olelo ia ia, Aia hoi, ua haalele makou i na mea a pau, a ua hahai aku ia oe.
Och Petrus begynte säga till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig.
29 Olelo mai la Iesu, i mai la, He oiaio ka'u e olelo aku nei ia oukou, aole ka mea i haalele i ka hale, i na kaikuaana, i na kaikuwahine, i ka wahine, i na keiki, i na aina, no'u nei a no ka euanelio,
Svarade Jesus, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min och Evangelii skull;
30 E loaa ole mai ia ia ka pahaneri i keia ao, a me na hale, a me na kaikuaana, a me na kaikuwahine, a me na makuwahine, a me na keiki, a me na aina, me ka hoomainoino nae; a i kela ao mahope, o ke ola mau loa. (aiōn g165, aiōnios g166)
Den icke får hundradefaldt igen, nu i denna tiden, hus, och bröder, och systrar, och mödrar, och barn, och åkrar, med förföljelsen; och i tillkommande verld evinnerligit lif. (aiōn g165, aiōnios g166)
31 A he nui loa na mea mua e lilo ana i hope, a me na mea hope i mua.
Men månge, de som de främste äro, varda de ytterste, och de ytterste de främste.
32 Ia lakou ma ke alanui e pii ana i Ierusalema, hele aku la Iesu mamua o lakou; a kahaha iho la ko lakou naau; a i ko lakou hahai ana aku, makau iho la lakou. Lawe hou mai la ia i ka poe umikumamalua, a hoomaka e hai mai la ia lakou i kona mea e hanaia mai ai;
Och de voro på vägen, gångande upp till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och de voro förskräckte, och gingo efter honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till sig de tolf, och begynte säga dem, hvad honom öfvergå skulle:
33 Eia hoi, ke pii aku nei kakou i Ierusalema, a e haawiia'ku auanei ke Keiki a ke kanaka, i ka poe kahuna nui, a me ka poe kakauolelo; a e hoohewa mai lakou ia ia e make, a e haawi no hoi lakou ia ia i ko ka aina e;
Si, vi gåm upp till Jerusalem; och menniskones Son skall öfverantvardas de öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och de skola fördöman till döds, och öfverantvardan Hedningomen;
34 A e hoomaewaewa mai lakou ia ia, a e hahau mai ia ia, a e kuhakuha mai lakou ia ia, a e pepehi mai ia ia, a po akolu ae, e ala hou mai ia.
Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.
35 Punee aku la io na la o Iakobo, a me Ioane, na keiki a Zebedaio, i aku la, E ke Kumu e, ke ake nei maua, e hana mai oe na maua i ka maua mea e noi aku ai.
Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss hvad som helst vi bedje.
36 Ninau mai la Iesu ia laua, Heaha ko olua makemake, e hana aku ai au na olua?
Sade han till dem: Hvad viljen I jag skall göra eder?
37 I aku la laua ia ia, E haawi mai oe ia maua, e noho kekahi o maua ma kou lima akau, a o kekahi ma kou lima hema, maloko o kou nani.
Sade de till honom: Gif oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine venstra, uti din härlighet.
38 I mai la Iesu ia laua, Aole olua i ike i ka olua mea i noi mai ai. E hiki anei ia olua ke inu i ko ke kiaha a'u e inu ai? a e bapetizoia i ka bapetizo ana a'u e bapetizoia mai ai?
Men Jesus sade till dem: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag dricker; och döpas med den döpelsen, der jag med döpes?
39 I aku la laua ia ia, E hiki no ia maua. I mai la Iesu ia laua, E inu io no olua i ko ke kiaha a'u e inu ai, a e bapetizoia no hoi olua i ka bapetizo ana a'u e bapetizoia mai ai:
Då sade de till honom: Ja, kunne vi så. Sade Jesus till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse, der jag med döpes, skolen I döpas;
40 Aka, o ka noho ma ko'u lima akau, a me ko'u lima hema, aole o ka'u ia e haawi aku ai; aka, no ka poe ia i hoomakaukauia'i ia mea.
Men sitta på mine högra och venstra hand, står icke mig till att gifva; utan dem händer det, som det beredt är.
41 A lohe ae la ka umi, hoomaka iho la lakou e ukiuki ia Iakobo, a me Ioane.
När de tio hörde detta, begynte de vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
42 Kahea mai la Iesu ia lakou, i mai la, Ua ike no oukou, o ka poe i hoaliiia maluna o ko na aina e, ua hookiekie maluna o lakou; a o na kanaka nui hoi, ua hoolanilani maluna o lakou.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de mägtige ibland dem hafva välde;
43 Aka, mai mea pela iwaena o oukou; a o ka mea makemake e lilo i pookela iwaena o oukou, e lilo ia i kauwa na oukou.
Men det skall icke så vara ibland eder; utan den, som ibland eder vill ypperst vara, han skall vara edar tjenare.
44 A o ka mea e makemake i alii ia maluna o oukou, e lilo ia i kauwa na na mea a pau.
Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng;
45 No ka mea, o ke Keiki a ke kanaka, aole ia i hele mai no ka hookauwaia mai, aka, no ka hookauwa aku, a e haawi i kona ola i kumu hoola no na mea he nui loa.
Ty ock menniskones Son är icke kommen, på det han skulle låta tjena sig; utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
46 A hiki mai la lakou i Ieriko; a i ko lakou hele ana, mai Ieriko aku, me kana mau haumana, a me na kanaka he nui loa, e noho ana ma kapa alanui, ka makapo, o Batimea, ke keiki a Timea, e nonoi ana.
Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar, och en mägtig stor hop folk, då satt der vid vägen en blinder, Bartimeus, Timei son, tiggandes.
47 A lohe ae la ia i ko Iesu hele ana ae, hoomaka ia e kahea ae, i ae la, E Iesu e, e ke Keiki a Davida, e aloha mai oe ia'u.
Och när han hörde, att det var Jesus af Nazareth, begynte han ropa, och säga: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
48 Nui loa na mea i papa aku ia ai, Hamau: aka, he nui loa aku kona kahea ana'ku, E ke Keiki a Davida, e aloha mai oe ia'u.
Och månge näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
49 Ku malie iho la o Iesu, kauoha mai la e kaheaia'ku ia. Kahea aku la lakou i ua kanaka makapo nei, i aku la ia ia, E hoolana oe, a e ku ae iluna, ke kahea mai nei kela ia oe.
Så stadnade Jesus, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett godt mod; statt upp, han kallar dig.
50 Haalele iho la ia i kona aahu, ku ae la iluna, a hele mai io Iesu la.
Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till Jesum.
51 Olelo aku la Iesu, i aku la ia ia, Heaha kou makemake e hana aku ai au nou? I mai la ua makapo nei ia ia, E ka Haku e, i kaakaa ko'u mau maka.
Då svarade Jesus, och sade till honom: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.
52 I aku la Iesu ia ia, O hele, ua ola oe, i kou manaoio. Loaa koke ae la ia ia ka ike, a hahai aku la ia Iesu, ma ke alaloa.
Jesus sade till honom: Gack, din tro hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick han sin syn, och följde Jesum i vägen.

< Mareko 10 >