Lunakanawai 21
1 U A hoohiki mua na kanaka o ka Iseraela ma Mizepa, i ae la, Aole e haawi kekahi o lakou i kana kaikamahine i wahine na ka Beniamina.
Men Israels män hade svurit i Mispa och sagt: »Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru åt någon benjaminit.»
2 Hele mai la na kanaka i ka hale o ke Akua, noho iho la malaila a ahiahi imua i ke alo o ke Akua, hookiekie ae la i ko lakou leo, a uwe nui iho la.
Och nu kom folket till Betel och stannade där ända till aftonen inför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gråt
3 I iho la, E Iehova, e ke Akua o Iseraela e, no ke aha la i hiki mai ai keia iloko o ka Iseraela, i nalowale kekahi ohana maloko o ka Iseraela i keia la?
och sade: »Varför, o HERRE, Israels Gud, har sådant fått ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?»
4 Ia la iho, ala mai na kanaka i kakahiaka nui, a hana iho la i lele a kaumaha aku la i na mohai kuni, a me na mohai hoomalu.
Dagen därefter stod folket bittida upp och byggde där ett altare och offrade brännoffer och tackoffer.
5 Ninau ae la na mamo a Iseraela, Owai ka mea iwaena o na ohana a pau o ka Iseraela, i hele pu ole mai me ka ahakanaka ia Iehova? No ka mea, hoohiki nui loa lakou no ke kanaka i pii ole mai ia Iehova i Mizepa, i ae la, E oiaio no e pepehiia oia.
och Israels barn sade: »Finnes någon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den övriga församlingen?» Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med döden.
6 Minamina iho la na mamo a Iseraela i ka Beniamina, i ko lakou kaikaina, i ae la, I keia la, ua moku aku la kekahi ohana mai ka Iseraela aku.
Och Israels barn ömkade sig över sin broder Benjamin och sade: »Nu har en hel stam blivit borthuggen från Israel.
7 Pehea la kakou e hana'i, i loaa na wahine i ka poe i koe o lakou? No ka mea, ua hoohiki kakou ia Iehova, e haawi ole kakou i ka kakou mau kaikamahine, i wahine na lakou.
Vad skola vi göra för dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty själva hava vi ju svurit vid HERREN att icke åt dem giva hustrur av våra döttrar.»
8 Ninau aku la lakou, Owai kekahi ohana o ka Iseraela, i pii ole mai i Mizepa ia Iehova? Aia hoi, aohe mea i hele mai o na kanaka o Iabesa Gileada i ka ahakanaka i kahi hoomoana'i.
Och då frågade åter: »Finnes bland Israels stammar någon som icke kom upp till HERREN i Mispa?» Och se, från Jabes i Gilead hade ingen kommit till lägret, till församlingen där.
9 A heluia na kanaka, aia hoi, aole malaila kekahi o ka poe i noho ma Iabesa Gileada.
Ty när folket mönstrades, befanns det att ingen av invånarna i Jabes i Gilead var där.
10 Hoouna aku la ka ahakanaka i umikumamalua tausani kanaka, o ka poe koa loa, a kauoha aku la ia lakou, i aku la, E hele, e luku i kanaka o Iabesa Gileada, me ka maka o ka pahikaua, i na wahine a me na keiki.
Då sände menigheten dit tolv tusen av de tappraste männen och bjöd dessa och sade: »Gån åstad och slån invånarna i Jabes i Gilead med svärdsegg, också kvinnor och barn.
11 Eia ka mea a oukou e hana'i. E luku loa oukou i na kane a pau a me na wahine a pau i ike i ka moe ana i ke kane.
Ja, detta är vad I skolen göra: allt mankön och alla de kvinnor som hava haft med mankön att skaffa skolen I giva till spillo.
12 A loaa ia lakou maloko o ka poe i noho ma Iabesa Gileada, eha haneri kaikamahine puupaa i ike ole i ka moe kane ana. A lawe mai lakou ia poe i kahi hoomoana ai ma Silo, ma ka aina o Kanaana.
Men bland invånarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med män, med mankön, att skaffa. Dessa förde de då till lägret i Silo i Kanaans land.
13 Hoouna aku la ka ahakanaka a pau, olelo aku la i na mamo a Beniamina, ma ka pohaku o Rimona, a hai aku la i ka malu ia lakou.
Sedan sände hela menigheten åstad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig på Rimmons klippa, och tillbjöd dem fred.
14 Hoi mai la ka Beniamina ia manawa, a haawi mai la kela poe ia lakou nei i wahine na lakou i ka poe a lakou i hoola'i ma Iabesa Gileada; aole hoi i lawa ia lakou.
Så vände nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabes i Gilead, som man hade låtit leva. Men dessa räckte ingalunda till för dem.
15 Minamina iho la na kanaka i ka Beniamina, no ka mea, ua hookahuliia e Iehova kekahi ohana o ka Iseraela.
Och folket ömkade sig över Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en rämna bland Israels stammar.
16 Alaila, olelo iho la na lunakahiko i ka ahakanaka, Heaha ka makou e hana'i, i loaa'i na wahine i ka poe o lakou i koe? No ka mea, ua lukuia na wahine o ka Beniamina.
Och de äldste i menigheten sade: »Vad skola vi göra med dem som äro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty alla kvinnor äro ju utrotade ur Benjamin.»
17 I iho la lakou, I ainahooili no ka poe i pakele o Beniamina, i anai ole ia kekahi ohana, mailoko aku o ka Iseraela.
Och de sade ytterligare: »De undkomna av Benjamin måste få en besittning, så att icke en stam bliver utplånad ur Israel.
18 Aka, aole hiki ia kakou ke haawi i ka kakou mau kaikamahine iho, i wahine na lakou; no ka mea, ua hoohiki na mamo a Iseraela me ka olelo iho, E ahewaia ka mea nana e haawi aku i wahine na ka Beniamina.
Men själva kunna vi icke åt dem giva hustrur av våra döttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Förbannad vare den som giver en hustru åt Benjamin.»
19 Olelo iho la lakou, Aia hoi, he ahaaina ko Iehova i kela makahiki, i keia makahiki, ma Silo, ma ka aoao akau o Betelehema, a ma ka aoao hikina o ke kuamoo e hiki aku ai, mai Betela i Sekema, a ma ka aoao hema hoi o Lebona.
Och de sade vidare: »En HERREN högtid plägar ju hållas år efter år i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den väg som går från Betel upp till Sikem, och söder om Lebona.»
20 Alaila, kauoha aku la lakou i na mamo a Beniamina, i aku la, O hele a moe malu ma na pawaina;
Och de bjödo Benjamins barn och sade: »Gån åstad och läggen eder i försåt i vingårdarna.
21 E nana oukou, aia hele mai na kaikamahine o Silo e hula ma na hula, alaila e hele mai oukou, mailoko mai o na pawaina, a e hopu kela kanaka keia kanaka i wahine nana, no ka kaikamahine o Silo, a e hoi i ka aina o Beniamina.
När I då fån se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina dansar, skolen I komma fram ur vingårdarna, och var och en av eder skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; därefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land.
22 A hiki i ka manawa, e hele mai ai io kakou nei, ko lakou mau makuakane, a o ko lakou mau kaikunane paha, e hoopii mai, alaila, e olelo makou ia lakou, E lokomaikai mai oukou ia makou, ma o lakou la; no ka mea, aole makou i malama i wahine na kela kanaka keia kanaka, ma ke kaua ana, aole hoi oukou i haawi na lakou i keia wa, i mea e hewa ai oukou.
Om sedan deras fäder eller deras bröder komma och beklaga sig för oss, vilja vi säga till dem: 'Förunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. I haven ju då icke själva givit dem åt dessa; ty i sådant fall haden I ådragit eder skuld.'»
23 A hana iho la na mamo a Beniamina pela, a lawe i na wahine a lakou i hopu ai ma ke kula, e like me ko lakou helu ana. A hele lakou, a hoi aku i ko lakou aina, a hoomakaukau hou i na kulanakauhale, a noho iho la malaila.
Och Benjamins barn gjorde så och skaffade sig hustrur, lika många som de själva voro, bland de dansande kvinnor som de rövade. Sedan begåvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.
24 Ia manawa, hele aku la na mamo a Iseraela, mailaila aku, o kela kanaka keia kanaka i kona aina iho, a i kona hoahanau, a malaila aku lakou i hele ai, o kela kanaka, keia kanaka, i kona ainahooili iho.
Också de övriga israeliterna begåvo sig bort därifrån, var och en till sin stam och sin släkt, och drogo ut därifrån, var och en till sin arvedel.
25 Ia manawa, aohe alii ma ka Iseraela; hana iho la kela kanaka keia kanaka i ka mea i pono ma kona mau maka.
På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.
