Iosua 22

1 A LAILA, kahea aku la o Iosua i ka Reubena, a me ka Gada a me ka ohana hapa a Munase,

Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam

2 Olelo aku la oia ia lakou, Ua malama oukou i na mea a pau i kauoha mai ai o Mose, ke kauwa o Iehova ia oukou, a ua hoolohe mai oukou i ko'u leo e like me na mea a pau a'u i kauoha aku ai ia oukou:

och sade till dem: »I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.

3 Aole oukou i haalele i ko oukou poe hoahanau i na la a pau a hiki i neia la, aka, ua malama oukou i ka olelo i kauoha mai ai o Iehova, ko oukou Akua.

I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla.

4 Ano la, ua hoomaha mai o Iehova ko oukou Akua i ko oukou poe hoahanau, e like me kana olelo ana mai ia lakou; ano la, e hoi aku oukou, a e hele hou i ko oukou mau halelewa, i ka aina i loaa ia oukou, ua haawi mai o Mose, ke kauwa a Iehova ia oukou i kela kapa o Ioredane.

Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan.

5 Aka, e ao pono oukou, e malama i ke kauoha a me ke kanawai i kauoha mai ai o Mose, ke kauwa a Iehova ia oukou, e aloha aku ia Iehova ko oukou Akua, e hele aku ma kona aoao a pau, e malama aku hoi i kona kanawai, e hoopili aku ia ia, a e hookauwa aku hoi nana, me ko oukou naau a pau, a me ko oukou uhane a pau.

Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ.»

6 Alaila, hoomaikai aku la o Iosua ia lakou, a hookuu aku. A hele aku la lakou i ko lakou mau halelewa.

Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor.

7 Ua haawi mai o Mose no kekahi ohana hapa o Manase i noho ana ma Basana; o kekahi ohana hapa hoi, haawi mai o Iosua no lakou, me ko lakou poe hoahanau, ma keia kapa o Ioredane ma ke komohana. Alaila, hoouna aku la oia ia lakou i ko lakou halelewa, a hoomaikai oia ia lakou.

Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem

8 Olelo aku la oia ia lakou, i aku la, E hoi oukou i ko oukou mau halelewa, me ka waiwai nui, a me na holoholona he nui loa, a me ke kala, a me ke gula, a me ke keleawe, a me ka hao, a me ke kapa he nui loa. E puunauwe oukou i ka waiwai pio o ko oukou poe enemi, me ko oukou hoahanau.

och sade till dem: »Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender.»

9 A hoi aku la ka Reubena poe mamo, a me ka Gada a me ka ohaha hapa a Manase, a hele lakou, mai ka Iseraela aku, a mai Silo ma ka aina o Kanaana aku, e hele i ka aina o Gileada, i ka aina a lakou i loaa mai, ua loaa hoi ia lakou e like me ka olelo a Iehova ma ka lima o Mose.

Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.

10 A hiki lakou i kahi e pili ana i Ioredane, aia ma ka aina o Kanaana, hana ae la ka Reubena poe mamo, a me ka Gada a me ka ohana hapa a Manase i kuahu malaila, ma Ioredane, ua nui kela kuahu i ka nana aku.

När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.

11 A lohe ae la na mamo a Iseraela, i ka i ana mai, Aia hoi, ua hana ae la ka Reubena a me ka Gada a me ka ohana hapa a Manase i ke kuahu imua o ka aina o Kanaana, ma ke kapa o Ioredane, ma kahi e hele ae na mamo a Iseraela.

Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: »Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område.»

12 A lohe na mamo a Iseraela, hoakoakoa iho la ke anaina a pau o na mamo a Iseraela ma Silo, e hele aku ia lakou e kaua aku.

När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem.

13 Hoouna aku la na mamo a Iseraela ia Pinehasa i ke keiki a Eleazara, ke kahuna, e hele i ka Reubena poe mamo a me ka Gada, a me ka ohana hapa a Manase i ka aina o Gileada,

Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son,

14 A me na'lii pu me ia he umi, pakahi ke alii i ka hale o na kupuna ma na ohana a pau a Iseraela: he poe alii wale no lakou o na kupuna, ma na tausani o ka Iseraela.

och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

15 A hele aku la lakou i ka Reubena poe mamo, a me ka Gada, a me ka ohana hapa a Manase, i ka aina i Gileada, a kamailio pu me lakou, i aku la,

Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:

16 Pela ka olelo ana mai a ke anaina a pau o Iehova, Heaha keia hewa a oukou i hana aku ai i ke Akua o Iseraela, e huli i keia la, mai o Iehova aku, i ko oukou kukulu ana i kuahu no oukou iho, i kipi aku oukou i keia la ia Iehova?

»Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN?

17 He uuku anei ka hewa o Peora ia kakou, aole kakou i holoi aku i keia mea, mai o kakou aku, a hiki mai i keia la, he mea ia i ahulau ai ke anaina o Iehova,

Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet?

18 I huli ai oukou i keia la, mai o Iehova aku? a i kipi aku oukou ia Iehova i keia la, a apopo e huhu mai oia i ke anaina a pau o Iseraela.

Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet.

19 Aka, ina he aina haumia, ka oukou i loaa ai, e hele aku oukou i kela kapa, i ka aina a Iehova i loaa ai, i kahi e noho ana kana pahuberita; a e hoonoho oukou ia oukou iho, mawaena konu o makou. Mai kipi hoi oukou ia Iehova, mai kipi no hoi ia makou, i ko oukou kukulu ana i ke kuahu no oukou iho, okoa ke kuahu o Iehova ko kakou Akua.

Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.

20 Aole anei i lawehala o Akana, ke keiki a Zera, i ka mea laa, aole anei i hiki mai ka huhu maluna o na mamo a pau a Iseraela? Aole oia wale no ka i make i kona hewa.

När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen?

21 Alaila, ekemu mai la ka Reubena poe mamo, a me ka Gada, a me ka ohana hapa a Manase, i mai la lakou i ka poe luna o na tausani o ka Iseraela,

Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter:

22 O Iehova, o ke Akua o na'kua, o Iehova, o ke Akua o na'kua, oia ka i ike, a e ike no hoi auanei ka Iseraela; ina ma ke kipi ana a me ka hana hewa ana ia Iehova, mai hoola oukou ia makou i keia la,

»Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du må då i dag undandraga oss din hjälp! --

23 Ina paha makou i kukulu i ke kuahu no makou, e huli, mai o Iehova aku, a e kaumaha maluna iho i ka mohaikuni, a me ka mohaiai, a e kaumaha maluna olaila i ka mohai aloha, na Iehova no e hoopai ia mea.

om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt.

24 Ina aole i hana makou pela no ka makau ana i keia mea, me ka i ana iho, Mamuli paha, e olelo mai ka oukou poe keiki i ka makou poe keiki, me ka i ana mai, Heaha ka oukou ia Iehova, ke Akua o Iseraela?

Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud?

25 Ua haawi mai o Iehova ia Ioredane nei, i mokuna mawaena o kakou, e ka Reubena, a me ka Gada, aole o oukou kuleana ma o Iehova la; pela no e hooki ai ka oukou poe keiki i ka makou poe keiki i ko lakou makau ana ia Iehova.

HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN.

26 Olelo iho la makou, Ina kakou, e kukulu i kuahu no kakou, aole no ka mohaikuni, aole no ka alana:

Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer,

27 He mea hoike ia mawaena o makou a o oukou, a mawaena o ko kakou hanauna mahope aku nei o kakou; i hana makou i ka oihana a Iehova imua ona me ko makou mohaikuni a me ko makou alana, a me ko makou mohai aloha, i olelo ole ka oukou poe keiki i ka makou poe keiki mahope aku nei, Aohe o oukou kuleana ma o Iehova la.

utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'

28 Nolaila i olelo ai makou, A hiki i ka wa e i mai ai lakou pela ia makou, a i ko makou hanauna mahope aku nei o makou, e olelo makou, Ea, e nana oukou i ka mea like me ke kuahu o Iehova, i ka mea i hanaia'i e ko makou poe makua, aole no ka mohaikuni, a me ka alana, aka, i mea hoailona mawaena o makou a me oukou.

Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'

29 Aole loa makou e kipi ia Iehova, a huli, mai o Iehova aku i keia la, a kukulu i ke kuahu no ka mohaikuni a me ka mohai ai a me na alana. Ke kuahu o Iehova ko kakou Akua, ka mea imua o kona halelewa, oia wale no ke kuahu.

Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel.»

30 A lohe ae la o Pinehasa, ke kahuna, a me na'lii o na mamo a Iseraela, a me na luna o na tausani o ka Iseraela, i na olelo i olelo mai ai ka Reubena poe mamo, a me ka Gada, a me ka Manase, he mea maikai no ia i ko lakou mau maka.

Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.

31 Olelo aku la o Pinehasa, o ke kahuna, ke keiki a Eleazara, i ka Reubena poe mamo, a i ka Gada a i ka Manase, Ua ike pono kakou i keia la, o Iehova no mawaena o kakou, aole oukou i hana hewa i keia mea. A ua hoopakele oukou i na mamo a Iseraela mai ka lima mai o Iehova.

Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: »Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand.»

32 Alaila, hoi aku la o Pinehasa, ke kahuna, ke keiki a Eleazara, a me na'lii, mai ka Reubena poe mamo, a me ka Gada, mai ka aina o Gileada aku, i ka aina o Kanaana, i na mamo a Iseraela, a hai aku la ia lakou i keia mea.

Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem.

33 A he mea maikai no ia i na maka o na mamo a Iseraela; a hoomaikai aku la na mamo a Iseraela i ke Akua; aole lakou i manao e pii aku ia lakou o kaua, e luku aku i ka aina o ka Reubena poe mamo a me ka Gada i noho ai.

Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

34 Kapa aku la o ka Reubena poe mamo a me ka Gada i ke kuahu, He mea hoike keia mawaena o kakou, o Iehova no, oia ke Akua.

Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: »Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud.»