Ioba 9
1 A LAILA olelo mai la o Ioba, i mai la,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ua ike no au, he oiaio no: A, pehea la e hoaponoia'i ke kanaka imua o ke Akua?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Ina makemake oia e hoopaapaa me ia, Aole e hiki ke hoapono imua ona i kekahi hapa tausani.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 He akamai ia ma ka naau, a ua nui ka ikaika: Owai la ka mea hoopaakiki ku e ia ia, a ua pomaikai?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Oia ka mea hoonee aku i na mauna, aole lakou i ike; Ka mea hoohiolo ia lakou ma kona inaina;
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Ka mea hoonaue i ka honua mai kona wahi aku, A haalulu kona mau kukulu;
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Ka mea olelo aku i ka la, aole ia i puka mai, A hoopaa aku hoi ia i na hoku;
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 O ka mea wale no nana i hohola na lani, A hele hoi maluna o na ale kiekie o ke kai;
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 O ka mea nana i hana o Uresa nui, me Oriona, A me Peleiade, a me ke kukuluhema loa aku;
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 O ka mea i hana i na mea nui hiki ole ke huliia; A me na mea kupanaha hiki ole ke heluia.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Aia hoi, maalo ae ia ma o'u nei, aole au i ike: Hele mai hoi oia, aka, aole au i hoomaopopo ia ia.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Aia hoi, lawe wale aku no ia, owai la ke pale aku ia ia? Owai la ka mea e olelo aku ia ia, Heaha kau e hana nei?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 I hoopau ole ae ke Akua i kona inaina, Kulou iho na kokua haaheo malalo ona.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Pehea la hoi wau e olelo aku ai ia ia, A e wae ae i na huaolelo imua ona?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Ina he pono ko'u, aole au e olelo aku ia ia, E nonoi aku no wau i kuu lunakanawai.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Ina ua kahea aku au, a ua lohe mai kela; Aole au e hooiaio, na hoolohe mai ia i ko'u leo.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 O ka mea e ulupa mai ia'u me ka ino, A hoonui wale mai ia i ko'u mau palapu.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Aole ia e ae mai ia'u e hanu i kuu hanu, Aka, hoopiha mai no ia ia'u i na mea awaawa.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Ina [e olelo iho au] no ka ikaika, aia hoi, oia ka ikaika: A ina no ka hooponopono ana, Owai la ke hai mai i ka manawa?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Ina owau e hoapono ia'u iho, hoohewa mai kuu waha ia'u; Ina [olelo iho au, ] Ua hala ole, ina ua hookahuli mai ia ia'u.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Ina ua hala ole au, aole hoi au e ike i kuu uhane: E hoowahawaha no au i kuu ola.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Ua hookahi no ia, nolaila e olelo aku au, Ke luku nei no ia i ka mea hala ole a me ka mea hewa.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Ina e pepehi koke mai ka mea uhau, E akaaka mai no ia i ka eha ana o ka poe hala ole.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Ua haawiia'ku ka honua iloko o ka lima o ka poe hewa: Ua uhi mai ia i na maka o kona mau lunakanawai; A i ole ia, auhea la, owai la hoi oia?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Ua oi ka mama o kuu mau la mamua o ka mea holo: Ke holo ae nei lakou, Ke ike ole nei lakou i ka maikai.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Ua hala aku la lakou e like me na moku holo: E like me ka aeto e lele ana i ka mea ai.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Ina olelo iho au, e hoopoina no wau i kuu kanikau ana, E waiho aku au i kuu maka kaumaha, a e hooluolu ia'u iho;
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Makau iho la au i kuu mea ehaeha a pau, Ua ike au, aole oe e hoapono mai ia'u, he hala ole.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Ina ua hewa au, No ke aha la hoi wau e luhi make hewa nei?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Ina e holoi au ia'u iho i ka wai hau, A e hoomaemae au i kuu mau lima i ka sopa;
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Alaila, e kiola iho oe ia'u iloko o ka lua lepo, A e hoopailua ko'u mau kapa ia'u.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 No ka mea, aole ia he kanaka e like me au, e paio aku ai au ia ia, A halawai maua i ka hookolokolo ana.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Aole hoi he mea nana e uwao iwaena o maua, I kau mai ai ia i kona lima maluna o maua elua.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 E lawe aku ia i kona kookoo mai o'u aku nei, A mai hooweliweli mai kona makau ia'u.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Alaila e olelo aku au, aole hoi wau e makau ia ia, Aka, aole pela wau ia'u iho.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
