Ioba 6
1 OLELO mai la o Ioba, i mai la,
Då tog Job till orda och sade:
2 Ina paha e kaupaona pono ia kuu luuluu, A e kauia ma ka mea kaupaona kuu ehaeha!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 No ka mea, ano, ua oi kona kaumaha mamua o ke one o ke kai: Nolaila, ua ilihia ka'u mau huaolelo.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 No ka mea, o na pua pana o ka Mea mana, eia iloko o'u, A ke inu nei ka wela o ia mau mea i kuu uhane; O na mea weliweli o ke Akua, ke ku e mai nei ia'u.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 E uwe anei ka hoki hihiu imua o ka weuweu? A ke uwo anei ka bipi maluna o kana mea ai?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 E hiki anei ke aiia ka mea mananalo, ke ole ka paakai. He mea ono anei ke ewe o ka hua moa?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Aole au e hiki ke hoopa aku, Ua like ia me ka hoopailua o ko'u ai.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Ina paha e haawiia mai kuu mea e noi aku ai, Ina paha e haawi mai ke Akua i kuu mea i kuko aku ai!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 A ina paha e oluolu ke Akua e ulupa mai ia'u, Ina e hookuu mai ia i kona lima, a e oki mai ia'u!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Alaila e oluolu hou iho no wau, A e hauoli aku au i ka eha: Mai aua mai ia; no ka mea, aole au i hoole i na olelo a ka Mea Hemolele.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Heaha kuu ikaika, i kakali aku ai au? Heaha hoi kuu hope, i hooloihi aku ai au i kuu ola?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 He ikaika anei ko'u e like me ka ikaika o na pohaku? He keleawe anei ko'u io?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Aole anei ka'u kokua iloko o'u? A ua holo aku anei ka mea e pakele ai mai o'u aku la?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 O ka mea ehaeha e alohaia oia e kona hoalauna; Aka, ua haalele aku ia i ka makau i ka Mea mana.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Ua hana hoopunipuni mai ko'u mau hoahanau, e like me ke kahawai; Ua nalowale aku lakou, e like me ka wai kahe o na awawa;
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 I uliuli i ka waipaa, Malaila i hunaia'i ka hau.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 I ka wa e ololi ai lakou, ua hoopauia lakou; I ke kau wela, ua maloo aku la mai ko lakou wahi aku.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Ua huli ae na huakai ma ko lakou ala ilaila; Hele lakou a nalowale, a pau.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Nana aku la, na huakai hele o Tema, A o na poe hele o Seba, i kakali aku ia lakou.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Ua hoka lakou, no ka mea, ua lana wale ka manao: Hele lakou ilaila, a hoohilahilaia lakou.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 No ka mea, ua like oukou me ka mea ole; Ua ike oukou i ka popilikia, a makau iho la.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Ua olelo anei au, E lawe mai no'u? A e haawi mai i makana no'u mailoko mai o ko oukou waiwai?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 A e hoopakele paha oukou ia'u mai ka lima mai o ka enemi? A e hoola ia'u, mai ka lima mai o ka poe ikaika?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 E ao mai oukou ia'u, a e noho malie iho au: E hoike mai oukou ia'u i kuu mea i lalau ai.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Nani ka ikaika o na olelo oiaio! Aka, heaha la ka ka oukou olelo hoino e hooiaio ai?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Ke manao nei anei oukou e hoohewa i na hua olelo? A o na olelo a ka mea paupauaho, Ua like me ka makani?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Oiaio, ke hoohina nei oukou i ka mea makua ole, A ke eli iho oukou i lua no ko oukou hoalauna.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Ano hoi, e noho malie oukou, e nana mai ia'u; No ka mea, ua akaka ia oukou, ke hoopunipuni au.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 E hoi hou, ke noi aku nei au ia oukou, mai hoolilo ia i hewa; Oia e hoi hou hoi, A o ko'u pono aia iloko o ia mea.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 He hewa anei iloko o kuu alelo? Aole anei au e ike i na mea hewa?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
