Ioba 5
1 E KAHEA ano, ina paha e pane mai kekahi ia oe; Io wai la o na mea laa e huli ai oe?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 No ka mea, ke pepehi nei ka inaina i ka mea naaupo, A ke hoomake nei ka huhu i ka mea hawawa.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Ua ike au i ka mea naaupo e ulu ana; A hoino koke aku au i kona noho ana.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Ua mamao aku kana poe keiki i ka maluhia, Ua ulupaia lakou ma ka pukapa, Aohe mea nana e hoopakele.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 O kana ai i ohiia ua pau i ka mea pololi, A ua lawe aku ia mea mailoko mai o na laau kuku, A kaili na powa i ko lakou waiwai.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 No ka mea, aole e puka mai ka popilikia mai ka lepo mai, Aole hoi e kupu mai ka ehaeha mailoko mai o ka honua.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Aka, ua hanau ke kanaka no ka ehaeha, E like me na hunaahi i lele ae iluna.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Aka e imi au i ke Akua, A i ke Akua e waiho aku i kuu olelo;
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Oia ke hana i na mea nui, a hiki ole ke hoomaopopoia; I na mea kupaianaha, a hiki ole ke heluia:
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Ka mea e haawi ana i ka ua maluna o ka honua, A e hoouna mai ana i na wai maluna o na kula.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 E hookiekie iluna i ka poe i hoowahawahaia; I kaikaiia'i iluna i kahi malu ka poe e uwe ana.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Ke hookahuli nei oia i na manao o ka poe maalea, A hiki ole i ko lakou lima ke hooko i ko lakou mea i manao ai.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Ke hei aku nei oia i ka poe akamai iloko o ko lakou maalea; A ua hoohioloia ka manao o ka poe paakiki.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 I ke ao halawai lakou me ka pouli, A ke hana nei lakou i ka wa awakea, e like me ia i ka po.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Aka, ke hoopakele no ia i ka poe ilihune mai ka pahikaua mai, mai ko lakou waha mai, A mai ka lima mai o ka mea ikaika.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Nolaila, ua loaa i ka mea hune ka manaolana, A ua hoopaa ka hewa i kona waha.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Aia hoi, pomaikai ke kanaka a ke Akua i hoeha mai; Nolaila, mai hoowahawaha oe i ka hahau ana mai o ka Mea mana:
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 No ka mea, ke hoeha mai nei ia, a e lapaau mai hoi: Ke hahau mai nei oia, a e hoola mai hoi kona mau lima.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Iloko o na pilikia eono e hoopakele mai oia ia oe: A iloko o ka hiku hoi, aole e hoopa mai ka ino ia oe.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Iloko o ka wi e hoopakele mai oia ia oe i ka make; A iloko o ke kaua, mai ka lima o ka pahikaua mai.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 E hunaia oe mai ke alelo hoino mai: Aole hoi oe e makau i ka luku, ke hiki mai.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 I ka luku a i ka pololi e akaaka no oe: Aole hoi oe e makau i na holoholona hihiu o ka honua.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 No ka mea, e noho kuikahi oe me na pohaku o ke kula; A e maluhia na holoholona hihiu o ke kula me oe.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 A e ike no oe, he maluhia kou halelewa: A e nana no oe i kou hale, aohe mea nalo.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 A e ike no oe, he nui kou hua, A o kau poe keiki, e like me ka weuweu o ka honua.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 E hele auanei oe i ka luakupapau me ka ikaika nui, E like me na puu hua palaoa i kona manawa.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Aia hoi o keia ka makou i manao ai, pela io no; E hoolohe oe, a e ike oe ia mea pono nou.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
