Ioba 39
1 U A ike anei oe i ka wa e hanau ai na kao hihiu o ka pali? Ua malama anei oe i ka hanau ana o na dia?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 E hiki anei ia oe ke helu i na malama o ko lakou koko ana? A ua ike anei oe i ka wa e hanau ai lakou?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Kulou iho no lakou, hanau mai i ka lakou mau keiki, I ka wa i pau ai ko lakou nahunahu ana.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Ua ikaika ka lakou poe keiki, Nui ae la lakou, ma ka waonahele; Hele aku lakou aole e hoi hou mai io lakou la.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Owai la ka i hookuu wale aku i ka hoki hihiu? Owai hoi ka i kala ae i na mea paa o ka hoki hihiu?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 O kona hale ka waonahele a'u i hana'i, A o kahi panoa kona noho ana.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Akaaka no ia i ka haunaele o ke kulanakauhale, Aole ia e hoolohe i ka wawa o ke kahu holoholona.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 O ka mea i loaa o na mauna, oia kana ai, A imi no ia i na mea uliuli a pau.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 E ae mai anei ka reema e hookauwa nau, E noho no ia ma kou wahi hanai?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 E hiki ia oe ke hoopaa i ka reema ma ke auwaha me kona kaula? E hana anei ia i na awawa me ka oopalau mahope ou?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 E hilinai anei oe ia ia no ka nui o kona ikaika? E waiho anei oe i kau hana ia ia?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 E manao anei oe ia ia i hoihoi mai ia i kau ai. A e hoiliili i kau hua palaoa?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 O ka eheu o ka iana ke hele wikiwiki; He eheu anei a he hulu kona e like me ko ka setoreka?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 No ka mea, waiho no ia i kona hua iloko o ka honua, A hoopumehana ia lakou ma ka lepo,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 A hoopoina no ia e hoopepe auanei ka wawae ia lakou, A o ka holoholona hihiu o ke kula e hehi iho ia lakou.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Ua hana paakiki aku ia i kana mau keiki, me he mea la aole nana; He make hewa kona luhi, a he makau ole nae.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Na ke Akua no ia i hoonele i ke akamai, Aole hoi ia i haawi ia ia i ka naauao.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Aka, i ka wa i hooholo ai oia ia ia iho, Ua akaaka no ia i ka lio a me kona mea hooholo.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Ua haawi anei oe i ka ikaika no ka lio? Ua hoaahu anei oe i kona a-i i ka hulu haalulu?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 E hiki anei ia oe ke hoolele ia ia e like me ka uhini? A kona hau nui ana, he mea weliweli ia.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Helu no oia ma ke awawa, a olioli ikaika: Hele aku e halawai me ka mea kaua.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Ua akaaka no ia i ka makau, aole haalulu; Aole ia e huli ae mai ka pahikaua aku.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Nakeke ke aapua ia ia, O ka maka o ka ihe a me ka pahi.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Me ka hau ana a me ka huhu, ua ale no ia i ka aina: Aole ia e ku malie i ka wa e kani ai ka pu.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 I waena o na pu kani, i iho la ia, Ha, ha! A honi aku la ia i ke kaua ma kahi loihi, I ka uwa ana o na luna, a me ka hooho kaua.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Na kou naauao anei e lele aku ka nisu, Hohola aku no ia i kona mau eheu ma ke kukulu hema?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Na kau kauoha anei i lele ae iluna ka aeto, A e kau i kona punana ma kahi kiekie?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Ma ka pali no ia i noho ai a hoomau ai, Maluna o kahi oioi o ka pohaku, a ma kahi paa.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Malaila mai no ia i imi ai i ka mea pio, A nana ae kona maka i kahi loihi.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 O kana poe keiki, inu lakou i ke koko; A ma kahi o na heana, malaila no oia.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
