Ioba 37
1 NO keia mea hoi haalulu kuu naau, A nauwe ae mai kona wahi aku.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 E hoolohe pono i ka poha ana o kona leo, A me ka halulu e puka ana mai kona waha mai.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Malalo o ka lani a pau nana no ia i nou aku, A o kona malamalama i na welau o ka honua.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Mahope o ia mea, poha mai ka leo; Hoohekili mai ia me kona leo mana; Aole ia e hoopaa ia lakou i loheia'i kona leo.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Hoohekili kupanaha mai la ke Akua me kona leo; Hana no ia i na mea nui, aole e ike maopopo ia.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 No ka mea, ua i aku ia i ka hau, E kau ma ka honua, A i ka ua liilii, a me ka ua nui o kona ikaika.
Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Hoopaa aku ia i ka lima o na kanaka a pau, I ike na kanaka a pau i kana haua.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 A komo na holoholona iloko o na lua, A noho ma ko lakou mau wahi.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Mai ke kukulu hema i hele mai ka puahiohio, A mai ke kukulu akau ke anu.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Mai ka hanu o ke Akua i haawiia mai ka wai paa: A o ka palahalaha o na wai, ua hoopaaia.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 O ka wa malie hoi, ua kipaku ia i ke ao: Ua hoohehee kona malamalama i ka ohu:
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 A ua hoohuliia'ku ia a puni ma kona manao; I hana aku ai lakou i na mea a pau ana i kauoha mai ai, Ma ke alo o ka honua a puni.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Ina no ka laau hahau, ina no kona aina, Ina no ke aloha, nana no ia i hoopuka mai.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 E hoolohe mai oe, e Ioba, i keia; E ku malie, a e noonoo i na hana kupanaha a ke Akua.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Ua ike anei oe i ka hooponopono ana o ke Akua ia lakou, A hoopuka mai i ka malamalama o kona ao?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Ua ike anei i na kaupaona ana o na ao, I na hana kupanaha o ka mea hemolele i ka ike?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 A pehea hoi i mahana ai kou kapa, I ka wa i hoomalie mai ai oia i ka aina i ka makani kukulu hema?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 E hiki anei ia oe me ia ke hohola aku i ke aouli, He ikaika, e like me ke aniani i hooheheeia?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 E hoike mai oe ia makou i ka mea a makou e olelo aku ai ia ia; Aole makou e olelo aku, no ka pouli.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 E haiia aku anei ia ia, ke olelo aku au? Ina e olelo aku ke kanaka, e aleia auanei oia.
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Ano aole lakou i ike i ka malamalama alohilohi iloko o na ao; A hele ae la ka makani a hoomaemae ia lakou.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Mai ke kukulu akau ke alohilohi gula i hele mai ai; Aia i ke Akua ka nani weliweli.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 O ka Mea mana, aole e loaa ia kakou ia; Ua hoonui i ka ikaika, a i ka pono, a ua nui hoi i ka lokomaikai; Aole ia e hookaumaha.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 A makau na kanaka ia ia; Aole ia e maliu mai i ka poe naauao a pau.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
