< Ioba 37 >

1 NO keia mea hoi haalulu kuu naau, A nauwe ae mai kona wahi aku.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 E hoolohe pono i ka poha ana o kona leo, A me ka halulu e puka ana mai kona waha mai.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Malalo o ka lani a pau nana no ia i nou aku, A o kona malamalama i na welau o ka honua.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Mahope o ia mea, poha mai ka leo; Hoohekili mai ia me kona leo mana; Aole ia e hoopaa ia lakou i loheia'i kona leo.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Hoohekili kupanaha mai la ke Akua me kona leo; Hana no ia i na mea nui, aole e ike maopopo ia.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 No ka mea, ua i aku ia i ka hau, E kau ma ka honua, A i ka ua liilii, a me ka ua nui o kona ikaika.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 Hoopaa aku ia i ka lima o na kanaka a pau, I ike na kanaka a pau i kana haua.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 A komo na holoholona iloko o na lua, A noho ma ko lakou mau wahi.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Mai ke kukulu hema i hele mai ka puahiohio, A mai ke kukulu akau ke anu.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Mai ka hanu o ke Akua i haawiia mai ka wai paa: A o ka palahalaha o na wai, ua hoopaaia.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 O ka wa malie hoi, ua kipaku ia i ke ao: Ua hoohehee kona malamalama i ka ohu:
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 A ua hoohuliia'ku ia a puni ma kona manao; I hana aku ai lakou i na mea a pau ana i kauoha mai ai, Ma ke alo o ka honua a puni.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Ina no ka laau hahau, ina no kona aina, Ina no ke aloha, nana no ia i hoopuka mai.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 E hoolohe mai oe, e Ioba, i keia; E ku malie, a e noonoo i na hana kupanaha a ke Akua.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Ua ike anei oe i ka hooponopono ana o ke Akua ia lakou, A hoopuka mai i ka malamalama o kona ao?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Ua ike anei i na kaupaona ana o na ao, I na hana kupanaha o ka mea hemolele i ka ike?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 A pehea hoi i mahana ai kou kapa, I ka wa i hoomalie mai ai oia i ka aina i ka makani kukulu hema?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 E hiki anei ia oe me ia ke hohola aku i ke aouli, He ikaika, e like me ke aniani i hooheheeia?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 E hoike mai oe ia makou i ka mea a makou e olelo aku ai ia ia; Aole makou e olelo aku, no ka pouli.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 E haiia aku anei ia ia, ke olelo aku au? Ina e olelo aku ke kanaka, e aleia auanei oia.
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Ano aole lakou i ike i ka malamalama alohilohi iloko o na ao; A hele ae la ka makani a hoomaemae ia lakou.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Mai ke kukulu akau ke alohilohi gula i hele mai ai; Aia i ke Akua ka nani weliweli.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 O ka Mea mana, aole e loaa ia kakou ia; Ua hoonui i ka ikaika, a i ka pono, a ua nui hoi i ka lokomaikai; Aole ia e hookaumaha.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 A makau na kanaka ia ia; Aole ia e maliu mai i ka poe naauao a pau.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.

< Ioba 37 >