Ioba 36
1 OLELO hou aku la o Elihu, i aku la,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 E ahonui iki mai ia'u, a e hoike aku au ia oe, No ka mea, he wahi olelo ka'u i koe no ke Akua.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 E lawe mai no au i kuu ike mai kahi loihi mai, A e hoapono aku au i kuu mea nana i hana.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 No ka mea, aole e wahahee ka'u olelo; O ka mea hemolele i ka ike, oia me oe.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Aia hoi, he mana ke Akua, aole ia e hoowahawaha: He mana kona, he ikaika ka naauao.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Aole ia e hoopomaikai i ka aia: Aka, e haawi no ia i ka pono no na ilihune.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Aole ia e lawe ae i kona mau maka mai ka poe pono aku; Aia no ia me na'lii maluna o ka nohoalii; A e hoonoho paa no oia ia lakou, i kiekie ai lakou.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 A ina e hoopaaia lakou i na kaulahao, A e hoopaaia lakou i ke kaula o ka popilikia;
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Alaila hoike no ia ia lakou i ka lakou hana, A me ko lakou hewa, no ka mea, ua hana kiekie lakou.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Wehe ae no ia i ko lakou pepeiao no ke ao ana, A olelo aku e huli mai lakou mai ka hewa mai.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Ina hoolohe lakou, a malama ia ia, E noho lakou i ko lakou mau la me ka pomaikai, A i ko lakou mau makahiki me ka oluolu.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Aka, i hoolohe ole lakou, e make lakou i ka pahikaua, A e make lakou iloko o ka naaupo.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 A o ka poe aia ma ka naau, hoiliili lakou i ka inaina: Aole lakou e kahea aku, i ka wa e hoopaa aku ai oia ia lakou.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 E make no lakou i ka wa ui, A ua pau ko lakou ola ana iwaena o ka poe haumia.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Hoopakele no ia i ka mea hune i kona popilikia, A wehe ae ia i ko lakou pepeiao i ka wa kaumaha.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 A lawe auanei hoi oia ia oe mai kahi pilikia a kahi akea, Ma kahi aohe ona pilikia: A o ka mea e kauia ma kou papaaina, e piha ia i ka momona.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Aka, i lawe paha oe i ka hewa o ka mea aia, O ka hoohewa, a me ka hoopai e hahai mai.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 No ka mea, no ka huhu, [E ao, ] o lawe aku oia ia oe me ka hahau ana; Alaila aole e hiki i ka panai nui ke hoopakele ia oe.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 E manao anei oia i kou waiwai? Aole! aole ke gula, aole hoi na mea waiwai a pau.
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Mai iini oe i ka po, I ka wa i okiia'i na kanaka mai ko lakou wahi.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 E makaala, mai malama oe i ka hewa: No ka mea, ua koho aku oe i keia mamua o ka popilikia.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Aia hoi, o ke Akua ke hookiekie ma kona mana, Owai ke ao aku e like me ia?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Owai la i kuhikuhi aku ia ia i kona aoao? Owai la ke olelo aku, Ua hana oe i ka hewa?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 E hoomanao, e hoonui aku oe i kana hana, Ka mea a na kanaka i ike ai.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 E ike na kanaka a pau ia; E nana ke kanaka mai kahi loihi.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Aia hoi, he nui ke Akua, aole kakou i ike, A o ka heluna o na makahiki ona, aole e huliia.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 No ka mea, ua hoopii aku ia i na kulu wai; Ninini iho lakou he ua, noloko o kona ohu,
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Ka mea a na naulu i hookulukulu iho ai, A ninini nui maluna o ke kanaka.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 E hoomaopopo anei kekahi i ka hohola ana o na ao? A me ka halulu ana o kona halelewa?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Aia hoi, hohola aku no ia i kona malamalama maluna ona, A uhi no ia i ka hohonu o ke kai.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 No ka mea, ma o lakou la ke hooponopono nei ia i na kanaka; Ke haawi nei ia i ka ai a nui loa.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Me na poho lima ke uhi no ia i ka uila, A kauoha aku ia ia i kona wahi e kau ai:
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 I kuhikuhi aku ia ia ia i kona mau makamaka; Aia ka ahu ana o ka huhu maluna o ka mea hewa.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
