Ioba 30

1 A NO hoi, ua henehene mai ia'u ka poe opiopio ia'u, Ka poe nona na makuakane a'u i hoowahawaha ai, Aole e hoonoho pu me na ilio o ka'u poe hipi.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2 Oia hoi, o ka ikaika o ko lakou lima heaha ia ia'u, Ka mea i pau ka ikaika?

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3 No ka ilihune a no ka pololi ua wiwi lakou; Holo lakou i ka waonahele, I ka po he mehameha a neoneo.

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4 Uhuki lakou i ka maluha ma ka nahelehele, A me ke aa o ka laau iunipera i ai na lakou.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5 Maiwaena mai o kanaka ua hookukeia'ku lakou; Kahea nui aku mahope o lakou e like me lakou i ka aihue;

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

6 Maloko o na awawa weliweli e noho ai lakou, Maloko o na lua o ka honua a me na pohaku.

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

7 Mawaena o ka nahelehele, me he hoki la lakou i uwe ai, Malalo o ka laau kuku lakou i hoakoakoa ai.

Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

8 He poe keiki a kanaka lapuwale, He poe keiki a kanaka inoa ole; Ua hookukeia lakou mai ka aina aku.

en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

9 Ano hoi, ua lilo au i mea e mele ai lakou; A ua lilo hoi au no lakou i mea e olelo nane ai.

Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

10 Ua hoopailua lakou ia'u, a holo mamao lakou mai o'u aku la, Aole lakou i uumi i ke kuha mai i kuu maka.

med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

11 No ka mea, ua kuu aku ia i kona kaulawaha, a ua hookaumaha mai ia'u; Ua kuu aku hoi lakou i ke kaulawaha imua o'u.

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

12 Ma ka akau ku mai ka poe opio, a hoonee aku i kuu wawae, Hoouka ae lakou i na alanui no kuu make.

Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

13 Ua hana ino lakou i kuu ala, Ua kokua lakou i kuu hina ana; Aohe o lakou kokua.

Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

14 Hele mai lakou me he poha nui mai la: Ma kahi nahae, hookaa mai la lakou maluna o'u.

Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

15 Ua hiki mai na mea hooweliweli maluna o'u: Hoomaau lakou i kuu lokomaikai e like me ka makani; A me he ao la, ke hele aku nei kuu pomaikai.

Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

16 Ano hoi ua nininiia kuu uhane iloko o'u, Ua lalau mai na la kaumaha ia'u.

Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

17 I ka po ua oia kuu mau iwi iloko o'u; Aole i maha kuu mau eha aai.

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

18 No ka ikaika loa o kuu mai, ua ano e kuu aahu; Ua puliki mai ia'u e like me ka a-i o kuu kapakomo.

Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

19 Ua hoolei mai oia ia'u iloko o ka nenelu, A ua like au me ka lepo a me ka lehu.

I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

20 Ua uwe aku au ia oe, aole oe i hoolohe mai ia'u; A ku au iluna, aole oe i manao mai ia'u.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

21 Ua lilo oe i enemi no'u, Me ka ikaika o kou lima i hahai mai oe ia'u.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

22 Ua kaikai oe ia'u, A hooholo no oe ia'u maluna o ka makani; Ua hooheehee mai hoi ia'u a hoomakau mai.

Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

23 No ka mea, ua ike no au e hoihoi aku oe ia'u i ka make, A i ka hale e akoakoa ai ka poe a pau e ola ana.

Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

24 Aka, he mea ole ka pule, ke kikoo mai ia i kona lima, Ina e uwe lakou iloko o kona luku ana.

Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

25 Aole anei au i uwe i kona la pilikia? Aole anei i kaumaha ko'u naau no ka poe ilihune?

Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

26 I ka wa i kakali ai au i ka maikai, alaila hiki mai ka hewa; A ukali au i ka malamalama, alaila hiki mai ka pouli.

Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

27 Ua kupikio kuu opu, aohe malie iho; Ua hiki e mai ia'u na la popilikia.

Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

28 Ke hele eleele nei au, aole nae i ka la: Ku no au iluna maloko o ka ahakanaka, a uwe aku au.

Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

29 Ua lilo au i hoahanau no na iliohae, A i hoalauna no na iana.

En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

30 Ua eleele kuu ili maluna o'u, A ua hoaia kuu mau iwi i ka wela.

Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

31 A ua lilo kuu lira no ke kanikau, A o kuu mea hookiokio no ka leo o ka poe e uwe ana.

I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.