Ioba 3
1 MAHOPE iho o keia, pane ae la ko Ioba waha, a hoino aku la ia i kona la.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Olelo mai la o Ioba, i mai la,
Utbrast, och sade:
3 E poho wale iho ka la a'u i hanau ai, A me ka po i oleloia, ua hapaiia he keikikane.
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 E lilo ua la la i pouli; Mai manao ke Akua ia mai luna mai, Aole hoi e alohi mai ka malamalama maluna ona.
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 E haukae ka pouli a me ka malu make ia la; E kau ka naulu maluna ona; E hooweliweli na wela o ka la ia ia.
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 A o ua po la, e lawe aku ka pouli ia ia; Aole e hui pu ia oia me na la o ka makahiki; Mai hookomoia oia iloko o ka helu ana o na malama.
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 Aia hoi, o ua po la, e hooneoneoia oia; Aole e hookomoia ka leo olioli iloko ona.
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Na lakou ia e hoino, na ka poe e hoino ana i ua la la, Ka poe makaukau no ke kanikau ana.
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 E hoopouliia na hoku o kona wa molehulehu: E kali aku ia i ka malamalama, a loaa ole; Aole hoi ia e ike i ka wehe ana o ke alaula.
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 No ka mea, aole ia i hoopaa i na puka o ka opu o kuu makuwahine, Aole hoi ia i huna i ka popilikia mai ko'u maka aku.
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 No ke aha la i make ole ai au mai ka opu mai? No ke aha la i kaili ole ia kuu ea i kuu puka ana mai ka opu mai?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 No ke aha la i kokua ai na kuli ia'u? No ke aha hoi na u, i omo aku ai au?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Alaila, ua moe iho au ano, a ua maluhia iho, Ua hiamoe iho la au, alaila ua maha iho la au,
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 Me na'lii, a me na kuhina o ka honua, Ka poe i kukulu i na wahi neoneo no lakou:
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 Me na keiki alii paha, ka poe mea gula, Me ka poe i hoopiha i ko lakou mau hale i ke kala:
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 A, me he mea la i hanau i ka wa, ua ole au; Me na keiki ike ole i ka malamalama.
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 Malaila e hooki ai ka poe hewa i ka hana kolohe ana; Malaila hoi e hoomahaia'i ka poe i luhi o ka ikaika.
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 A e hoomaha pu ia'i hoi ka poe pio; Aole lakou i lohe i ka leo o ka mea hooluhi.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 O ka mea uuku, a me ka mea nui, aia no malaila; A o ke kauwa, ua kaawale ia mai kona haku aku.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 No ke aha la i haawiia mai ai ka malamalama i ka mea popilikia, A me ke ola i ka mea eha ma ka naau?
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 Ka poe e kali ana i ka make, aole i hiki mai, A ua oi ko lakou eli ana ia mea, mamua o na waiwai i hunaia;
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 I ka poe hauoli nui me ka olioli, I ka wa i loaa'i ia lakou ka luakupapau?
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 I ke kanaka i hunaia kona aoao, I ka mea a ke Akua i hoopuni ai?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 No ka mea, ua hiki pu mai ko'u kaniuhu ana me kuu ai ana, A ua nininiia'ku ko'u uwe ana e like me na wai.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 No ka mea, ua makau au i ka mea makau, a ua hiki mai ia maluna o'u, A o ka mea a'u i weliweli ai ua hele mai ia io'u nei.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 Aole au i pomaikai, aole hoi i oluolu, Aole hoi i maha; aka, hiki mai ka popilikia.
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
