Ioba 26
1 A LAILA olelo mai la o Ioba, i mai la,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Pehea la oe i kokua mai ai i ka mea nawaliwali? A hooikaika mai hoi oe i ka lima ikaika ole?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Pehea la oe i ao mai ai i ka mea ike ole? A hoike nui mai hoi oe i ka noeau?
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Ia wai anei oe i hai aku i na olelo? Nowai ka hanu i puka ae mai ou mai la?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 O na mea i make, ua haalulu lakou mai lalo mai, O na wai a me kolaila poe e noho ana.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Ua hohola aku ia i ke kukuluakau maluna o ka neoneo, Ua kau aku i ka honua maluna o ka mea ole.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Ua hoopaa oia i na wai maloko o na ao ona, Aole i nahae ke ao malalo o lakou.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Ua uhi no ia i ke alo o kona nohoalii, Ua hohola aku i kona ao maluna ona.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Ua hoopuni oia i na wai i ka palena, A hiki i kahi e pau ai ka malamalama iloko o ka pouli.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 O na kia o ka lani ua haalulu, A weliweli hoi i kona papa ana mai.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Ua hoomalielie oia i ke kai ma kona mana, A ma kona naauao, hahau iho ia i kona kiekie.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Ma kona Uhane ua hoonani oia i na lani; Na kona lima i hana i ka nahesa e lele ana.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Aia hoi, oia kekahi mau mea o kona mau aoao; Nani hoi ka uuku o ka mea i loheia nona! A o ka hekili o kona mana owai la ka mea e ike pono?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
