Ioba 23

1 A LAILA olelo mai la o loba, i mai la,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 I keia la hoi ua awaawa kuu ulono ana; Ua oi ke kaumaha o ka lima maluna o'u mamua o kuu kanikau ana.

Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 Ina paha e ike au i kahi e loaa'i ia'u ia, E hele aku auanei au a kona wahi!

Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 E hooponopono aku au imua ona i ko'u, A e hoopiha i ko'u waha i ka olelo hoakaka,

Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 E ike au i na olelo ana e pane mai ai ia'u, A e manao i ka mea ana e olelo mai ai ia'u.

Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 E paio anei ia me au me kona mana nui? Aole, aka, e manao mai no ia ia'u.

Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Malaila e paio ka mea pono me ia; A e hoopakele loa ia au mai kuu lunakanawai aku,

Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 Aia hoi, hele aku au ma ka hikina, aole ia malaila; A ma ke komohana, aole au e ike ia ia:

Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 Ma ke kukuluakau, kahi ana i hana ai, aole au e nana ia ia; Ua hunaia oia ma ke kukuluhema, aka, aole au e ike ia ia:

har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 No ka mea, ua ike no ia i ka aoao iloko o'u; Ke hoao nei ia ia'u, a e puka aku auanei au, me he gula la.

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Ua hoopaa ko'u wawae i kona hele ana, Ua malama au i kona aoao, aole au i haalele.

Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Mai ke kauoha o kona mau lehelehe aku, aole au i hele; Ua malama au i na olelo a kona waha mamua o kuu haawina ai.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 Aka, oia ka mea hookahi, a owai ke hoohuli ia ia? A o ka mea a kona naau e makemake ai, oia kana e hana'i

Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 No ka mea, ua hana mai ia i ka mea i hoopaaia no'u: A nui na mea ia ia e like me ia.

Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Nolaila, ua haalulu au imua o kona alo; Noonoo iho la au, a makau ia ia.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Ke hoomakau mai nei ke Akua i kuu naau, A ke hooweliweli mai nei ka Mea mana ia'u;

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 No ka mea, aole i okiia aku au imua o ka pouli, Aole hoi i huna mai ia i ka pouli mai kuu maka aku.

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.