Ioba 21
1 A OLELO mai la o loba, i mai la,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 E hoolohe pono oukou i ka'u olelo, A o keia ko oukou hooluolu ana.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 E ae mai oukou ia'u e olelo aku ai au, A mahope o kuu olelo, e hoomaewaewa oukou.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Owau hoi, i ke kanaka anei kuu ulono ana? A ina pela, no ke aha la ka huhu ole o kuu uhane?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 E nana oukou ia'u a e pihoihoi, A e kau oukou i ka lima maluna o ka waha.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 A ina e hoomanao wau, ua weliweli au, A loohia kuu io e ka haalulu.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 No ke aha la e ola ana ka poe hewa, E elemakule ana, e nui ana hoi i ka waiwai?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 O ko lakou hua, ua hookupaaia me lakou imua o ko lakou alo, A o ka lakou poe keiki imua o ko lakou maka.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Ua maluhia ko lakou mau hale, aohe makau, Aole hoi ka laau hahau o ke Akua maluna o lakou.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Hapai no ka lakou bipi, aole hoi i hemahema; Hua mai no ka lakou bipiohi, aole i hanau hapa.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Kuu aku lakou i ka lakou poe kamalii me he kumu hipa la, A lelele no ka lakou poe keiki.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Hoomaka lakou me ka pahu kani a me ka lira, A olioli lakou i ke kani ana o ka hokiokio.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 A olelo iho lakou i ke Akua, E hele oe mai o makou aku; A o ka ike i kou mau aoao, aohe makou makemake.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Owai ka Mea mana, i malama ai kakou ia ia? Heaha ka mea e loaa ai, ke nonoi kakou ia ia?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Aia hoi, aole ma ko lakou lima ko lakou pomaikai: O ke kuka ana o ka poe hewa, ua mamao aku ia ia'u.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 He pinepine i pio ai ke kukui o ka poe hewa, A e hiki koke mai hoi ko lakou make maluna o lakou, A ua hooili mai ia i na eha ma kona inaina.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Ua like lakou me ka mauu maloo imua o ka makani, E like hoi me ka opala a ka puahiohio i lawe aku.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Ua hoomau ke Akua i kona hewa no kana poe keiki: Ua uku mai ia ia ia, a e ike auanei oia.
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 E ike no kona maka i kona popilikia. E inu no ia i ka huhu o ka Mea mana.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 No ka mea, heaha la kana hana iloko o kona hale mahope ona, I ka manawa e okiia'i mawaena ka huina o kona mau malama?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 K ao mai anei kekahi i ke Akua i ka ike, I ka mea hooponopono i ka poe kiekie?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Make no kekahi iwaena o kona pomaikai, E noho nanea ana a me ka oluolu.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Ua piha kona mau aoao i ka momona, Ua mau kona mau iwi i ka lolo.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 A make no kekahi me ka naau ehaeha, Aole ia i hoao i ka lealea.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 E moe pu laua i ka lepo, A e paapu na ilo maluna o laua.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Aia hoi, ua ike no wau i ko oukou mau noonoo ana, A me ko oukou mau manao a oukou i hoino ai ia'u.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 No ka mea, ke olelo nei oukou, Auhea ka hale o ke alii? Auhea hoi ka uhi o na halelewa o ka poe hewa?
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Aole anei oukou i ninau i ka poe e maalo ae ana ma ke ala? A ike ole anei oukou i ko lakou mau hoailona?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 No ka mea, ua waihoia ka poe hewa no ka la popilikia, A e laweia mai lakou no ka la e inaina ai.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Owai ka mea e hoike aku i kona aoao imua ona? A owai ka mea e uku aku ia ia i kana mea i hana'i?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 A e laweia aku oia i ka luakupapau, A e kiaiia oia ma ka hale kupapau.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 E kau oluolu maluna ona na papaa lepo o ke awawa, A mahope ona e hahai aku na kanaka a pau, E like me ka poe mamua ona he lehulehu no.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 A pehea la ko oukou hooluolu make hewa ana mai ia'u, A ua hewa ka oukou olelo ana mai?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
