Ioba 19
1 A LAILA olelo mai o Ioba, i mai la,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Pehea la ka loihi e hoeha mai ai oukou i kuu uhane, A e haihai mai ia'u ma na olelo?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Eia ka umi o ka oukou olelo ino mai ia'u; Aole oukou i hilahila, ke hookulikuli oukou ia'u;
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Ina he oiaio, he lalau ko'u, Ke waiho nei me au kuu lalau ana.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Ina he oiaio, e hookiekie oukou e ku e ia'u, A e ao mai ia'u i kuu hoinoia:
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 E ike oukou ano, ua hookahuli mai ke Akua ia'u, A ua hoopuni mai ia'u i kana upena.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Aia hoi, ke kahea aku nei au no ka hana ino ia, aole au i hooloheia mai; Ke hea nui aku nei an, aohe hooponopono.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Ua alalai mai ia i ko'u ala, aole au e hiki ke hele aku, A ua kau no ia i ka pouli ma kuu mau alanui.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Ua hao mai ia ia'u i kuu nani, Ua lawe hoi i ka leialii mai kuu poo aku.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Ua luku mai ia ia'u a puni, a ua pau hoi au; A ua uhuki ae ia i kuu manaolana, me he laau la,
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Ua hoaa no ia i kona inaina ia'u, A ua manao no ia'u me kona poe enemi.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Hoakoakoaia kona poe koa, A hoouka ae lakou i ko lakou kuamoo ia'u, A hoomoana lakou a puni ko'u halelewa.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 Ua hoomamao aku ia i ko'u mau hoahanau mai o'u aku la, A o ko'u mau hoalauna, ua hoomaka e lakou ia'u.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Ua haalele kuu mau hoa pili ia'u, A o kuu poe makamaka, ua hoopoina lakou ia'u.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 O ka poe e noho ana ma kuu hale, a me na kauwawahine a'u, manao mai lakou ia'u he malihini: He kanaka e no wau i ko lakou mau maka.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Kahea aku au i ka'u kauwa, aole ia e o mai; Nonoi aku au ia ia me kuu waha.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Ua ano e kuu hanu i ka'u wahine, A me kuu uwe ana i na keiki o kuu kino.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 O na keiki liilii, hoowahawaha lakou ia'u; Ku no wau iluna, a olelo ku e mai lakou ia'u.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 O na hoa kuka o'u a pau, ua hoopailua lakou ia'u; A o ka poe a'u i aloha i, ua huli lakou e ku e ia'u.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Ke pili nei kuu iwi i ko'u ili a me ko'u io, A ua pakele au me ka ili o ko'u mau niho.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 E aloha mai ia'u, e aloha mai ia'u, e oukou ko'u poe makamaka; No ka mea, ua hahau mai ka lima o ke Akua ia'u!
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 No ko aha la oukou e hahai mai ai ia'u, me he Akua la, Aole hoi oukou i maona i kuu io?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 Ina paha ano e kakauia ka'u mau olelo! Ina e palapalaia lakou iloko o ka buke!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 Me ka peni hao a me ke kepau, E kahakaha mau ia lakou iloko o ka pohaku!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 No ka mea, ua ike au e ola ana kuu Mea hoola, A i ka wa mahope e ku no ia maluna o ka honua.
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 A mahope o kuu ili, e hoopau na ilo i keia kino, Aka, ma kuu io e ike aku au i ke Akua.
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 Oia ka'u e ike aku no'u iho, A e ike ko'u mau maka, aole ko hai; Ua kaniuhu kuu naau iloko o'u.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Aka, e olelo oukou, No ke aha kakou e hoomaau ia ia, No ka mea, ua loaa ko kumu o ka mea iloko o'u?
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 E makau oukou i ka pahikaua; No ka mea, o ka huhu, oia ka hewa no ka pahikaua, I ike oukou, he hoopai ana no.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
