Ioba 16
1 A LAILA olelo mai la o Ioba, i mai la,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 He nui na mea like a'u i lohe ai: He poe hooluolu hoopilikia oukou a pau.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 He hope anei no na huaolelo makani? Heaha ka mea hoala mai nei ia oe, i olelo mai ai oe?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 E hiki no ia'u ke olelo aku e like me ka oukou; Ina paha ua noho oukou ma ko'u wahi. E hiki no ia'u ke hookui i ka olelo ku e ia oukou; A e hooluliluli aku i ko'u poo ia oukou.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 Aka, e hookupaa no au ia oukou me kuu waha, A o ka hooluolu ana o kuu lehelehe, e hoopaa aku no ia.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 Ina e olelo aku au, aole e oluolu kuu eha; Ina e noho malie hoi au, pehea ia e haalele ai ia'u?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 Aka, ano ua hooluhi mai ia ia'u; Ua luku mai oe i ko'u ohana a pau.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 Ua hoopaa mai oe ia'u, i mea hoike; O kuu wiwi, ke ku mai no ia ia'u, A e hoike mai imua o kuu maka.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 Ke haehae mai nei kona huhu, a ua inaina mai ia ia'u; Ke nau mai nei ia ia'u me kona mau niho; O kuu enemi, ke hookala nei ia i kona mau maka maluna o'u.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 Ua hamama lakou maluna o'u me ko lakou waha; Ua papai lakou ia'u ma ka papalina me ka hoino: Ua hoakoakoaia lakou ma kahi hookahi e ku e ia'u.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 Ua hoolilo ke Akua ia'u i ka poe hewa, A ua haawi ia'u iloko o ka lima o ka poe aia.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 I noho maluhia la no wan, aka, ua ulupa mai nei ia ia'u; Ua lalau mai ia ma kuu a-i, a ulupa mai no ia ia'u, Ua hooku mai ia'u i hoailona nona.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 Ua hoopuni kona poe panapua ia'u, Ua wahi mai ia i na puupaa o'u, aole e hookuu ae; Ua ninini iho ia i kuu au ma ka honua.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 Ua wawahi roai ia ia'u, me ka wahi ana mahope o ka wahi ana, Ua lele mai ia maluna o'u me he mea ikaika la.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 Ua humuhumu au i ke kapa ino maluna o kuu ili, Ua hoohaumia au i kuu pepeiaohao iloko o ka lepo.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 Ua ulaula kuu maka i ka uwe ana, A maluna o ko'u mau lihilihi maka ke aka o ka make.
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Aole no ka mea pono ole iloko o ko'u lima; A o ka'u pule, ua maemae hoi ia.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 E ka honua, mai uhi oe i ko'u koko, Aole hoi e haawi i wahi no kuu uwe ana.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Ano hoi, aia ma ka lani kuu mea ike maka, A o kuu mea hoike ma na wahi kiekie.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 O kuu poe hoino, o ko'u mau makamaka no ia: Ke hu aku nei kuu maka i ke Akua.
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 Ina he mea e uwao me ke Akua no ke kanaka, E like me ke kanaka no kona hoalauna!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 A hala he hapa na makahiki, Alaila e hele aku au i ke ala aole au e hoi hou mai.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
