Ioba 12
1 OLELO mai ia o Ioba, i mai la,
Då svarade Job, och sade:
2 He oiaio, o oukou ka poe kanaka, A e make pu ka noiau me oukou.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Aka, he naauao ko'u e like me oukou; Aole au i emi malalo iho o oukou: A owai la ka mea ike ole i na mea like me keia mau mea?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Ua lilo au i mea heneheneia e kona hoalauna, E kahea ana i ke Akua, a hoolohe mai oia ia ia; O ka mea pono a me ka hala ole, ua akaakaia oia.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Me ka ipukukui i hoowahawahaia i ka manao o ka mea e noho nanea ana, Pela ka mea ua kokoke pahee kona mau wawae.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Ua pomaikai na halelewa o ka poe luku wale, A ua noho maluhia ka poe hoonaukiuki aku i ke Akua; Iloko o ko lakou lima na ke Akua i haawi mai.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Aka, ano e ninau i na holoholona, a e ao mai lakou ia oe; A me na manu o ka lewa, a e hoike mai lakou ia oe;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 E olelo aku paha i ka honua, a e ao mai no ia ia oe: A o na ia o ke kai e hoakaka mai no lakou ia oe,
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Owai la ka mea ike ole i keia mau mea a pau, Na ka lima o Iehova i hana keia?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Iloko o kona lima ka uhane o na mea ola a pau, A me ka hanu o na kanaka a pau.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Aole anei e hoao ke pepeiao i na olelo? A e hoao ka waha i ka ai nona iho?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Me ka poe kahiko ka maiau, A me ke ola loihi ka naauao.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 Ia ia ka naauao, a me ka ikaika; Nona ka oleloao, a me ke akamai.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Aia hoi, ke wawahi nei oia, aole e kukulu hou ia; Ke hahao aku ia i ke kanaka iloko, aole e hookuuia'ku.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Aia hoi, ke hoopaa nei oia i na wai, a ua maloo lakou: A hookuu aku oia ia lakou, a luku lakou i ko ka honua.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Me ia ka ikaika, a me ka naauao: Nona ka mea i hoopuniia, a me ka mea hoopuni.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Ua lawe pio aku ia i na kakaolelo, A hoolilo i na lunakanawai i poe hawawa.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Kala aku no ia i ka mea paa o na'lii, A kaei aku ia i ko lakou puhaka i ke kaei.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Alakai pio aku ia i na kahuna, A hookahuli i ka poe ikaika.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Hoopau aku ia i ka olelo a ka poe oiaio, A lawe aku ia i ka naauao, mai ka poe kahiko aku.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Ninini iho ia i ka hoino maluna o na'lii, A kala ae no ia i ke kaei o ka poe ikaika.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Hoike mai ia i na mea hohonu mailoko mai o ka pouli, A hoopuka no ia i ka malamalama mai ka malu make mai.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Hoomahuahua no ia i na lahuikanaka, a luku aku no hoi ia lakou: Hoonui aku no ia i na lahuikanaka, a hoemi hou iho ia lakou.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Lawe aku ia i ka naauao o na luna o kanaka ma ka honua; A hooauwana ia lakou ma ka waonahele, aohe alauui.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Haha lakou iloko o ka pouli aohe malamalama, A e hoohikaka aku oia ia lakou, me he mea ona la.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
