Ioba 11

1 A LAILA olelo aku la o Zopara ka Naamata, i aku la,

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Aole anei e pono ke pane aku i na huaolelo he nui la? E hoaponoia anei ke kanaka lehelehe wale?

När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 E paa anei ka waha o kanaka i kou kaena wale ana? A hoomaewaewa mai oe, aole anei he mea nana oe e hoohilahila aku?

Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 A ua olelo mai oe, he maemae kuu olelo, A ua hala ole au i kou mau maka.

Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Ina paha e olelo mai ke Akua, A e wehe ae i kona lehelehe ia oe;

Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 A e hoike mai oia ia oe i na mea huna o ka naauao, Ua papalua ka maiau! Alaila e ike auanei oe, E hoopoina mai no ke Akua i na hewa ou.

Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 E loaa anei ia oe ka ke Akua mau mea hohonu? E loaa pololei loa anei ia oe ka Mea mana?

Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 Ua kiekie ia e like me ka lani; heaha kau e hana ai? Ua oi kona hohonu i ko ka po; heaha kau e ike ai? (Sheol h7585)

Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 Ua oi kona loa mamua o ko ka honua, A o ka laula imua o ko ke kai.

Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 Ina e hopu mai ia, a hoopaa iho, a hookolokolo, Alaila owai la ka mea e keakea ia ia?

Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 No ka mea, ua ike no ia i ka poe hewa, Ua nana mai hoi ia i ka hala; Aole anei ia e ike mai?

Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 E ake ke kanaka naaupo i akamai, O ke kanaka i hanau nae me he keiki la a ka hoki hihiu.

En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Ina e hoomakaukau oe i kou naau, A e kikoo aku i kou mau lima io na la;

Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 Ina he hewa iloko o kou lima, e hoolei loa aku ia; A mai ae e noho ka hewa ma kou mau halelewa.

Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 Alaila e hoala ae oe i kou maka me ke kina ole; A e ku paa no oe, aole hoi e makau:

Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 No ka mea, e hoopoina no oe i ka ehaeha, A e hoomanao ia mea, e like me ka wai i kahe aku:

Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 A e kupaa kou ola loa ana, e like me ke awakea; Ano ua pouli oe, alaila e like no oe me ke kakahiaka.

Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 A e maluhia oe, no ka mea, he mea no e laua ai ka manao; Ano ua poho ka manao, aka, alaila, e noho maluhia oe.

Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 A e moe iho oe ilalo, aohe mea nana oe e hoomakau mai; A nui na mea e hoalohaloha imua ou.

Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Aka, e pio na maka o ka poe hewa, A ua nele lakou i ka puuhonua, A o ko lakou manaolana, o ke kuu ana no ia o ka uhane.

Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.