Ieremia 38
1 A LOHE o Sepatia, ke keiki a Matania, a me Gedalia ke keiki a Pasura, a me Iukala, ke keiki a Selemia, a me Pasura, ke keiki a Malekia, i na olelo a Ieremia i olelo ai i na kanaka a pau, i ka I ana ae,
Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia talade till allt folket och sade:
2 Ke olelo mai nei o Iehova penei, O ka mea hoomau i kona noho ana ma keia kulanakauhale, e make no ia i ka pahikaua, a i ka wi, a i ka mai ahulau. Aka, o ka mea hele aku i ko Kaledea, e ola ia; no ka mea, e haawiia kona ola i waiwaipio nona, a e ola ia.
»Så säger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som giver sig åt kaldéerna, han skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv såsom ett byte och få leva.
3 Ke olelo mai nei o Iehova penei, Oiaio no, e haawiia keia kulanakauhale iloko o ka lima o ka poe kaua o ke alii o Babulona, a na lakou e hoopio ia wahi.
Ty så säger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given i händerna på den babyloniske konungens här, och han skall intaga den.
4 Nolaila, olelo ae la na'lii i ke alii nui, Ke nonoi aku nei makou ia oe, e make keia kanaka; no ka mea, pela oia e hoonawaliwali nei i na lima o na kanaka kaua, ka poe e koe nei ma keia kulanakauhale, a me ka lima o na kanaka a pau, i kana olelo ana ia lakou i na olelo e like me ia: no ka mea, aole imi keia kanaka i ka mea e maluhia ai keia poe kanaka, aka, i ka mea e poino ai.
Då sade furstarna till konungen: »Denne man bör dödas, eftersom han gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar här i staden och jämväl allt det övrig: folket, i det att han talar sådan: ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd, utan dess olycka.
5 Alaila, olelo ae la o Zedekia, ke alii, Aia hoi, aia no ia iloko o ko oukou mau lima; no ka mea, aole hiki i ke alii ke hana i kekahi mea ku e ia oukou.
Konung Sidkia svarade: »Välan han är i eder hand; ty konungen förmår intet mot eder.»
6 Alaila, lalau mai la lakou ia Ieremia, a hahao ae la ia ia iloko o ka luawai o Malekia ke keiki a ke alii, ma ke kahua o ka halepaahao; a kuu iho la lakou ia Ieremia ilalo ma na kaula. Aohe wai iloko o ka luawai, he nenelu nae, a poho o Ieremia iloko o ka nenelu.
Då togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn på fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.
7 A lohe o Ebedemeleka, ka Aitiopa, he mea no ka hale o ke alii i poaia, ua hahao lakou ia Ieremia iloko o ka luawai; e noho ana no ke alii ma ka pukapa o Beniamina;
När nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt Jeremia ned i brunnen,
8 Alaila, hele ae la o Ebedemeleka mailoko aku o ka hale o ke alii, a olelo ae la i ke alii, i ae la,
begav han sig åstad från konungshuset och talade till konungen och sade:
9 E kuu haku, e ke alii, ua hana hewa keia poe kauaka, ma na mea a pau a lakou i hana aku ai ia Ieremia, i ke kaula, i ka mea a lakou i hoolei ai iloko o ka luawai, a e make auanei oia i ka pololi ma kahi e noho ana oia; no ka mea, aohe berena e koe ma ke kulanakauhale.
»Min herre konung, dessa män hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, där han strax måste dö av hunger, då nu intet bröd finnes i staden.
10 Alaila, kauoha ae la ke alii ia Ebedemeleka i ka Aitiopa, i ae la, E lawe oe i kanakolu kanaka me oe, mai keia wahi aku, a hapai ia Ieremia, i ke kaula, mailoko mai o ka luawai, mamua o kona make ana.
Då bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: »Tag med dig härifrån trettio män, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han dör.»
11 Alaila, lawe o Ebedemeleka i mau kanaka me ia, a komo aku la iloko o ka hale o ke alii, malalo iho o ka waihona kala, a lawe aku la i mau welu kahiko a me na apana lole popopo, a kuu iho la ia mau mea ilalo i ka luawai io Ieremia la ma na kaula.
Så tog då Ebed-Melek männen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hämtade därifrån trasor av sönderrivna och utslitna kläder och lät sänka ned dem med tåg till Jeremia i brunnen.
12 Olelo mai la o Ebedemeleka, ka Aitiopa ia Ieremia, E kau oe i keia mau welu kahiko, a me na apana lole popopo ma kou mau poee, malalo o na kaula. A hana iho la o Ieremia pela.
Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: »Lägg trasorna av de sönderrivna och utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och tågen.» Och Jeremia gjorde så.
13 A huki mai la lakou ia Ieremia, ma na kaula, a lawe ia ia mawaho aku o ka luawai. A noho o Ieremia ma ke kahua o ka hale paahao.
Sedan drogo de med tågen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia måste stanna i fängelsegården.
14 Alaila, hoouna mai la o Zedekia, ke alii, a lawe ae la ia Ieremia, i ke kaula io na la ma ke keena komo ekolu, aia ma ka hale o Iehova; a i mai la ke alii ia Ieremia, E ninau ana au ia oe i kekahi mea, mai huna iki mai oe ia'u.
Därefter sände konung Sidkia åstad och lät hämta profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: »Jag vill fråga dig något dölj intet för mig.»
15 I aku la o Ieremia ia Zedekia, Oiaio anei, ina hai aku au ia oe, aole anei oe e pepehi mai ia'u? A ina ao aku au ia oe, aole anei e hoolohe mai ia'u?
Jeremia sade till Sidkia: »Om jag säger dig något, så kommer du förvisso att låta döda mig; och om jag giver dig ett råd, så hör du icke på mig.»
16 Alaila, hoohiki malu o Zedekia, ke alii ia Ieremia, i mai la, Ma ko Iehova ola ana, ma ka mea nana i hana i keia uhane no kaua, aole au e pepehi ia oe, aole hoi au e haawi aku ia oe iloko o ka lima o keia poe kanaka e imi nei i kou ola.
Då gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: »Så sant HERREN lever, han som har givit oss detta vårt liv: jag skall icke låta döda dig, ej heller skall jag lämna dig i händerna på dessa män som stå efter ditt liv.»
17 Alaila, hai aku la o Ieremia ia Zedekia, Ke i mai nei o Iehova ke Akua o na kaua, ke Akua o Iseraela, penei; Ina hele io aku oe i na luna o ke alii o Babulona, alaila, e ola no oe, aole hoi e puhiia keia kulanakauhale; a pela no oe e ola'i, a me ko kou hale.
Då sade Jeremia till Sidkia: »Så säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig åt den babyloniske konungens furstar, så skall du få leva, och denna stad skall då icke bliva uppbränd i eld, utan du och ditt hus skolen få leva.
18 Aka, ina aole oe e hele aku i na luna o ke alii o Babulona, alaila, e haawiia no keia kulanakauhale i ka lima o ko Kaledea, a e puhi no lakou i keia wahi i ke ahi, aole hoi oe e pakele mailoko aku o ko lakou lima.
Men om du icke giver dig åt den babyloniske konungens furstar, då skall denna stad bliva given i kaldéernas hand, och de skola bränna upp den i eld, och du själv skall icke undkomma deras hand.»
19 I mai la o Zedekia ke alii ia Ieremia, Ua makau wau i na Iudaio i haule i ko Kaledea, o haawi auanei lakou ia'u iloko o ko lakou lima, a hana ino mai lakou ia'u.
Konung Sidkia svarade Jeremia: »Jag rädes för de judar som hava gått över till kaldéerna; kanhända skall man lämna mig i deras händer, och de skola då hantera mig skändligt.»
20 I aku la o Ieremia, Aole lakou o haawi. Ke nonoi aku nei au ia oe, e malama i ka leo o Iehova a'u e hai aku nei ia oe; pela e pomaikai ai oe, a e ola no oe.
Jeremia sade: »Man skall icke göra det. Hör blott HERRENS röst i vad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall få leva.
21 A ina hoole oe, aole hele aku, eia ka olelo a Iehova ana i hoike mai ai ia'u.
Men om du vägrar att giva dig, så är detta vad HERREN har uppenbarat för mig:
22 Aia hoi, o na wahine a pau i koe ma ka hale o ke alii o ka Iuda, e laweia'ku lakou i na luna o ke alii o Babulona, a e olelo no lakou, O kou mau makamaka ka i hooikaika ia oe a ua lanakila lakou maluna ou, a ua poho kou mau wawae ilalo i ka lepo, a ua hele hope laua.
Se, alla de kvinnor som äro kvar i Juda konungs hus skola då föras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina vänner sökte förleda dig, och de fingo makt med dig. Dina fötter fastnade i dyn; då drogo de sig undan'
23 A e lawe aku no lakou i kau mau wahine a pau, a me kau mau keiki a pau i ko Kaledea; aole oe e pakele, mai ko lakou lima aku, aka, e paa auanei oe i ka lima o ke alii o Babulona, a nau no e puhiia'i keia kulanakauhale i ke ahi.
Och alla dina hustrur och dina barn skall man föra ut till kaldéerna, och du själv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad brännes upp i eld.»
24 Olelo mai la o Zedekia ia Ieremia, Mai hoike aku i keia mau olelo i kekahi kanaka, alaila, aole oe e make.
Då sade Sidkia till Jeremia: »Låt ingen få veta vad här har blivit talat; eljest måste du dö.
25 Aka, ina lohe na'lii ua kamailio pu kaua me oe, a hele mai lakou iou nei, a olelo mai ia oe, Ea, e hai mai oe ia makou i ka mea au i hai aku ai i ke alii, mai huna ia mea ia makou, alaila, aole makou e pepehi aku ia oe; a i ka mea hoi a ke alii i olelo mai ai ia oe.
Och om furstarna få höra att jag har talat med dig, och de komma till dig och säga till dig: 'Låt oss veta vad du har sagt till konungen; dölj intet för oss, så skola vi icke döda dig; säg oss ock vad konungen har sagt till dig' --
26 Alaila, e olelo aku oe ia lakou, Nonoi aku au i ke alii i ole au e hoihoiia'ku i ka hale o Ionatana e make malaila.
då skall du svara dem: 'Jag bönföll inför konungen att han icke skulle sända mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.'»
27 A hele mai na'lii a pau io Ieremia la, a ninau mai la ia ia, a hai aku no oia ia lakou, e like me na olelo a pau a ke alii nui i kauoha mai ai: nolaila, haalele lakou ia ia, no ka mea, aole i ikeia ia mea.
Och alla furstarna kommo till Jeremia och frågade honom; men han svarade dem alldeles såsom konungen hade bjudit honom. Då tego de och gingo bort ifrån honom, eftersom ingen hade hört huru det verkligen hade gått till.
28 A noho o Ieremia ma ke kahua o ka halepaahao a hiki i ka la i pio ai o Ierusalema; a malaila no oia i ka wa i pio ai o Ierusalema.
Men Jeremia fick stanna i fängelsegården ända till den dag då Jerusalem blev intaget. Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget
