Isaia 52
1 E ALA, e ala, e aahu i kou ikaika, e Ziona; E komo i kou mau lole nani, e Ierusalema, Ke kulanakauhale laa; No ka mea, ma keia wa aku, aole e hele hou iloko ou, ka mea i okipoepoe ole ia, a me ka haumia.
Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.
2 E lulu oe ia oe iho no ka lepo, E ku iluna, a e noho ilalo, e Ierusalema; E wehe oe i na mea paa o kau a-i, e ke kaikamahine pio o Ziona.
Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
3 No ka mea, ke olelo mai nei o Iehova penei, Ua kuai make hewa aku oukou ia oukou iho; A e hoolapauaiia oukou, aole nae i ke kala.
Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.
4 No ka mea, ke i mai nei o Iehova, ka Haku, penei, I kinohi, iho no ko'u poe kanaka ilalo i Aigupita, e noho iki malaila, A hookaumaha kumu ole ko Asuria ia lakou.
Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.
5 Heaha hoi ka'u ianei i keia wa, wahi a Iehova, I lawe make hewa ia'ku ko'u poe kanaka? E aoa auanei ko lakou poe luna, wahi a Iehova; Ua hoowahawaha mau ia ko'u inoa i na la a pau.
Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
6 Nolaila, e ike auanei ko'u poe kanaka i ko'u inoa; Nolaila hoi, e ike no lakou i kela la, Owau no ka mea nana e olelo; aia hoi, owau no.
Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.
7 Nani wale hoi ma na mauna, na wawae o ka mea hai i ka euanelio, Ka mea hoolaha i ka malu, Ka mea hai i ka euanelio maikai, Ka mea hoikeike i ke ola, Ka mea olelo ia Ziona, Ke malama aupuni nei kou Akua!
Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: »Din Gud är nu konung!»
8 O kou poe kiai, hookiekie lakou i ka leo, Hookani pu no ka leo o lakou; No ka mea, e ike auanei lakou, he maka no, he maka, Ke hoihoi mai o Iehova ia Ziona.
Hör, huru dina väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de se för sina ögon, huru HERREN vänder tillbaka till Sion.
9 E hookani olioli oukou, e olioli pu, E na wahi neoneo o Ierusalema; No ka mea, ua hoomaha mai o Iehova i kona poe kanaka, Ua hoolapanai oia ia Ierusalema.
Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tröstar sitt folk, han förlossar Israel.
10 Ua hoike o Iehova i kona lima hemolele imua o na maka o na lahuikanaka a pau; A e ike auanei na kukulu a pau o ka honua i ka hoola ana o ko kakou Akua.
HERREN blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning.
11 E hele oukou mawaho, e hele oukou mawaho, e puka aku mawaho olaila, Mai pa aku i ka mea haumia; E puka aku mai loko aku ona; E hoohuikala oukou ia oukou, e ka poe halihali i na ipu o Iehova.
Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS kärl.
12 No ka mea, aole oukou e puka aku me ka holo, Aole hoi oukou e hele me ke auhee; No ka mea, e hele no o Iehova imua o oukou, A o ke Akua o ka Iseraela auanei ka mea hele mahope o oukou.
Se, I behöven icke draga ut med hast, icke vandra bort såsom flyktingar, ty HERREN går framför eder, och Israels Gud slutar edert tåg.
13 Aia hoi e pomaikai ana ka'u kauwa, E hapaiia no hoi ia, a e hookiekieia, A e kiekie loa auanei oia.
Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
14 Nui no ka poe i haohao ia oe, No ka mea, ua oi aku ka mainoino o kona helehelena mamua o ko ke kanaka, A me kona hiona hoi mamna o ko na keiki a kanaka.
Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
15 Pela no oia e pipi ai i na lahuikanaka, he nui loa; E hoopaa na'lii i ko lakou waha imua ona; No ka mea, e ike auanei lakou i ka mea i hai ole ia ia lakou, A e noonoo pono lakou i ka mea a lakou i lohe ole ai.
så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
