Isaia 51

1 E HOOLOHE mai oukou ia'u, e ka poe hahai i ka pono, Ka poe hoi e imi ana ia Iehova; E nana oukou ma ka pohaku, kahi a oukou i kalaiia'i, A i ka lua hoi maloko o ke ana, kahi a oukou kohiia'i.

Hören på mig, I som faren efter rättfärdighet, I som söken HERREN. Skåden på klippan, ur vilken I ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken I haven framhämtats:

2 E nana hoi ma o Aberahama la, ko oukou kupuna, Ia Sara hoi i ka mea nana oukou i hanau; No ka mea, oia hookahi ka'u i hea aku ai, A hoopomaikai aku ia ia, a hoonui aku i kana.

ja, skåden på Abraham, eder fader, och på Sara som födde eder. Ty när han ännu var ensam, kallade jag honom och välsignade honom och förökade honom.

3 Pela no o Iehova e hoomaha mai ai ia Ziona, E hoomaha mai no i kona mau wahi neoneo a pau; A e hana no oia i kona waonahele, a like me Edena, A me kona waoakua e like me ka mahinaai a Iehova; Maloko olaila, e loaa no ka olioli a me ka hauoli, Ka hoolea ana, me ka leo o ke oli.

Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion, han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.

4 E hoolohe mai ia'u, e ko'u poe kanaka, E haliu mai ka pepeiao ia u, e ka lahuikanaka o'u; No ka mea, e laha aku no ke kanawai, mai o'u aku nei, A e hoolilo no wau i ko'u pono, i malamalama no na kanaka.

Akta på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty från mig skall lag utgå, och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.

5 Ua kokoke mai no ko'u pono, ua hele aku hoi ko'u ola, Na kuu lima no e hooponopono i kanaka; E kali no na mokupuni ia'u, a ma ko'u lima lakou e hilinai ai.

Min rättfärdighet är nära, min frälsning går fram, och mina armar skola skaffa rätt bland folken; havsländerna bida efter mig och hoppas på min arm.

6 E alawa ae i ko oukou maka iluna a i ka lani, E nana hoi ma ka honua malalo; E holo aku auanei na lani, e like me ka uwahi, A e apulu no hoi ka honua, me he lole la, Pela no e make ai ka poe e noho ana maluna iho; Aka, e oia mau ana no ko'u ola, Aole hoi e pau ana ko'u pono.

Lyften upp edra ögon till himmelen, skåden ock på jorden härnere: se, himmelen skall upplösa sig såsom rök och jorden nötas ut såsom en klädnad, och dess inbyggare skola dö såsom mygg; men min frälsning förbliver evinnerligen, och min rättfärdighet varder icke om intet.

7 E hoolohe mai oukou ia'u, e ka poe ike i ka pono, E na kanaka hoi i loaa ko'u kanawai ma ko lakou naau; Mai makau oukou i ka hoowahawaha o kanaka, Mai weliweli hoi i ka lakou olelo hoino ana.

Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten, du folk, som bär min lag i ditt hjärta; Frukten icke för människors smädelser och varen ej förfärade för deras hån.

8 No ka mea, e ai no ka mu ia lakou, me he lole la, E ai no hoi ka huhu ia lakou e like me ka hulu hipa: Aka, e mau loa ana no ko'u pono, a i ke ao pau ole, A me ko'u ola hoi, mai keia hanauna, a ia hanauna aku.

Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad, och mott skall förtära dem såsom ull; men min rättfärdighet förbliver evinnerligen och min frälsning ifrån släkte till släkte.

9 E ala, e ala, e aahu i ka ikaika, e ka lima o Iehova; E ala, e like me ia i na la mamua, I na hanauna kahiko loa aku hoi. Aole anei oe ka mea nana i okioki ia Rahaba? A hou iho no hoi i ka moonui?

Vakna upp, vakna upp, kläd dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp såsom i forna dagar, i förgångna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?

10 Aole anei oe ka mea nana i hoomaloo i ke kai? I na wai hoi o ka hohonu nui? A hoolilo hoi i na wahi hohonu o ke kai, I alanui e hele ai ka poe i hoolapanaiia?

Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en väg, där ett frälsat folk kunde gå fram?

11 E hoi mai no hoi ko Iehova poe i hoolapanaiia, E hele mai no lakou i Ziona me ke oli; He hauoli mau loa maluna o ko lakou mau poo: E loaa no ia lakou ka olioli, a me ka hauoli, A e hee loa aku no ke kaumaha, a me ke kaniuhu.

Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort.

12 Owau, owau no ka mea nana oukou e hoomaha aku; Owai hoi oe, i makau aku ai oe i ke kanaka, i ka mea e make ana, A i ke keiki a ke kanaka hoi, i ka mea e lilo ana i mauu?

Jag, jag är den som tröstar eder. Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för människobarn som bliva såsom torrt gräs?

13 A hoopoina hoi ia Iehova, i ka Mea nana oe i hana, A hohola ae la hoi i na lani, a hookumu i ka honua, A makau mau loa no hoi oe i na la a pau, No ka inaina o ka mea hooluhi, Ina paha ia e makaukau e luku iho? Auhea hoi ka inaina o ka mea hooluhi?

Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund. Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?

14 Wikiwiki ae la ke pio kulou, i weheia'i oia, I ole ia o make maloko o ka lua, I pau ole hoi kana berena.

Snart skall den fjättrade lösas ur sitt tvång; han skall icke dö och hemfalla åt graven, ej heller skall han lida brist på bröd.

15 Aka, owau no Iehova, kou Akua, Ka mea nana i hookupikipikio ke kai, A halulu mai la kona mau ale, O Iehova o na kaua kona inoa.

ty jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han vilkens namn är HERREN Sebaot;

16 Ua hahao no wau i ko'u mau huaolelo iloko o kou waha, A ua uhi aku ia oe i ke aka o ko'u lima, Me ka makia aku i na lani, a me ka hookumu i ka honua, I olelo aku au ia Ziona, O oe no ko'u poe kanaka.

och jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera en himmel och grunda en jord och för att säga till Sion: Du är mitt folk.

17 E ala e ala, e ku iluna, e Ierusalema, Ka mea i inu ma ka lima o Iehova, i ke kiaha o kona inaina; Ua inu no oe i ke kiaha bola e hikaka ai, Ua inu oe a moni loa hoi ilalo.

Vakna upp, vakna upp, stå upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, ja, du som har tömt berusningens kalk till sista droppen.

18 Aole mea e alakai ia ia o na keikikane a pau ana i hanau ai; Aohe mea lalau i kona lima o na keikikane a pau ana i hanai ai a nui.

Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, bland alla de söner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen.

19 Ua hiki mai keia mau mea elua maluna ou; Owai hoi ka mea minamina ia oe? O ka neoneo a me ka make, O ka wi a me ka pahikaua; Ma owai la hoi au e hoomaha aku ai ia oe?

Dubbel är den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? Här är förödelse och förstöring, hunger och svärd. Huru skall jag trösta dig?

20 Ua maule kau mau keikikane, Ke kaa nei no ma na poo o na alanui a pau, E like me ka bipi hihiu maloko o ka upena; Ua hoopihaia lakou i ka inaina o Iehova, I ka paipai ana hoi o kou Akua.

Dina söner försmäktade, de lågo vid alla gathörn, lika antiloper i jägarens garn, drabbade i fullt mått av HERRENS vrede, av din Guds näpst.

21 Nolaila, e hoolohe mai oe i keia, e ka mea popilikia, A ona hoi, aole nae i ka waina:

Därför må du höra detta, du arma, som är drucken, fastän icke av vin:

22 Penei ka olelo ana mai a Iehova, kou Haku, O kou Akua hoi, nana e kokua i kona poe kanaka: Aia hoi, ua lawe au i ke kiaha e hikaka ai, mai kou lima aku, I ke kiaha bola hoi o ko'u inaina, Aole oe e inu hou.

Så säger HERREN, som är din Herre, och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens bägare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.

23 Aka, e waiho aku au ia mea iloko o ka lima o ka poe hookaumaha ia oe, O ka poe i olelo ia oe, E moe ilalo, i hele aku makou maluna ae; A ua hoomoe oe i kou kua e like me ka lepo, Me he alanui la hoi, no ka poe i hele ae.

Och jag sätter den i dina plågares hand, deras som sade till dig: »Fall ned, så att vi få gå fram över dig»; och så nödgades du göra din rygg likasom till en mark och till en gata för dem som gingo där fram.