Isaia 3

1 A IA hoi, o Iehova, ka Haku o na kaua, E lawe ana ia i na kookoo a pau, Mai ko Ierusalema, a mai ka Iuda aku, I ke kookoo a pau ma ka ai, i ke kookoo a pau ma ka wai,

Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och Juda allt slags stöd och uppehälle -- all mat till uppehälle och all dryck till uppehälle --

2 I ka mea ikaika, a me ke kanaka koa, I ka lunakanawai, a me ke kaula. I ka mea kilokilo, a me ka mea kahiko;

hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,

3 I ka lunakanalima, a me ke kanaka koikoi, I ke kakaolelo, a me ka mea ike i na hana, I ka mea no hoi i akamai i ka hoowalewale moo.

underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.

4 E haawi aku no hoi au, e noho na kamalii maluna o lakou, E noho alii no na keiki uuku maluna o lakou.

Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem.

5 E hookaumahaia na kanaka, kekahi e kekahi, A me ke kanaka hoi e kona hoa; A e hookiekie no ka mea opiopio maluna o ka mea kahiko, A me ka mea i hoowahawahaia maluna o ka mea hanohano.

Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde.

6 E lalau no ke kanaka i kona hoahanau o ka hale o kona makuakane, me ka olelo iho, Ea, he aahu no kou, e noho alii oe maluna o makou, Malalo hoi o kou lima keia pilikia.

När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders hus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman; tag du hand om detta vacklande rike» --

7 Ia la la, e hookiekie no kela i kona leo, me ka olelo mai, Aole au e noho hooponopono maluna o oukou, No ka mea, aohe ai ma ko'u hale, aole hoi he mea aahu; Mai hoonoho ia'u i alii maluna o kanaka;

då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta till styresman över folket.»

8 No ka mea, ua kulanalana o Ierusalema, ua haule hoi o Iuda; No ke ku e o ko lakou elelo a me ka lakou hana ia Iehova, E hoonaukiuki aku i kona mau maka hanohano.

Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans härlighets blickar.

9 O ka ike ana i ko lakou helehelena ka i hoike no lakou; Ke hai nei hoi lakou i ko lakou hewa e like me Sodoma, Aole lakou i hoole. Auwe ko lakou poe uhane! No ka mea, ua lawe mai lakou i ka hewa maluna o lakou iho.

Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras själar, ty själva hava de berett sig olycka!

10 E olelo aku oukou i na mea i pono, e pomaikai lakou, No ka mea, e ai no lakou i ka hua o ka lakou hana ana.

Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty sådana skola äta sina gärningars frukt.

11 Auwe hoi ka mea i hewa! e poino no ia; E haawiia'ku nana ka uku o kona mau lima.

Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter hans gärningar skall hans vedergällning bliva.

12 O ko'u poe kanaka, o na kamal i ko lakou poe luna alunu, O na wahine hoi ka i noho alii maluna o lakou. E kuu poe kanaka, he poe hoolalau kou poe alakai, A ke hoopau nei lakou i ko oukou mau alanui.

Mitt folks behärskare är ett barn, och kvinnor råda över det. Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå.

13 Ke ku nei no o Iehova e hoakaka mai, Ua ku no ia iluna e hooponopono i na kanaka.

Men HERREN står redo att gå till rätta, han träder fram för att döma folken;

14 E hele mai ana no o Iehova e hoopai, I na lunakahiko o kona poe kanaka, a me ko lakou poe alii: Ua hoopau oukou i na pawaina; Aia hoi ma ko oukou hale ka waiwai kaili wale ia o ka poe hune.

HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. »I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus.

15 No ke aha la oukou e hookaumaha nei i ko'u poe kanaka? A e anai i na maka o ka poe hune? Wahi a ka Haku, o Iehova o na kaua.

Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?» Så säger Herren, HERREN Sebaot.

16 Ua olelo mai no hoi o Iehova, No ka laua haakei o na kaikamahine o Ziona, A hele me ka oeoe o na a-i, A me ka makaleho hilahila ole; He hele hooioi ko lakou hele, A kanikani na kupee o ko lakou wawae:

Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar,

17 E hooolohelohe no ka Haku i ka pikopoo o na kaikamahine o Ziona, E hoike no o Iehova i ko lakou wahi hilahila,

därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.

18 Ia la la, e lawe aku no ka Haku i ko lakou mea e nani ai, I na kupee wawae, A me na upena papale oho, A me na lei o ka a i;

På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader,

19 I na gula pepeiao, a me na kupee lima, A me na pale kalukalu;

örhängen, armband och slöjor,

20 I na papale hainaka, a me na kaula kupee wawae, I na kaei, a me na hue laau ala, A me na mea pale akua;

huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter,

21 I na komolima, a me na gula ihu,

fingerringar och näsringar,

22 I na aahu kuai nui, a me na holoku, I na kalukalu nui, a me na hipuu kala;

högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,

23 I na aniani nana, a me na palule, I na ribina lei o ke poo, A me na aahu nui.

speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.

24 Ma kahi i aala, e pilau ana no, Ma kahi kaei, he kaula, Ma ke oho owili e ohule ana no, Ma kahi o ka pa-u hanohano, he kaei inoino, Ma kahi maikai e paawela ana no.

Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.

25 E haule no kou poe kanaka i ka pahikaua, A me kou poe koa hoi ma ke kaua.

Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig:

26 E uwe, a e u hoi kona mau pukapa, A e noho neoneo oia ma ka lepo.

hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken.