Hebera 4
1 NO ia hoi, i ka waiho ana mai o ka olelo mua no ke komo ana iloko o kona wahi maha, e ao kakou o loaa ole ia i kekahi o oukou.
Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
2 No ka mea, ia kakou kekahi i haiia mai ka euanelio e like me ia ia lakou; aka, o ka olelo i lohea, aole ia i hoopomaikai ia lakou, i ka hoopili ole ia me ka manaoio iloko o ka poe i lohe.
Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
3 Aka hoi, o kakou ka poe manaoio ke komo iloko o kahi maha, me ia kana olelo ana, Pela hoi aui ko'u huhu i. hoohiki ai, aole lakou e komo iloko o ko'u wahi maha; oia hoi i ka pau ana o na hana mahope iho o ka hookumu ana o ke ao nei.
Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
4 No ka mea, ua olelo mai ia ma kekahi wahi no ka hiku o ka la, peneia, I ka hiku o ka la i hoomaha'i ke Akua i kana mau hana a pau.
Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk»;
5 Eia hoi peneia, Aole lakou e komo iloko o ko'u wahi maha.
här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»
6 Oia hoi, no ke koe ana mai o ke komo ana o kekahi poe iloko o ua mea la, a o ka poe i hai mua ia'ku ai keia pono, aole lakou i komo no ka manaoio ole;
Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
7 Ua hoakaka hou mai ia i kekahi la, e olelo ana ma Davida, I keia la, i ka manawa mahope loa mai; ua oleloia mai peneia, I keia la i ko oukou lohe ana i kona leo, mai hoopaakiki i ko oukou naau.
så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»
8 No ka mea, ina ua hoomaha aku o Iosua ia lakou, ina aole ia i olelo hou no kekahi la okoa.
Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
9 Nolaila hoi, e waiho ana no he wahi maha no na kanaka o ke Akua.
Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
10 A o ka mea hoi i komo iloko o kona wahi maha, ua hoomaha no ia i kana mau hana iho, me ke Akua la hoi i hoomaha ai i kana.
Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
11 No ia mea, e hooikaika nui kakou e komo iloko o ia wahi maha, i ole ai e haule kekahi mamuli o ua manaoio ole la.
Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
12 No ka mea, he ikaika, he mana hoi ko ka olelo a ke Akua, he oi nui kona mamua o ko ka pahikaua oi lua, e o ana a kaawale ke ola a me ka uhane, o na ami a me ka lolo; oia ka lunakanawai no ka noonoo a me ka naau.
Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
13 Aohe mea nalo i kona maka; aka, ua weheia, a ua akaka loa na mea a pau i ka maka o ka mea ia ia kakou e hai aku ai.
Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
14 A, no ka loaa ana ia kakou ke kahuna nui, i hala aku i na lani, o Iesu, ke Keiki a ke Akua, e hoopaa kakou i ko kakou hooiaio ana.
Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.
15 No ka mea, aole ia kakou ke kahuna i aloha ole mai i ko kakou nawaliwali; aka, o kekahi i hoowalewaleia'ku i na mea a pau me kakou la i hoowalewaleia mai ai, aole hoi ona hala.
Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
16 Nolaila, e hookokoke aku kakou ma ka nohoalii aloha me ka manaolana, i alohaia mai kakou, a i loaa hoi ka lokomaikai e kokua mai ai i ka wa popilikia.
Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.
