Kinohi 34
1 HELE aku la o Dina o ke kaikamahine a Lea i hanau ai na Iakoba, e ike i na kaikamahine o ia aina.
Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att besöka landets döttrar.
2 A ike mai la o Sekema o ke keiki a Hamora no ka Hivi ke alii o ua aina la ia ia, lalau aku la kela ia ia, moe iho la me ia, a hoohaumia ia ia.
Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne.
3 Hoopili mai la kona naau ia Dina i ke kaikamahine a Iakoba; aloha mai la ia i ua kaikamahine la, a olelo oluolu mai la i ua kaikamahine la.
Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.
4 Olelo aku la o Sekema i kona makuakane ia Hamora, E kii aku oe i ua kaikamahine la, i wahine na'u.
Och Sikem sade till sin fader Hamor: »Skaffa mig denna flicka till hustru.»
5 Lohe ae la o Iakoba ua hoohaumia oia i kana kaikamahine ia Dina: aia no kana mau keikikane ma ke kula me kona poe holoholona; a noho olelo ole la o Iakoba, a hoi mai la lakou.
Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad. Men eftersom hans söner voro med hans boskap ute på marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
6 Hele aku la o Hamora, ka makuakane o Sekema iwaho io Iakoba la e kamailio me ia.
Så gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob för att tala med honom.
7 A lohe ae la na keiki a Iakoba, hoi mai la lakou mai ke kela mai: ehaeha loa ka naau o ua poe kanaka la, a huhu loa iho la lakou, no ka mea, ua hana mai ia i ka mea kolohe i ka Iseraela, i ka moe ana me ke kaikamahine a Iakoba; ka mea pono ole ke hanaia pela.
Men när Jakobs söner kommo hem från marken, sedan de hade fått höra vad som hade hänt, blevo de förbittrade och vredgades högeligen över att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade lägrat Jakobs dotter -- en otillbörlig gärning.
8 Kamailio mai la o Hamora me lakou, i mai la, Ua pili ka naau o kuu keikikane i ka oukou kaikamahine: ke noi aku nei au ia oukou, e haawi mai ia ia i wahine nana.
Då talade Hamor med dem och sade: »Min son Sikems hjärta har fäst sig vid eder syster; given henne åt honom till hustru.
9 E mare mai oukou me makou; e haawi mai i na kaikamahine a oukou na makou, a e lawe hoi i na kaikamahine a makou na oukou.
Och befrynden eder med oss; given edra döttrar åt oss, och tagen I våra döttrar till hustrur,
10 E noho pu oukou me makou: imua hoi o ko oukou alo ka aina: e noho oukou, a e kuai hoi iloko, a e hoolilo i ka aina no oukou.
och bosätten eder hos oss, ty landet skall ligga öppet för eder; där mån I bo och draga omkring och förvärva besittningar.»
11 Olelo mai la hoi o Sekema i ko Dina makuakane a me kona mau kaikunane, E lokomaikai mai oukou ia'u, a e haawi aku hoi au i ka oukou mea e olelo mai ai ia'u.
Och Sikem sade till hennes fader och hennes bröder: »Låten mig finna nåd för edra ögon; vad I fordren av mig vill jag giva.
12 E hoonui loa oukou i ka'u mea e uku aku ai, a me ka makana, a e haawi aku no au e like me ka oukou e olelo mai ai: aka, e haawi mai i ke kaikamahine i wahine na'u.
Begären av mig huru stor brudgåva och skänk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.»
13 Olelo hoopunipuni aku la na keikikane a Iakoba ia Sekema, a ia Hamora i kona makuakane, olelo lakou pela, no ka mea, ua hoohaumia oia ia Dina i ko lakou kaikuwahine.
Då svarade Jakobs söner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade skändat deras syster Dina,
14 Olelo aku la lakou ia laua, Aole e pono ia makou ke hana ia mea, ke haawi aku i ko makou kaikuwahine na ka mea i okipoepoe ole ia; no ka mea, he mea hoino ia no makou.
och sade till dem: »Vi kunna icke samtycka till att giva vår syster åt en man som har förhud; ty sådant hålla vi för skamligt.
15 Penei wale no ka makou e ae aku ai ia olua, a i like auanei oukou me makou, i okipoepoeia na kane o oukou a pau;
Allenast på det villkoret skola vi göra eder till viljes, att I bliven såsom vi, därigenom att allt mankön bland eder omskäres.
16 Alaila makou e haawi aku ai i ka makou kaikamahine na oukou, a e lawe hoi i na kaikamahine a oukou na makou; a e noho pu me oukou, a lilo kakou i hookahi poe kanaka.
Då skola vi giva våra döttrar åt eder och själva taga edra döttrar till hustrur; och vi skola då bo hos eder och bliva med eder ett enda folk.
17 Aka, ke hoolohe ole oukou i ka makou, e okipoepoeia'i; alaila e lawe aku makou i ka makou kaikamahine, a e hele.
Men om I icke viljen lyssna till oss och låta omskära eder, så skola vi taga vår syster och draga bort.»
18 A he oluolu ka lakou olelo ia Hamora, a me Sekema ke keiki a Hamora.
Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begärde.
19 Aole i hoopanee aku na kanaka opiopio la i ka hana ana ia mea; no ka mea, he makemake kona i ke kaikamahine a Iakoba: a ua oi aku kona maikai imua o ko ka hale a pau o kona makuakane.
Och den unge mannen dröjde icke att göra så, ty han hade fått behag till Jakobs dotter. Och han hade större myndighet än någon annan i hans faders hus.
20 Hele aku la o Hamora, laua o Sekema o kana keiki ma ka ipuka o ko laua kulanakauhale, a kamailio pu iho la me na kanaka o ko laua kulanakauhale, i kai ana aku,
Så trädde då Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till männen i staden och sade:
21 Ea, ke noho malie nei keia poe kanaka me kakou; nolaila, e hoonoho kakou ia lakou ma ka aina, e piele lakou iloko; no ka mea, o ka aina, aia hoi, ua akea ia no lakou; e lawe kakou i na kaikamahine a lakou i wahine na kakou, a e haawi aku hoi kakou i na kaikamahine a kakou na lakou.
»Dessa män äro fredligt sinnade mot oss; må vi alltså låta dem bo i landet och draga omkring där; landet har ju utrymme nog för dem. Vi vilja taga deras döttrar till hustrur åt oss och giva dem våra döttrar.
22 Penei wale no e ae mai ai ua poe kanaka la e noho me kakou, hookahi poe, i okipoepoeia na kane a pau o kakou, e like me lakou i okipoepoeia'i.
Men allenast på det villkoret skola männen göra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankön bland oss omskäres, likasom de själva äro omskurna.
23 Aole anei e lilo na kakou ko lakou poe holoholona iki, ka lakou waiwai, a me na holoholona nui a pau a lakou? E ae wale aku no kakou ia lakou, a e noho pu auanei lakou me kakou.
Och då bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vår tillhörighet. Må vi fördenskull allenast göra dem till viljes, så skola de bo kvar hos oss.»
24 Hoolohe aku la lakou ia Hamora a i kana keiki ia Sekema, o ka poe a pau i puka iwaho ma ka ipuka o kona kulanakauhale: a ua okipoepoeia na kane a pau, ka poe a pau i puka iwaho ma ka ipuka o kona kulanakauhale.
Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankön, så många som bodde inom hans stadsport, läto omskära sig.
25 A i ke kolu o ka la, ia lakou i eha ai, o na keikikane elua a Iakoba, o Simeona laua o Levi, na kaikunane o Dina, lalau aku la laua i na pahikaua a laua, hele aku la laua i ua kulanakauhale la me ka makau ole, a pepehi aku la i na kane a pau.
Men på tredje dagen, då de voro sjuka av såren, togo Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och överföllo staden oförtänkt och dräpte allt mankön.
26 Pepehi aku la laua ia Hamora, laua o Sekema o kana keiki me ka maka o ka pahikaua, lawe aku la hoi ia Dina iwaho o ka hale o Sekema, a hele aku la iwaho.
Också Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin väg.
27 Held mai la na keiki a Iakoba i ka poe i pepehiia, a lawe pio ae la i ka waiwai o ke kulanakauhale; no ka mea, ua hoohaumia lakou i ko lakou kaikuwahine.
Och Jakobs söner kommo över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit skändad;
28 Lawe pio aku la hoi lakou i na hipa a lakou, a me na bipi a lakou, a me na hoki a lakou, me ko loko o ke kulanakauhale, a me ko ke kula,
de togo deras får och fäkreatur och åsnor, både vad som fanns i staden och vad som fanns på fältet.
29 Me ko lakou waiwai a pau, me ka lakou kamalii a pau, a me na wahine a lakou, na pau ia lakou i ka hoopioia; a hao ae la lakou i na mea a pau o ka hale.
Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor förde de bort såsom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
30 Olelo aku la o Iakoba ia Simeona laua o Levi, Ua hoopilikia mai olua ia'u, i pilau aku ai au iwaena o na kanaka o ka aina nei, iwaena o ka Kanaana a me ka Perezi: a owau la e, he poe uuku ko'u, e hoakoakoa mai auanei lakou e ku e ia'u, a e pepehi mai ia'u, a e make auanei au me ko ka Hale o'u.
Men Jakob sade till Simeon och Levi: »I haven dragit olycka över mig, då I nu haven gjort mig förhatlig för landets inbyggare, kananéerna och perisséerna. Mitt folk är allenast en ringa hop; man skall nu församla sig mot mig och slå mig ihjäl; så skall jag med mitt hus förgöras.»
31 I mai la lakou, E pono anei e hana mai ia i ko makou kaikuwahine, me he wahine hookamakama la?
Men de svarade: »Skulle man då få behandla vår syster såsom en sköka?»
