Galatia 3
1 E NA Galatia naaupo, nawai oukou i hoowalewale mai i hoo lohe ole ai oukou i ka oiaio, imua o ko oukou maka ua waihoia o Iesu Kristo i kaulia ma ke kea iwaena o oukou?
I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
2 Eia wale no ko'u makemake e hoikeia mai e oukou; Ma na hana o ke kanawai anei i loaa'i ia oukou ka Uhane, a ma ka hoolohe aku o ka mauaoio anei?
Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
3 Pela anei ko oukou naaupo? i hoomaka iho ai oukou ma ko ka Uhane, a ke hooki nei anei oukou ma ko ke kino?
Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
4 Ua make hewa anei kela mau mea pilikia i hiki mai ai io oukou la? ina pela ua make hewa paha.
Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
5 No ia hoi, o ka mea i haawi mai i ka Uhane no oukou, a hana mai hoi i na hana mana iwaena o oukou, ma na hana o ke kanawai anei ia, a ma ka hoolohe ana o ka manaoio anei?
Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
6 E like me Aberahama i manaoio ai i ke Akua, a na hooliloia'e ia i pono nona.
i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
7 No ia mea, e ike oukou, o ka poe ma ka manaoio, o lakou ka poe keiki na Aberahama.
Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8 Ike e iho la ka palapala hemolele, e hoopono ana ke Akua i na lahuikanaka ma ka manaoio, hai e aku la ia mamua i ka euanelio ia Aberahama, Ma on aku la e hoopomaikaiia'i na lahuikanaka a pau.
Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
9 Nolaila hoi, o na mea ma ka manaoio, na hoopomaikai pu ia lakou me Aberahama ka mea manaoio.
Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10 No ka mea, o ka poe a pau ma na hana o ke kanawai, aia no lakou malalo o ka hoahewaia; penei i palapalaia'i, E hoahewaia'ku na mea a pau i hoomau ole o hana i na mea a pau i kakauia maloko o ka buke o ke kanawai.
Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
11 Aka, ua akaka keia, aole kekahi e hoaponoia imua o ke Akua ma ke kanawai: no ka mea, O ka mea i pono, e ola ia ma ka manaoio.
Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
12 A o ke kanawai, aole ia ma ka manaoio: aka, o ke kanaka e hana ana ia mau mea, e ola ia ilaila.
Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
13 Ua hoola ae la o Kristo ia kakou mai ka hoahewaia e ke kanawai, i kona lilo ana i ka hoahewaia no kakou: no ka mea, na palapalaia, Ua hoahewaia na mea a pau i kauia maluna o ka laau:
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
14 I kau mai ai ka hoopomaikaiia o Aberahama maluna o ko na aina e ma o Iesu Kristo la: i loaa mai ai ia kakou ma ka manaoio ka mea i oleloia mai ka Uhane.
Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15 E na hoahanau, ke olelo aku nei au ma ka ke kanaka; Ina i hoopania ka berita a kanaka wale no, aole kekahi e hoole ia mea, aole hoi e hana hou.
Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16 A ua haiia mai no na olelo ia Aberahama a me kana mamo. Aole ia i olelo mai no na mamo he nui; aka, no ka mea hookahi, No kau mamo, oia hoi o Kristo.
Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
17 O keia ka'u o olelo aku nei, o ka berita i hoopaa e ia mamua e ke Akua no Kristo, aole e hiki i ke kanawai i kania mahope mai o na haneri makahiki eha a me kanakolu ke hoole aku, i haule ai ka olelo.
Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18 A ina ma ke kanawai ka hooili ana, aole no ia ma ka olelo: aka, na ke Akua ia i haawi wale mai ia Aberahama ma ka olelo.
Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19 I me aha hoi ke kanawai? Ua kauia mai ia no na hala, a hiki mai ka mamo nona ka olelo; a na hoolahaia'e la ia e na anela ma ka lima o ka mea uwao.
Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20 A o ka mea uwao, aole ia no ka mea hookahi; aka, o ke Akua, hookahi no ia.
Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21 Ua ku e no anei ke kanawai i na olelo a ke Akua? Aole loa: no ka mea, ina i haawiia mai ke kanawai e hiki ia ia ke hoola, ina no ma ke kanawai ka pono.
Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22 Aka, ua papapau pu na mea a pau i ka palapala hemolele malalo o ka hewa, i haawiia mai ai ka olelo ma ka manaoio ia Iesu Kristo na ka poe manaoio aku.
Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23 A mamua o ka hiki ana mai o ka manaoio, ua hoopaaia kakou malalo o ke kanawai, ua pio hoi a hiki i ka manawa e hoakakaia mai ai ka manaoio.
Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24 Nolaila, ua lilo ae la ke kanawai i kumualakai no kakou io Kristo la, i hoaponoia mai ai kakou ma ka manaoio.
Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25 Aka, i ka hiki ana mai o ka manaoio, aole o noho hou kakou malalo o ke kumualakai.
Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26 No ka mea, he poe keiki oukou a pau na ke Akua ma ka manaoio ia Kristo Iesu.
Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27 No ka mea, o na mea a pau o oukou i hapetisoia iloko o Kristo, ua aahu iho oukou ia Kristo.
ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28 Aole he Iudaio, aole hoi he Helene, aole he mea paa, aole hoi he mea paa ole, aole he kane, aole hoi he wahine; no ka mea, hookahi no oukou a pau iloko o Kristo Iesu.
Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29 Ina paha no Kristo oukou, alaila he poe mamo oukou na Aberahama, a me na hooilina hoi mamuli o ka olelo hoopomaikai.
Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
