< Esetera 6 >

1 I A po, aole i hiki i ke alii ke hiamoe, a kauoha ae la ia e laweia mai ka buke mooolelo o na oihana; a heluheluia ia imua o ke alii.
In derselben Nacht konnte der König nicht schlafen, und er ließ das Buch der Denkwürdigkeiten, die Chronik, herbringen; daraus wurde dem Könige vorgelesen.
2 A loaa iho la ka palapala o ko Moredekai hai ana no Bigetana, a me Teresa, na luna elua o ke alii i kiai ai i ka puka, a imi i wahi e hiki ai, ke kau i ka lima maluna o ke alii o Ahasuero.
Da fand sich, daß darin geschrieben war, wie Mardochai angezeigt habe, daß Bigtana und Teres, die beiden Kämmerer des Königs, die an der Schwelle hüteten, darnach getrachtet hatten, Hand an den König Ahasveros zu legen.
3 Ninau ae ke alii, Heaha ka mea maikai, a me ka mea nui i hanaia'i ia Moredekai, no keia mea? I aku la na kauwa a ke alii i ka poe i lawelawe nana, Aohe mea i hanaia nona.
Und der König sprach: Was für Ehre und Würde haben wir dafür Mardochai zuteilwerden lassen? Da sprachen die Knappen des Königs, die ihm dienten: Man hat ihm gar nichts gegeben!
4 Ninau ae la ke alii, Owai la ma ka pahale? Ua hiki mai o Hamana ma ka pahale mawaho o ka hale o ke alii e olelo i ke alii, e liia o Moredekai ma ke olokea ana i hoomakaukau ai nona.
Und der König fragte: Wer ist im Hofe? Nun war Haman gerade in den äußern Hof des königlichen Hauses gekommen, um dem König zu sagen, er solle Mardochai an den Galgen hängen lassen, den er für ihn bereitet hatte.
5 I aku la na kauwa a ke alii ia ia, Aia, ke ku mai la o Hamana ma ka pahale. I mai la ke alii, E hele mai la iloko.
Da sprachen des Königs Knappen zu ihm: Siehe, Haman steht im Hof! Der König sprach: Er soll hereinkommen!
6 Alaila, komo aku la o Hamana. Ninau mai la ke alii ia ia, Heaha ka mea e hanaia'i no ke kanaka a ke alii e manao nei e hoohanohano? Nalu iho la o Hamana maloko o kona naau, Owai ka mea a ke alii e makemake nei e hoohanohano, aoleanei owau?
Als nun Haman hereinkam, sprach der König zu ihm: Was soll man dem Manne tun, den der König gern ehren wollte? Haman aber dachte in seinem Herzen: Wem anders sollte der König Ehre erweisen wollen als mir?
7 I aku la o Hamana i ka alii, No ke kanaka a ke alii e makemake nei e hoohanohano,
Und Haman sprach zum König: Für den Mann, welchen der König gern ehren wollte,
8 E laweia mai ka lole alii a ke alii i komo ai, a me ka lio a ke alii i holoholo ai, a me ka leialii i hooleiia'i kona poo;
soll man ein königliches Kleid, welches der König selbst getragen hat, herbringen und ein Pferd, darauf der König reitet und auf dessen Kopf eine königliche Krone gesetzt worden ist.
9 A e haawiia ua lole la, a me ka lio i ka lima o kekahi o na'lii koikoi o ke alii, i hoaahu ai lakou i ke kanaka a ke alii i makemake ai e hoohano, a e hooholo lakou ia ia maluna o ka lio ma ke alanui o ke kulanakauhale, a e kala aku mamua ona, Pela e hanaia'i ke kanaka a ke alii e makemake ai e hoolanilani.
Und man soll das Kleid und das Pferd den Händen eines der vornehmsten Fürsten des Königs übergeben, damit man den Mann bekleide, welchen der König gern ehren wollte, und ihn auf dem Pferde in den Gassen der Stadt umherführen und vor ihm her ausrufen lassen: So tut man dem Manne, den der König gern ehren will!
10 Alaila, olelo mai la ke alii ia Hamana, E wikiwiki oe, e lawe i ka lole, a me ka lio, me au i olelo ai, a e hana aku oe pela ia Moredekai, i ka Iudaio, ka mea e noho la ma ka pukapa o ke alii. Mai hoohaule i kekahi o na mea a pau au i olelo mai nei.
Da sprach der König zu Haman: Eile, nimm das Kleid und das Pferd, wie du gesagt hast, und tue also mit Mardochai, dem Juden, der vor dem Königstor sitzt; es soll nichts fehlen von allem, was du gesagt hast!
11 Alaila, lawe o Hamana i ka lole a me ka lio, a hoaahu iho la ia Moredekai, a hooholo ae la ia ia maluna o ka lio, ma ke alanui o ke kulanakauhale, a kala aku la imua ona, Pela no e hanaia mai ai i ke kanaka a ke alii e makemake ai e hoohanohano.
Da nahm Haman das Kleid und das Pferd und bekleidete Mardochai und führte ihn auf die Gassen der Stadt und rief vor ihm her: So tut man dem Manne, den der König gern ehren will!
12 Hele hou aku la o Moredekai i ka pukapa o ke alii; aka, o Hamana, wikiwiki ae la ia i kona hale, me ke kaniuhu, a ua pulouia kona poo.
Darauf kehrte Mardochai zum Königstor zurück; Haman aber eilte traurig und mit verhülltem Haupte nach Hause.
13 Hai aku la o Hamana i kana wahine ia Zeresa, a i kona poe makamaka a pau i na mea a pau i loaa ai ia ia. Alaila, olelo mai la ia ia kona poe kanaka akamai, a me kana wahine o Zeresa, Ina no ka hanauna Iudaio o ua Moredekai la, a ua haule oe imua ona i keia wa, aole no oe e lanakihi maluna one, aka, e oiaio no, e haule no oe imua ona.
Und Haman erzählte seinem Weibe Seres und allen seinen Freunden alles, was ihm begegnet war. Da sprachen seine Weisen und sein Weib Seres zu ihm: Wenn Mardochai, vor dem du zu fallen angefangen hast, von dem Samen der Juden ist, so vermagst du nichts wider ihn, sondern du wirst gänzlich vor ihm fallen!
14 A ia lakou e kamailio pu ana me ia, hiki ae la na luna o ke alii, a wikiwiki lakou e lawe aku ia Hamana i ka ahainu a Esetera i hoomakaukau ai.
Während sie aber noch mit ihm redeten, kamen die Kämmerer des Königs und beeilten sich, Haman zu dem Mahle zu bringen, welches Esther zugerichtet hatte.

< Esetera 6 >