Oihana 23
1 HAKA pono mai la o Paulo i ka ahalunakanawai, i mai la, E na kanaka, na hoahanau, ua noho kupa wau me ka lunaikehala maikai wale no i ke Akua a hiki mai nei i keia la.
Då såg Paulus på Rådet, och sade: I män och bröder, jag hafver vandrat för Gudi uti ett godt samvet, allt intill denna dag.
2 Kena ae la ke kahuna nui o Anania i ka poe e ku kokoke ana io na la, e pai ia ia ma ka waha.
Då böd den öfverste Presten Ananias dem som der när stodo, att de skulle slå honom på munnen.
3 Alaila, i aku la o Paulo ia ia, E pai mai no hoi ke Akua ia oe, e ka paia i hookeokeoia. Ke noho nei anei oe e hooko mai i ke kanawai ia'u, a ke kena mai nei anei oe, e paiia mai au ma ka mea ku ole i ke kanawai.
Då sade Paulus till honom: Gud skall slå dig, du hvitmenada vägg. Sitter du och skall döma mig efter lagen, och bjuder slå mig emot lagen?
4 Olelo mai la ka poe o ku ana ilaila. Ke olelo ino nei anei oe i ke kahuna nui o ke Akua?
Och de der när stodo sade: Bannar du Guds öfversta Prest?
5 I aku la o Paulo, E na hoahanau, aole au i ike, o ke kahuna nui ia. No ka mea, ua palapalaia mai, Mai olelo hoino aku oe i ke alii o kou poe kanaka.
Då sade Paulus: Jag visste icke, käre bröder, att han var öfverste Prest; ty det är skrifvet: Du skall icke banna dins folks öfversta.
6 A ike aku la o Paulo, he poe Sadukaio kekahi o lakou, a he poe Parisaio kekahi, alaila hea aku la ia ma ka ahalunakanawai, E na kanaka, na hoahanau, he Parisaio wau, he keiki na kekahi Parisaio; a no ka manaolana i ke alahouana o ka poe make, ua hookolokoloia mai nei au.
Och efter Paulus väl visste, att en part af dem voro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han inför Rådet: I män och bröder, jag är en Pharisee, och en Pharisees son; jag varder dömder för hoppet och de dödas uppståndelses skull.
7 A i kana olelo ana pela, kuee iho la ka poe Parisaio, a me ka poe Sadukaio; a mokuahana iho la ua aha kanaka la.
Och då han det sagt hade, vardt en tvedrägt emellan de Phariseer och de Sadduceer; och hopen vardt söndrad.
8 No ka mea, ua olelo mai ka poe Sadukaio, aole alahouana, aole anela, aole uhane; aka, o ka poe Parisaio, hooiaio no lakou i keia mau mea elua.
Ty de Sadduceer säga, att ingen uppståndelse är, och ingen Ängel, och ingen Ande; men de Phariseer bekänna båda.
9 Nui loa iho la ka uwa; ku mai la na kakauolelo no ka poe Parisaio, hoopaapaa ikaika ae la lakou, i ae la, Aole loaa ia makou ka hewa iloko o keia kanaka. A ina he uhane, a he anela paha i olelo mai ia ia, mai ku e kakou i ke Akua.
Och så vardt ett stort rop. Och de Skriftlärde af det Phariseiska parti stodo upp, och begynte kämpas, och sade: Vi finnom intet ondt med den mannen; om så kan hända, att Anden hafver talat med honom, eller en Ängel, så låt oss icke strida emot Gud.
10 Nui loa iho la ke kuee, no ia mea, makau ae la ka lunatausani o weluwelu o Paulo ia lakou, kena ae la ia i ka poe koa e iho ilalo, a e kaili mai ia ia mailoko mai o lakou, a e alakai aku ia ia iloko o ka pakaua.
Och efter det begynte varda ett stort upplopp, fruktade öfverste höfvitsmannen, att de skulle sönderslita Paulum, och lät krigsknektarna gå ned, och rycka honom bort ifrå dem, och föra honom i lägret.
11 A ia po iho, ku mai la ka Haku imua ona, i mai la, E hoolana oe, e Paulo; no ka mea, e like me kou hoike ana aku ia'u ma Ierusalema nei, pela no hoi oe e hoike aku ai ia'u ma Roma.
Om nattena derefter stod Herren när honom, och sade: Var vid ett godt mod, Paule; ty såsom du hafver vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.
12 A wanaao, ohumu kuikahi mai la kekahi poe Iudaio e hoohalua ia ia, hoohiki ae la, aole loa lakou e ai, aole hoi e inu, a pepehi lakou ia Paulo.
Då dager vardt, slogo sig tillhopa någre af Judarna, och förbannade sig, att de varken äta eller dricka skulle, tilldess de hade dräpit Paulum.
13 He kanaha lakou a keu aku i ohumu pela i keia hoohalua ana.
Och voro mer än fyratio män, som så hade svorit sig tillhopa.
14 Hele mai la lakou i na kahuna nui a me na lunakahiko, i mai la, Ua hoohiki makou ia makou iho i kahi hoino nui, aole loa makou e ai a pepehi makou ia Paulo.
Desse gingo till de öfversta Presterna, och till de äldsta, och sade: Vi hafve, vid förbannelse, bepligtat oss sjelfva ingenting smaka, tilldess vi hafve dräpit Paulum.
15 No ia mea, ano, e nonoi aku oukou me ka ahalunakanawai i ka lunatausani, e kai mai ia ia io oukou nei, i ka la apopo, me he mea la e ninau hou aku i mea e akaka'i nona: a o makou nei, ua makaukau makou e pepehi ia ia i ka wa aole ia e hiki kokoke mai.
Så mån I nu förkunna öfversta höfvitsmannenom och Rådet, att han hafver honom fram för oss i morgon, lika som vi ville få veta något vissare om honom; men förr än han kommer fram, äre vi redo till att dräpa honom.
16 A lohe ke keikikane a ke kaikuwahine o Paulo i ko lakou hoohalua ana, hele aku la ia, komo aku la iloko o ka pakaua, a hai aku la ia Paulo.
Då Pauli systerson hörde sådana försåt, kom han, och gick in i lägret, och bådade det Paulo.
17 Alaila, hea aku la o Paulo i kekahi o na lunahaneri, i aku la ia ia, E alakai oe i keia kanaka opio i ka lunatausani; no ka mea, he olelo kana e hai aku ai ia ia.
Då kallade Paulus till sig en af de underhöfvitsmän, och sade: Haf denna ynglingen bort till öfversta höfvitsmannen; ty han hafver något undervisa honom.
18 Nolaila, lawe ae la oia ia ia, alakai aku la i ka lunatausani, i aku la, I hea mai nei ia'u o Paulo ka mea i paa, a nonoi mai ia'u e alakai mai i keia kanaka opio ia oe, he olelo kana e hai aku ai ia oe.
Och han tog honom med sig, och hade honom till öfversta höfvitsmannen, och sade: Paulus, som bunden är, kallade mig till sig, och bad att jag skulle hafva denna ynglingen till dig, som något hafver säga dig.
19 Alaila, lalau ae la ka lunatausani i kona lima, a hele malu ae la, ninau aku la, Heaha kau mea e hai mai ia'u?
Då tog öfversta höfvitsmannen honom vid handena, och gick afsides med honom, och frågade honom: Hvad är det som du hafver undervisa mig?
20 I aku la ia, Ua ohumu ka poe Iudaio e nonoi aku ia oe e kai aku ia Paulo i ka ahalunakanawai, i ka la apopo, me he mea la e ninau hou aku i mea nona e akaka'i.
Då sade han: Judarna hafva samfällt sig att de vilja bedja dig, att du skall i morgon låta Paulum komma ut för Rådet, såsom de ville utfråga något vissare om honom.
21 Mai ae aku oe ia lakou; no ka mea, ke hoohalua nei nona hookahi kanaha kanaka, a keu o lakou; ua hoohiki lakou ia lakou iho i kahi hoino nui, aole e ai, aole hoi e inu, a pepehi lakou ia ia: Ano hoi ke makaukau nei lakou, e kakali ana no kau olelo.
Men lyd dem intet; ty mer än fyratio män af dem vilja vara i försåt för honom, de sig förbannat hafva, att de icke skola äta eller dricka, tilldess de hafva dräpit honom; och nu äro de redo, och vänta att du det utlofva skall.
22 Nolaila kuu mai la ka lunatausani i ua kanaka opio la, papa mai la, Mai hai ae oe i kekahi kanaka i kou hoike ana mai ia'u i keia mau mea.
Sedan lät öfversta höfvitsmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom att han för ingom säga skulle, att han honom sådant undervist hade;
23 Nolaila, kii aku la ia i na lunahaneri elua, i aku la, E hoomakaukau i na koa, elua haneri, e hele i Kaisareia, a me na hoohololio, he kanahiku, a me na kanaka ihe, elua haneri, i ke kolu o ka hora o ka po;
Och kallade till sig två underhöfvitsmän, och sade: Görer redo tuhundrade krigsknektar, att de fara till Cesareen; och sjutio resenärar, och tuhundrade skyttar, till tredje timman på natten.
24 A e hoomakaukau i na holonolona hoi, i kau lakou ia Paulo maluna, a e lawe maikai aku ia ia io Pelika la, i ke alii kiaaina.
Och tillreder någon fartyg, der man kan sätta Paulum uppå, att de måga föra honom oskaddan till landshöfdingan Felicem.
25 Kakau aku la ia i kekahi palapala, penei;
Och skref ett bref vid detta sinnet:
26 O Kelaudio Lusia, i ke alii kiaaina hanohano, ia Pelika, aloha:
Claudius Lysias, dem mägtiga landshöfdinganom Felici, helso.
27 Ua hopuia keia kanaka e na Iudaio, a mai pepehiia oia e lakou; alaila, hiki e aku la au me ka poe koa, a hoopakele ia ia, no ko'u lohe ana, he Roma ia.
Denna mannen hade Judarna gripit, och ville dödat honom; och der kom jag till med krigsfolket, och tog honom ifrå dem, efter jag förnam att han var en Romare.
28 A i kou ake ana e ike i ke kumu a lakou i hoopii ai ia ia, kai ae la au ia ia iloko o ko lakou ahalunakanawai:
Och när jag ville veta sakena, som de hade emot honom, lät jag honom komma inför deras Råd.
29 A ike aku la au ia ia, ua hoopiiia oia no kekahi mau mea o ko lakou kanawai, aole hoi lakou i hoopii mai ia ia, ma ka mea e pono ai ka make, a me ka paa.
Så fann jag att han skyllder vardt om någor spörsmål i deras lag; och dock ingen skuld hade, som död eller häktelse värd var.
30 A i haiia mai ia'u ka hoohalua ana o na Iudaio i ua kanaka la, hoouna koke aku la au ia oe, a kauoha aku la no hoi i ka poe i hoopii mai ia ia, e hai aku imua ou i ka mea a lakou i ike ai ia ia. Aloha oe.
Och vardt mig undervist om försåt, som Judarna hade beställt för honom; och straxt sände jag honom till dig, och böd hans åklagare att, hvad de hafva emot honom, det skola de säga dig. Farväl.
31 Alaila, lawe ae la ka poe koa ia Paulo, e like me ke kena ana mai ia lakou, a alakai aku la ia ia i ka po, i Anetipateri.
Då togo krigsknektarna Paulum, efter som dem befaldt var, och förde honom om nattena till Antipatridem.
32 A ia la ae, waiho iho la lakou i ka poe hoohololio, e hele pu me ia, a hoi aku la lakou i ka pakaua.
Och dagen derefter läto de resenärarna följa honom, och de kommo igen i lägret.
33 A hiki aku la lakou i Kaisareia, haawi aku la lakou i ka palapala i ke alii kiaaina, a hooku iho la ia Paulo imua ona.
När de kommo till Cesareen, och fingo landshöfdingan brefvet, hade de ock desslikes Paulum fram för honom.
34 A heluhelu iho la ke alii, a ninau mai la ia, No ka panalaau hea ia? A lohe ia, no Kilikia,
Då landshöfdingen hade läsit brefvet, och frågat honom, af hvad land han var, och hade förstått, att han var af Cilicien, sade han:
35 I mai la ia, A hiki mai ka poe hoopii ia oe, alaila e hoolohe aku au ia oe. Kauoha ae la ia e malamaia oia maloko o ko Herode hale alii.
Jag vill höra dig, när dine åklagare komma ock tillstädes; och lät förvara honom uti Herodis Rådhus.
