Korineto II 3
1 E HOOMAKA hou anei makou e hoomaikai aku ia makou iho? a e hemahema anei makou e like me kekahi poe i na palapala hoike ia oukou, a i na palapala hoike mai o oukou mai?
Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
2 O oukou no ka makou palapala i kakauia maloko o ko makou naau, i ikeia a i heluheluia e na kanaka a pau.
Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 No ka mea, ua hoike akaka ia, o oukou no ka Kristo palapala a makou i hana'i, i kakauia aole me ka inika, aka, me ka Uhane o ke Akua ola; aole maloko o na papa pohaku aka, maloko o na papa io o ka naau.
Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4 Pela ko makou manao maopopo i ke Akua ma o Kristo la:
En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5 Aole hoi e hiki ia makou kekahi mea ma ko makou noonoo ana, o makou wale; aka, o ke Akua no ko makou mea e hiki ai.
Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6 Oia ka i hoomakaukau ia makou i kahuna no ke kauoha hou, aole ma ke kanawai, aka, ma ka Uhane: no ka mea, ke pepehi mai nei ke kanawai, a ke hoola mai nei ka Uhane.
som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
7 Ina paha ua nani ka oihana no ka make i kakauia maloko o na pohaku me na huaolelo, i hiki ole i na mamo a Iseraela ke haka pono aku i ka maka o Mose, no ke alohi o kona maka, ka mea e nalowale ana;
Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
8 Aole anei e oi nui aku ka nani o ka oihana o ka Uhane?
huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
9 No ka mea, ina paha he nani ko ka oihana hoohewa, he oiaio no, ua pakela aku ka nani o ka oihana hoapono.
Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
10 No keia mea, aohe nani o kela mea i hoouaniia pela, no keia pakela nani.
Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
11 Ina he nani ko kela mea i hoonalowaleia; oiaio, he nani ko ka mea e mau loa aku ana.
Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
12 No ia hoi, no ka loaa ana mai ia makou keia manaolana, he olelo wiwo ole ka makou:
Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
13 Aole like me Mose i uhi iho ai i kona maka i ka pale, i hiki ole i na mamo a Iseraela ke nana pono i ka hope o ua mea la e nalowale ana:
och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
14 Aka, ua hoopouliia ko lakou naau; no ka mea, a hiki i neia manawa, i ka heluhelu ana i ke kauoha kahiko, ua koe no ka pale, aole i weheia; ua pau no hoi ia mea ia Kristo.
Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
15 A i neia manawa, i ka heluhelu ana i ka Mose, e kau ana no ua pale la maluna o ko lakou naau.
Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
16 Aia huli mai ia i ka Haku, alaila e laweia aku no ua pale la.
Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
17 A o ka Haku, oia ka Uhane: a ma kahi e noho ai ka Uhane o ka Haku, ua noa ia wahi.
Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 Aka, me ka maka i uhi ole ia, ke ike aku nei makou a pau i ka nani o ka Haku, e like me ke aka ma ke aniani, a ua hoano hou ia makou ma ka like ana o ua aka la, ma ka nani e mahuahua ana, e ko ka Haku nona ka Uhane.
Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
