< Korineto II 10 >

1 O WAU iho, o Paulo, ka mea haahaa i ko'u noho ana me oukou, aka, ma kahi e ua au ko'u manao ia oukou, ke noi aku nei au ia oukou ma ke akahai a me ka oluolu o Kristo.
Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
2 Ke noi aku nei au, i aa ole ko'u naau me oukou, e like me ko'u manao e aa aku i kekahi poe e manao mai ana ia makou, ua holo makou mamuli o ke kino.
och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».
3 No ka mea, ke noho nei makou me ke kino, aole nae makou e kaua aku mamuli o ke kino.
Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.
4 (Aole no ke ao nei na mea kaua o ko makou kaua ana; aka, he ikaika nae i ke Akua o hoohiolo iho ai i na pakaua; )
Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.
5 E hoohiolo ana hoi i na manao, a me na mea kiekie a pau e hookiekie ana ae, e ku e i ka naanao o ke Akua, a e kai pio ana i na inanao a pau i ka hoolohe aku ia Kristo:
Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.
6 Ua makaukau hoi makou e hoopai aku i ka hookuli a pau, aia ku pono mai ko oukou hoolohe.
Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
7 Ke nana nei anei oukou i na mea ma ka helehelena? A i manao kekahi ia ia iho, ua lilo ia no Kristo, he pono no e manao hou ia ia iho, me ia i lilo ai no Kristo, pela no hoi makou i lilo ai no Kristo.
Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.
8 No ka mea, ina paha wau e kaena nui aku i ko makou mana a ke Akua i haawi mai ai ia makou no ke kukulu paa, aole no ka luku aku ia oukou, aole no au e hilahila:
Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.
9 I manao ole ia mai au e hooweliweli aku ana ia oukou ma na palapala.
Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.
10 Ke olelo ae la lakou, Ua koikoi a ua ikaika kana mau palapala; aka, ua palupalu kona kino ma ke kokoke, a o kana olelo ana, oia ke hoowahawahaia.
Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.»
11 O ka mea i olelo pela, eia kana e manao pono ai; e like me ka makou olelo ana ma ka palapala ma kahi e, pela io no auanei makou e hana aku ai ma ke kokoke.
Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.
12 Aole makou e hiki ke hoopili aku, aole hoi e hoohalike aku ia makou iho me kekahi poe e hoomaikai ana ia lakou iho; no ka mea, i ke ana ana ia lakou iho ma ko lakou iho, a i ka hoohalike ana ia lakou iho me ko lakou iho, aole i naauao lakou.
Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.
13 Aole makou e kaena i na mea i ana ole ia, aka, e like me ke ana o ka mokuna a ke Akua i haawi mai ai, e hiki aku ana io oukou la.
Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.
14 Aole makou i hele ma o aku o ko makou mokuna me he hiki ole aku io oukou la; aka, ua hiki aku hoi makou io oukou la me ka euanelio a Kristo.
Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.
15 Aole no makou e kaena aku i na mea i ana ole ia maloko o na hana a hai; aka, ke manao nei makou, aia mahuahua ae ko oukou manaoio, e hoonui loa ia'e makou e oukou maloko o ko makou mokuna,
När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,
16 I hai aku ai makou i ka euanelio ma o aku o ko oukou wahi, aole no hoi e kaena aku i na mea i hoomakaukau e ia mai maloko o ko hai mokuna.
att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.
17 A o ka mea e kaena ana, he pono no ia e kaena i ka ka Haku.
Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».
18 No ka mea, aole i aponoia mai ka mea hoomaikai ia ia iho, aka, o ka mea a ka Haku i hoomaikai mai.
Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.

< Korineto II 10 >