I Samuela 1

1 O KEKAHI kanaka no Ramataima-Zopima, no ka mauna o Eperaima, o Elekana kona inoa, ke keiki a Ierohama, ke keiki a Elihu, ke keiki a Tohu, ke keiki a Zupa, no Eperata:

I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.

2 Elua aua wahine; o Hana ka inoa o kekahi, a o Penina ka inoa o kekahi: a he mau keiki na Penina, aka, o Hana aohe ana keiki.

Han hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.

3 I kela makahiki keia makahiki, hele aku ua kanaka la mai kona kulanakauhale aku e hoomana, a e kaumaha aku ia Iehova o na lehulehu ma Silo; malaila na keiki elua a Eli, o Hopeni laua o Pinehasa, na kahuna a Iehova.

Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för att tillbedja och offra åt HERREN Sebaot i Silo, där Elis båda söner, Hofni och Pinehas, då voro HERRENS präster.

4 A hiki mai ka la a Elekana i kaumaha aku ai, haawi aku la ia i na haawina na Penina, na kana wahine, a na kana mau keikikane a pau, a na kana mau kaikamahine.

En dag offrade nu Elkana. Och han plägade giva sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel av offret;

5 A haawi papalua aku la ia na Hana; no ka mea, ua aloha aku oia ia Hana: aka, ua pa ia ia Iehova.

men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.

6 Hoonaukiuki aku la kona enemi ia ia, i mea e hoonaulu aku ai ia ia; no ka mea, ua hoopaa o Iehova i kona opu.

Men hennes medtävlerska plägade, för att väcka hennes vrede, mycket retas med henne, därför att HERREN hade gjort henne ofruktsam.

7 Pela kana i hana'i mai kela makahiki a keia makahiki, ia ia i pii aku ai i ka hale o Iehova, pela no ia i hoonaukiuki aku ai ia ia, a uwe iho la o Hana, aole ia i ai.

För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt intet.

8 Alaila ninau aku la o Elekana kana kane ia ia, E Hana, heaha kau i uwe ai? No ke aha la aole oe i ai? Heaha ka mea i kaumaha'i kou naau? Aole anei e oi aku ko'u pono ia oe imua o na keikikane he umi?

Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du? Varför äter du icke? Varför är du så sorgsen? Är jag icke mer för dig än tio söner?

9 Ku ae la o Hana mahope o ka lakou ai ana a me ka lakou inu ana ma Silo: a e noho ana o Eli ke kahuna maluna o ka noho ma ka lapauila o ka hale o Iehova.

En gång när de hade ätit och druckit i Silo hände sig, medan prästen Eli satt på sin stol vid dörren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp

10 Ua kaumaha kona naau, pule aku la oia ia Iehova, a uwe nui iho la.

och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt.

11 Hoohiki iho la ia i ka hoohiki ana, i aku la, E Iehova o na lehulehu, a i ike pono mai oe i ka ehaeha o kau kauwawahine, a i hoomanao mai ia'u, aole i hoopoina i kau kauwawahine, a i haawi mai hoi i keikikane no kau kauwawahine; alaila e hoolilo au ia ia no Iehova i na la a pau o kona ola ana; aole e hoopiliia mai ka pahi amu ma kona poo.

Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.»

12 A i kana pule nui ana imua o Iehova, nana aku la o Eli i kona waha.

När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt på hennes mun

13 Maloko o kona naau ka Hana olelo ana; akoako wale no kona lehelehe, aole i loheia kona leo: nolaila manao iho la o Eli, ua ona ia.

-- Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes icke -- då trodde Eli att hon var drucken.

14 Ninau aku la o Eli ia ia, Pehea la ka loihi o kou ona ana? E hoolei oe i kou waina mai ou aku la.

Därför sade Eli till henne: »Huru länge skall du bete dig såsom en drucken? Laga så, att ruset går av dig.»

15 Olelo aku la o Hana, i aku la, Aole, e kuu haku; he wahine ehaeha wau ma ka naau; aole au i inu i ka waina, aole i ka mea ona, aka, ua ninini aku au i kuu uhane imua o Iehova.

Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utgöt nu min själ för HERREN.

16 Mai manao mai oe i kau kauwawahine, he kaikamahine na ka hewa; no ka mea, no ka nui o kuu ehaeha ana, a me ke kaumaha, ua olelo iho nei au a keia wa.

Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.»

17 Olelo aku la o Eli, i aku la. O hele oe me ke aloha: a na ke Akua o ka Israela e hooko mai kau mea au i noi aku ai ia ia.

Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.»

18 I mai la ia, I loaa i kau kauwawahine ke aloha imua o kou maka. A hele aku la ua wahine la ma kona wahi i hele ai, a ai iho la, aole minamina hou kona maka.

Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer så sorgsen ut.

19 Ala ae la lakou i kakahiaka nui, a hoomana aku la imua o Iehova, a hoi aku la a hiki i ko lakou hale ma Rama: a ike iho la o Elekana ia Hana i kana wahine; a hoomanao mai la o Iehova ia ia.

Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne,

20 A hiki mai ka manawa mahope o ka Hana hapai ana, hanau mai la ia, he keikikane, a kapa aku la ia i kona inoa o Samuela; no ka mea, ua noi aku au ia ia ia Iehova.

Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»

21 A o ua kanaka la, o Elekana, a me ko kona hale a pau, hele aku la e kaumaha aku ia Iehova i ka mohai makahiki, a me kona hoohiki ana.

När sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp för att offra åt HERREN sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer,

22 Aka, aole hiki aku o Hana, no ka mea, olelo aku la ia i kana kane, Aia e ukuhiia'ku ai ke keiki, alaila lawe aku au ia ia, e ikea ia ma ke alo o Iehova, a e noho mau loa ia ilaila.

gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: »Jag vill vänta, till dess att gossen har blivit avvand, då skall jag föra honom med mig, för att han må ställas fram inför HERRENS ansikte och sedan stanna där för alltid.»

23 I mai la o Elekana kana kane ia ia, E hana oe i ka pono i kou manao: e noho, a hiki mai ka manawa e ukuhi aku ai oe ia ia; e hooko mai o Iehova i kana olelo. Noho iho la ka wahine e hanai i ke keiki, a hiki i ka wa e ukuhi aku ai ia ia.

Hennes man Elkana sade till henne: »Gör vad du finner för gott; stanna, till dess du har avvant honom; må HERREN allenast uppfylla sitt ord.» Så stannade då hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avvänja honom.

24 A i ka wa i ukuhi aku ai ia i ke keiki, lawe aku la oia ia ia me na bipikane ekolu, hookahi epa palaoa, hookahi hue waina hoi, a lawe aku la ia ia i ka hale o Iehova ma Silo: a opiopio no hoi ke keiki.

Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, jämte tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel; så förde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.

25 Pepehi iho lakou i ka bipikane, a lawe aku la i ke keiki ia Eli.

Och de slaktade tjuren och förde så gossen fram till Eli.

26 Olelo aku la ia, E kuu haku, ma kou ola ana, e kuu haku, owau no ka wahine i ku pu me oe maanei e pule ana ia Iehova.

Och hon sade: »Hör mig, min herre; så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN.

27 O keia keiki ka'u i pule aku ai; a ua haawi mai o Iehova ia'u i ka'u noi a'u i noi aku ai ia ia.

Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom.

28 No ia mea, ke haawi aku nei au ia ia no Iehova. I na la a pau o kona ela ana e haawiia oia no Iehova. A hoomana aku la lakou ia Iehova malaila.

Därför vill ock jag nu giva honom tillbaka åt HERREN; så länge han lever, skall han vara given åt HERREN.» Och de tillbådo där HERREN. Namnet Samuel är sammansatt av två hebreiska ord som betyda höra och Gud. Se Avvänja i Ordförkl.