Korineto I 11
1 E HAHAI mai oukou ia'u, e like me au ia Kristo.
Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2 E na hoahanau, ke hoomaikai aku nei au ia oukou i ko oukou hoomanao ana mai ia'u ma na mea a pau, a me ko oukou malama ana i na oihana, e like me ko'u haawi ana aku ia oukou.
Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Ke makemake nei au e ike oukou, o Kristo no ke poo o na kanaka a pau; a o ke kane, oia ke poo o ka wahiue; a o ke Akua hoi, oia ko Kristo poo.
Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 O kela Kane keia kane e pule ana, a e wanana ana me ka uhiia o ke poo, ua hoohilahila ia i kona poo.
Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 A o kela wahine keia wahine, e pule ana, a e wanana ana me ka uhi ole ia o ke poo, ua hoohilahila ia i kona poo; no ka mea, ua like no ia me ke amuia.
Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 No ka mea, ina aole e uhiia ka wahine, e amuia oia; aka, ina he mea hilahila i ka wahine, ke amuia a ke akoia, alaila, e uhiia oia.
Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 Aole hoi e pono ke uhiia ko ke kane poo, no ka mea, oia ka mea like, a me ka nani o ke Akua; aka, o ka wahine, oia ka nani o ke kane.
En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 Aole na ka wahine mai ke kane; na ke kane mai ka wahine.
Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 Aole hoi i hanaia ke kane na ka wahine; o ka wahine no ua ke kane.
Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Nolaila he pono no i ka wahine e uhiia kona poo, no na anela.
Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
11 Aole hoi he kane wale no me ka wahine ole; aole he wahine wale no me ke kane ole iloko o ka Haku.
Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 E like me ka wahine, na ke kane mai, pela no ke kane, no ka wahine mai ia; a na ke Akua mai na mea a pau.
Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 O oukou iho e noonoo pono; he mea maikai anei no ka wahine, ke pule i ke Akua, me ka uhi ole ia?
Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Aole anei i ao mai na mea maoli ia oukou, ina e loloa ka lauoho o ke kane, he mea hilahila ia nona?
Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 Aka ina i loloa ka lauoho o ka wihine, he mea ia e nani ai; no ka mea, na haawiia mai kona lauoho i uhi nona.
men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Aka, ina i manao kekahi e hoopaapaa, aole pela ko makou aoao, aole hoi ko na ekalesia o ke Akua.
Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 I keia mea a'u o hai aku nei, aole au e hoomaikai aku ia oukou, no ka mea, i ko oukou akoakoa ana, aole no ka pono, no ka hewa no:
Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 No ka mea, eia ka mua, i ko oukou akoakoa ana ma ka ekalesia, he lohe ko'u, ua ku e oukou i kekahi i kekahi; a ke manao nei kahi naau o'u he oiaio.
Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 E oiaio no, e hiki mai no ka manao ku e iwaena o oukou; i maopopo mai ka poe i aponoia iwaena o oukou.
Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 I ko oukou akoakoa ana i kahi hookahi, aole ia e ai i ka ahaaina a ka Haku;
När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 No ka mea, i ka oukou ahaaina ana, ai wikiwiki no kola mea keia mea i kana ai iho, a ua poloii kekahi, a ua ona kekahi.
ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Aole anei o oukou hale, malaila e ai ai, a e inu ai? Ke hoonwahawaha nei anei oukou i ka ekalesia o ke Akua, me ka hoohilahila i ka poe nele? Pehea la wau e olelo aku ai ia oukou? E hoomaikai anei au ia oukou i keia? Aole au e hoomaikai.
Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 No ka mea, ua loaa ia'u na ka Haku mai, ka mea a'u i haawi aku ai na oukou. O ka Haku o Iesu, i ka po ana i kumakaiaia'i, lalau aku la ia i ka berena:
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 A pau ka hoalohaloha ana, wawahi iho la ia, i aku la, E lawe oukou, e ai; eia no ko'u kino i wawahiia no oukou. E hana oukou i keia me ka hoomanao mai ia'u.
och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
25 Pela no hoi ke kiaha, mahope o ka ai ana, i aku la, O keia kiaha, o ke kauoha hou ia iloko o ko'u koko. E hana oukou i keia, i ko oukou wa e inu ai, me ka hoomanao mai ia'u.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
26 No ka mea, i na wa a pau loa a oukou e ai ai i keia berena, a o inu hoi i keia kiaha, e hai aku ana oukou i ka make o ka Haku, a hiki hou mai ia.
Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Nolaila, o ka mea e ai i keia berena, a e inu i ko ke kiaha o ka Haku, me ka pono ole, ua hewa ia i ke kino a me ke koko o ka Haku.
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 E noonoo ke kanaka ia ia iho, a pela ia e ai ai i ka berena, a e inu ai hoi i ko ke kiaha.
Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 No ka mea, o ke kanaka nana e ai, a e inu hoi me ka pono ole, ua ai no ia a ua inu i ka hoahewaia nona iho, no kona hoomaopopo ole ana i ke kino o ka Haku.
Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Nolaila, ua nui loa ka poe o oukou i nawaliwali, a i maimai, a ua nui no ka poe i moe.
Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Ina i hookolokolo kakou ia kakou iho, alaila, aole kakou e hoahewaia mai.
Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 Aka, i ko kakou hoahewaia ua hahania kakou e ka Haku, i ole ai kakou e hoahewa pu ia me ko ke ao nei.
Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 No ia mea, e o'u hoahanau e, i ko oukou akoakoa ana e ai ai, e kakali oukou i kekahi i kekahi.
Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 A ina e pololi kekahi, e ai ia ma kona wahi iho; i ole oukou e hoohewaia, i ko oukou akoakoa ana. A o na mea e ae, a hiki aku an, na'u no ia e hooponopono aku.
Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
