Zabura 94

1 Ya Ubangiji, Allahn da yake ramuwa, Ya Allah wanda yake ramuwa, ka haskaka.

Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.

2 Ka tashi, ya Alƙalin duniya; ka sāka wa masu girman kai abin da ya dace da su.

Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.

3 Har yaushe mugaye, ya Ubangiji har yaushe mugaye za su yi ta murna?

Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;

4 Suna ta yin maganganun fariya; dukan masu aikata mugunta sun cika da fariya.

Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?

5 Suna murƙushe mutanenka, ya Ubangiji; suna danne gādonka.

Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.

6 Suna kashe gwauraye da kuma baƙi; suna kisan marayu.

Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;

7 Suna ce, “Ubangiji ba ya gani; Allah na Yaƙub bai kula ba.”

Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.

8 Ku mai da hankali, ku marasa azanci a cikin mutane; ku wawaye, yaushe za ku zama masu hikima?

Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?

9 Shi da ya sa kunne ba don a ji ba ne? Shi da ya yi ido ba don yă gani ba ne?

Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?

10 Shi da yake yi wa al’ummai horo ba ya hukunci ne? Shi da yake koya wa mutum ba shi da sani ne?

Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.

11 Ubangiji ya san tunanin mutum; ya san cewa tunaninsu banza ne.

Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.

12 Mai albarka ne mutumin da ka yi masa horo, ya Ubangiji, mutumin da ka koyar daga dokarka;

Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;

13 kana ba shi sauƙi a lokacin wahala, sai har an haƙa rami wa mugaye.

Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.

14 Gama Ubangiji ba zai ƙi mutanensa ba; ba zai taɓa yashe gādonsa ba.

Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.

15 Za a sāke kafa hukunci a kan adalci, kuma dukan masu adalci a zuciya za su bi shi.

Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.

16 Wane ne zai yi gāba da mugaye domina? Wane ne zai ɗauki matsayi ya yi gāba da masu aikata mugunta domina?

Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?

17 Da ba don Ubangiji ya yi mini taimako ba, da tuni na zauna shiru a wurin mutuwa.

Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.

18 Sa’ad da na ce, “Ƙafata na santsi,” ƙaunarka, ya Ubangiji, ta riƙe ni.

Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.

19 Sa’ad da alhini ya yi yawa a cikina, ta’aziyyarka ta kawo farin ciki wa raina.

Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.

20 Zai yiwu kursiyin da ya cika da lalaci yă haɗa kai da kai, wanda yake kawo azaba ta wurin abin da ya zartar?

Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.

21 Sun yi ƙungiya tare a kan mai adalci suka yanke wa marar laifi hukuncin mutuwa.

De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.

22 Amma Ubangiji ya zama kagarata, Allahna kuma dutsen da nake samun mafaka.

Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.

23 Zai sāka musu saboda zunubansu yă kuma hallaka su saboda muguntarsu; Ubangiji Allahnmu zai hallaka su.

Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.