Zabura 47

1 Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta’Ya’yan Kora maza. Zabura ce. Ku tafa hannuwanku, dukanku al’ummai; ku yi sowa ga Allah da muryoyin farin ciki.

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

2 Ubangiji Mafi Ɗaukaka mai banmamaki ne, Sarki ne mai girma a bisa dukan duniya!

Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

3 Ya rinjayi al’ummai a ƙarƙashinmu, mutane kuma a ƙarƙashin ƙafafunmu.

Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

4 Ya zaɓar mana gādonmu, abar taƙamar Yaƙub, wanda yake ƙauna. (Sela)

Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. (Sela)

5 Allah ya haura a cikin sowa ta farin ciki, Ubangiji ya haura a cikin ƙarar ƙahoni.

Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

6 Ku rera yabai ga Allah, ku rera yabai; ku rera yabai ga Sarkinmu, ku rera yabai.

Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

7 Gama Allah shi ne Sarkin dukan duniya; ku rera zabura ta yabo gare shi.

Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

8 Allah yana mulki a bisa al’ummai; Allah yana zama a kan kursiyinsa mai tsarki.

Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.

9 Manyan mutanen al’ummai sun taru a matsayin mutanen Allah na Ibrahim, gama sarkunan duniya na Allah ne; ana ɗaukaka shi ƙwarai.

Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.