Zabura 18
1 Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta Dawuda bawan Ubangiji. Ya rera ta ga Ubangiji kalmomin wannan waƙa sa’ad da Ubangiji ya cece shi daga hannun dukan abokan gābansa da kuma daga hannun Shawulu, ya ce, Ina ƙaunarka, ya Ubangiji, ƙarfina.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Ubangiji shi ne dutsena, kagarata da kuma mai cetona; Allahna shi ne dutsena, a gare shi nake neman mafaka. Shi ne garkuwata da ƙahon cetona, mafakata.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 Na kira ga Ubangiji, wanda ya cancanci yabo, na kuwa kuɓuta daga abokan gābana.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Igiyoyin mutuwa sun shaƙe ni; rigyawan hallaka sun sha kaina.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 Cikin wahalata na yi kira ga Ubangiji; Na yi kuka ga Allahna don taimako. A Haikalinsa ya ji muryata, Kukana na neman taimako ya kai kunnensa.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Ƙasa ta yi rawa ta kuma girgiza, tussan duwatsu sun girgiza; sun yi rawa domin ya yi fushi.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Hayaƙi ya tashi daga kafan hancinsa; wuta mai ci daga bakinsa, garwashi wuta mai ci daga bakinsa.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Ya buɗe sammai ya sauko; baƙaƙen gizagizai suna a ƙarƙashin ƙafafunsa.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Ya hau kerubobi ya kuma yi firiya; ya yi shawagi a fikafikan iska.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Ya mai da duhu abin rufuwarsa, rumfa kewaye da shi, baƙaƙen gizagizan ruwan sama na sarari,
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 daga cikin hasken kasancewarsa gizagizai suka yi gaba, da ƙanƙara da kuma walƙiya.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Ubangiji ya yi tsawa daga sama; muryar Mafi Ɗaukaka ya yi kāra.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Ya harba kibiyoyinsa ya kuma watsar da abokan gāba, walƙiya mai girma ya fafare su.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Kwarin teku sun bayyana tussan duniya sun bayyana a fili sa’ad da ka tsawata, ya Ubangiji, sa’ad da ka numfasa daga hancinka.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Ya miƙa hannunsa daga sama ya kama ni; ya ja ni daga zurfin ruwaye.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 Ya cece ni daga abokin gābana mai ƙarfi, daga abokan gābana, waɗanda suka fi ƙarfina.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Sun yi arangama da ni a ranar masifa, amma Ubangiji ya zama mai taimakona.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Ya fitar da ni zuwa wuri mai sarari; ya kuɓutar da ni, gama yana jin daɗina.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Ubangiji ya yi haka da ni bisa ga adalcina; bisa ga tsabtar hannuwana ya ba ni lada.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Gama na kiyaye hanyoyin Ubangiji; ban yi mugunta ta wurin juyewa daga Allahna ba.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Dukan dokokinsa suna a gābana; ban juye daga ƙa’idodinsa ba.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Na kasance marar laifi a gabansa na kuma kiyaye kaina daga zunubi.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Ubangiji ya ba ni lada bisa ga adalcina, bisa ga tsabtan hannuwana a gabansa.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Ga mai aminci ka nuna kanka mai aminci, ga marar laifi ka nuna kanka marar laifi,
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 ga mai tsabta ka nuna kanka mai tsabta, amma ga karkatacce, ka nuna kanka mai wayo.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Kakan cece mai sauƙinkai amma kakan ƙasƙantar da masu girman kai.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Kai Ya Ubangiji, ka sa fitilata ta yi ta ci; Allahna ya mai da duhu ya zama haske.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Da taimakonka zan iya fāɗa wa runduna; tare da Allahna zan iya rinjayi katanga.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Game da Allah kuwa, hanyarsa cikakkiya ce; maganar Ubangiji marar kuskure ne. Shi garkuwa ne ga dukan waɗanda suke neman mafaka a gare shi.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Gama wane ne Allah in ba Ubangiji ba? Wane ne kuwa Dutse in ba Allahnmu ba?
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Allah ne ya ƙarfafa ni da ƙarfi ya kuma sa hanyarta ta zama cikakkiya.
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Ya sa ƙafafuna kamar ƙafafun barewa; ya sa na iya tsaya a kan ƙwanƙoli.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 Ya horar da hannuwana don yaƙi; hannuwana za su iya tanƙware bakan tagulla.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Ka ba ni garkuwar nasara, kuma hannunka na dama yana riƙe ni; ya sunkuya don ka mai da ni mai girma.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Ka fadada hanyar da yake a ƙarƙashina, don kada ɗiɗɗigena yă juya.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 Na bi abokan gābana na kuma cim musu; ban juya ba sai da na hallaka su.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Na ragargaza su har ba za su iya tashi ba; sun fāɗi a ƙarƙashin ƙafafuna.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Ka ƙarfafa ni da ƙarfi saboda yaƙi; ka sa abokan gābana suka rusuna mini.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Ka sa abokan gābana suka juya suka gudu, na kuma hallaka abokan gābana.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Sun nemi taimako, amma ba su sami wanda zai cece su ba, ga Ubangiji, amma bai amsa ba.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Na murƙushe su kamar ƙura mai laushi da iska ke kwashewa; na zubar da su kamar laka a tituna.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Ka cece ni daga harin mutane; ka mai da ni kan al’ummai. Mutanen da ban sani ba sun zama bayina,
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 da zarar sun ji ni, sukan yi mini biyayya; baƙi suna rusuna a gabana.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Duk sukan karai; suna zuwa da rawan jiki daga mafakansu.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Ubangiji mai rai ne! Yabo ya tabbata ga Dutsena! Girma ya tabbata ga Allah Mai cetona!
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 Shi ne Allah mai sāka mini, wanda yake sa al’ummai a ƙarƙashina,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 wanda yakan cece ni daga abokan gābana. Ana girmama ka bisa abokan gābana; daga masu tā-da-na-zaune-tsaye ka kuɓutar da ni.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 Saboda haka zan yabe ka a cikin al’ummai, ya Ubangiji; zan rera yabai ga sunanka.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Yakan ba sarkinsa nasarori; yakan nuna alheri marar ƙarewa ga shafaffensa, ga Dawuda da zuriyarsa har abada.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
