Zabura 147

1 Yabi Ubangiji. Yana da kyau a rera yabai ga Allahnmu, abu mai daɗi ne daidai ne kuma a yabe shi!

Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

2 Ubangiji ya gina Urushalima; ya tattara kamammu na Isra’ilan da aka kai bauta.

Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

3 Ya warkar da masu raunanar zuciya ya ɗaɗɗaura miyakunsu.

Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

4 Ya lissafta yawan taurari ya kuma kira kowannensu da suna.

Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

5 Shugabanmu mai girma ne mai iko duka; ganewarsa ba shi da iyaka.

Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

6 Ubangiji yana kula da masu sauƙinkai yakan yar da mugaye a ƙasa.

Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

7 Rera wa Ubangiji waƙar godiya; ku kada garaya ga Allahnmu.

Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

8 Ya rufe sararin sama da gizagizai; yana tanada wa duniya ruwan sama yana kuma sa ciyawa tă yi girma a kan tuddai.

Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

9 Yakan tanada wa shanu abinci da kuma saboda’ya’yan hankaki sa’ad da suka yi kira.

Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

10 Jin daɗinsa ba ya a ƙarfin doki, balle farin cikinsa yă kasance a ƙafafun mutum;

Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

11 Ubangiji yakan yi farin ciki a waɗanda suke tsoronsa, waɗanda suke sa zuciya a ƙaunarsa marar ƙarewa.

Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

12 Ki ɗaukaka Ubangiji, ya Urushalima; ki yabi Allahnki, ya Sihiyona.

Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

13 Gama yana ƙarfafa ƙyamaren ƙofofinki yana kuma albarkace mutanenki a cikinki.

Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

14 Yana ba da salama ga iyakokinki yana kuma ƙosar da ke da alkama mafi kyau.

Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

15 Yana ba da umarninsa ga duniya; maganarsa tana tafiya da sauri.

Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

16 Yana shimfiɗa ƙanƙara kamar ulu yă kuma watsar da hazo kamar toka.

Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

17 Yana zuba ƙanƙara kamar ƙananan duwatsu. Wa zai iya jure wa sanyin da ya aiko?

Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

18 Yakan aiki maganarsa ta kuwa narkar da su; yakan tā da iskarsa, ruwaye kuwa su gudu.

Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

19 Ya bayyana maganarsa ga Yaƙub, dokokinsa da ƙa’idodinsa ga Isra’ila.

Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

20 Bai yi wannan ga wata al’umma ba; ba su san dokokinsa ba. Yabi Ubangiji.

Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.